Inkonsekvent ”genetikspråk” kan förvirra eleverna
Vilken inverkan har lärares ordval på hur elever förstår genetik? En nyligen publicerad doktorsavhandling undersöker det talade språkets viktiga roll i biologiklassrummet. Resultaten visar att lärares klassrumstal ibland riskerar att förvirra när elever lär sig om genetik.
Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning
Genetik är ett utmanande område att undervisa om. Det handlar om många olika begrepp på skilda nivåer av biologisk organisation; från molekyler till hela organismer. Hur lärare pratar om och förklarar genetiken har ett stort inflytande på hur elever förstår de genetiska begreppen. Karin Thörne har nyligen lagt fram en doktorsavhandling vid Karlstads universitet om språkets inverkan på undervisningen av genetik. Genom att observera fyra klasser i årskurs 9 kunde hon se mönster i hur lärarna samtalade om grundläggande genetiska begrepp i klassrummet. Resultaten tyder på att lärare ofta använder begrepp inkonsekvent, vilket kan göra det svårare för elever att förstå hur begreppen hänger ihop.
Stor utmaning att visa på samband mellan begrepp
Karin Thörne gjorde en språklig analys av 45 lektioner för att undersöka vilken roll det talade språket hade för att förmedla genetiska begrepp till elever i klassrummet. Ett viktigt resultat visar att lärare ibland inte är tydliga i hur de använder ord. Undervisning om genetik kräver att relationer skapas mellan betydelsen hos ord som ”gen”, ”DNA”, ”egenskap” och ”kromosom”. Men lärare i studien använde ofta ordet ”anlag” både i betydelsen ”gen” och ”egenskap”. Därför finns det en risk att eleverna uppfattar motsägelsefulla samband mellan orden. Det kan i sin tur orsaka en inkonsekvent och förvirrande bild av centrala genetiska begrepp.
Lärare i studien gav också uttryck för olika betydelser för ordet ”gen”, och hur begreppet ”gen” är kopplat till begreppet ”egenskap”. Exempelvis beskrevs en gen ofta som en aktör som orsakar en egenskap. Samtidigt tillskrev de ofta egenskapen till själva genen. Lärare kunde till exempel använda uttrycket ”en blå gen” för att benämna en gen som är kopplad till egenskapen att ha blå ögon. Trots att lärare ofta använde genetiska ord så förklarade de sällan uttryckligen sambanden mellan dem för eleverna.
Stöd viktigt för att lära sig genetikens språk
Karin Thörnes forskning tar fasta på att vetenskapligt språk är avgörande för att lära genetik. Resultaten visar därför på möjliga sätt för lärare att ge bättre stöd till eleverna för att förstå genetik. De språkliga utmaningar som hon identifierar visar på ett behov av strategier för att vägleda eleverna så att de får möjligheter att lära sig det specifika ”genetiska språket” genom dialog.
En möjlig sådan strategi är att lärare utvecklar sitt sätt att tala om innehållet så att de betydelsemässiga relationerna mellan olika ord som används i genetiken blir tydligare. Det kan till exempel handla om att förtydliga de biologiska förklaringarna av hur genetiska begrepp som ”gen” och ”egenskap” hänger samman. En annan är att visa eleverna hur de själva kan se hur genetikord och -begrepp hänger ihop för att tillsammans bygga upp en förklaring av ett specifikt tema.
Text: Konrad Schönborn & Gunnar Höst
