Interkulturell undervisning – ett pedagogiskt dilemma

Inom specialpedagogiken är det inkludering som gäller, men inom andraspråksundervisningen förespråkas en uppdelning av elever för att främja såväl språkutveckling som integration.

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket. Refererade forskare svarar självständigt för innehållet.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

Lena Fridlund har i sin avhandling ”Interkulturell undervisning – ett pedagogiskt dilemma” undersökt hur lärare och rektorer i grundskolan motiverar åtskild undervisning för vissa elever.

Lena Fridlund vill med sin studie visa på hur olika yrkesutövare inom grundskolan uppfattar undervisning för elever med utländsk bakgrund och hur det formuleras och motiveras i dokument. I frågeställningarna kan man se att undervisningen avser svenska som andraspråk och undervisning i förberedelseklass.

Det är en utmanande avhandling då den ifrågasätter den åtskilda undervisning som bedrivs inom svenska som andraspråk. Med åtskild undervisning menar Lena Fridlund att vissa elever lämnar den ”vanliga” undervisning för att få exempelvis svenska som andraspråk.

Lena Fridlund har arbetat som lärare i svenska som andraspråk och som specialpedagog. Erfarenheterna som lärare har hon lyft fram för att bli accepterad av de studerade lärarna men också för att förstå och tolka undervisningssituationer. Lena har förhållit sig till sitt material utifrån sin yrkesbakgrund som har möjliggjort att hon kan observera och tolka en inkluderings- och en åtskillnadsdiskurs inom specialpedagogik respektive svenska som andraspråk.

För att förstå hur svenska som andraspråk lyfts fram inom forskning, i skolans styrdokument och på skolor har hon relaterat till specialundervisning, som inom forskning förespråkar integration och inte särskild undervisning. Specialpedagogik har i forskning ett relationellt perspektiv vilket innebär att elevens ”förutsättningar och behov ses i relation till omgivningen och inte som individbundna” (Fridlund, 2011 s 85)

Fakta om skolorna

Lena Fridlund har gjort sin studie i en storstad i ett skolområde som hon kallar Sundets skolområde. Närområdet består i stort sett av hyreshus men även ett mindre villaområde. Inom skolområdet finns två skolor. Den ena är Gruvskolan som tar emot elever upp till årskurs 5 och den andra är Höjdskolan som har undervisning för årskurs 6 – 9. Inom skolområdet ges undervisning i svenska som andraspråk och i förberedelseklass. Av skolområdets 1 200 elever har 46 procent utländsk bakgrund. Lärarna som arbetade inom Sundets skolområde hade minst 30hp i svenska som andraspråk.

De två skolor som Lena besökte var lätta att hitta men det var däremot inte lokalerna där förberedelseklasserna huserade. På Gruvskolan visste man knappt var förberedelseklasserna hade sina lokaler och på Höjdskolan var lokalerna utlokaliserade från skolan i en barack.

Lena Fridlund inledde sin studie med att kontakta enhetschef, rektor och lärare. Det första halvåret 2006 ägnade Lena åt att förstå skolans rutiner och organisation. Hon identifierade också de personer som på olika sätt var involverade i undervisning av elever med utländsk bakgrund eller personer som på något sätt var delaktiga i beslut som rörde elevers behov av undervisning i svenska som andraspråk eller placering i förberedelseklass.

Under hösten 2006 och våren 2007 pågick fältarbetet med observationer och samtal där Lena kontinuerligt antecknad vad lärarna sa och vad hon uppfattade att de gjorde i klassrummet. Lena hade under observationerna, samtalen och intervjuerna möjlighet att berätta och ifrågasätta om det fanns skillnader i vad hon sett och vad hon uppfattat i samtalen. Drygt 20 intervjuer med lärarna spelades in på band. Samtalen med lärarna i klassrummen i anslutning till undervisning nedtecknades.

Vad visar Lenas studie?

Eftersom alla har rätt till svenska som andraspråk försöker man på de studerade skolorna att jobba mot att eleverna undervisas i svenska som andraspråk. Den åtskillnad som Lena finner i kommunala dokument handlar om att eleverna behöver ett särskilt mottagande då de inte behärskar den svenska skolkoden. Invandrarföräldrarna upplevs som ett problem då de har en annan kulturell och språklig bakgrund jämfört med den svenska. De ”har inte haft någon som visat PIXI-böcker för dem och att det är roligt och bra att läsa” som en av de intervjuade lärarna uttryckte det (Fridlund, 2011 s 212).

Lärarna uppfattar att det är en skillnad mellan svenska och svenska som andraspråk. Skillnaden kan sägas utgå från deras erfarenheter. En lärare menar att skillnaden beror på att svenska som andraspråk ”är ett ämne där du bedöms lite snällare, eller?” (Fridlund, 2011 s 159) och ”det känns ju nästan som om man ska erbjuda och rekommendera något för att då har du chansen att få ett mycket bättre betyg” (Fridlund, 2011 s 160). Även rektorn menar att kraven är lägre i svenska som andraspråk.

Lärares ställningstaganden som ovan problematiseras inte på skolorna. Inte heller diskuterar man styrdokumentens innehåll i förhållande till lärarnas undervisningsmetoder. I stället accepteras styrdokumenten. En av lärarna anser att det är märkligt att det finns två svenskämnen men menar att det kan rättfärdigas med att hon inte skulle hinna med alla elever i klassrummet om alla ska finnas där.

Det finns en negativ syn från andra lärare på skolämnet svenska som andraspråk och på eleverna som deltar i undervisningen. Lärare överhuvudtaget på de studerade skolorna anser att elever som undervisas i svenska som andraspråk är annorlunda och i behov av särskild bedömning vid exempelvis nationella prov. Ibland behandlas de som dyslektiker för att få mer tid. För många lärare är svenska som andraspråk ett ämne där man har lägre krav och mildare bedömningar, konstaterar Lena.

Studien i ett sammanhang

För att förstå resultaten utgår Lena från ett inkluderingsperspektiv respektive åtskillnadsperspektiv inom två skolfält. Förutom svenska som andraspråk förhåller sig Lena till specialundervisningen. Hon menar också att det är viktigt att förstå vilka som får representera forskning och hur författare av styrdokument ser på svenska som andraspråk. Forskning inom fältet visar att lärare har liten kunskap om kursplaner och forskning.

Forskning inom specialundervisning följer i stort styrdokumentens intentioner om inkludering i skola och klassrum. Forskning inom det specialpedagogiska fältet visar att exkludering av elever upplevs som stigmatiserande och att åtskillnad av elever i mindre grupper inte leder till att eleverna ”kommer ikapp”. Trots att forskning visar på detta utifrån ett relationellt perspektiv där elevernas behov ses i relation till omgivningen, inte som individbundna, sker inga större förändringar. Det, menar Lena, kan bero på att skolan är trög att förändra.

Forskning inom svenska som andraspråk, med betoning på ett lingvistiskt perspektiv, tenderar istället att lyfta fram ämnets särställning i förhållande till skolämnet svenska. Trots styrdokument om en inkluderande verksamhet där särskilda grupper inte ska finnas annat än under kortare perioder följer rektorer och lärare ett exkluderingsperspektiv med motiveringen att barn med annat modersmål än svenska behöver särskild språkundervisning och en lugnare miljö. Svenska som andraspråk studeras framförallt av elever som är svagpresterande och det skapas en ” vi och dom” -relation i klasserna. Undervisning i särskilda grupper motiveras även utifrån att elever med annat modersmål annars kommer att glömmas bort i den vanliga undervisningen.

  • Speciallärarna menar att det centrala är att lärandemiljön anpassas till eleverna så att de kan känna sig trygga.
  • Andraspråkslärarna menar att barn med utländsk bakgrund inte kan tillgodogöra sig ”vanlig” undervisning utan att de behöver mindre och lugna grupper. Inskrivning i förberedelseklass handlar ofta om att eleverna har en sociokulturell och social bakgrund som avviker från den svenska. I bedömningen spelar föräldrarnas skolbakgrund en viktig faktor för beslut.

Lenas tolkningar och slutsatser

  • Lena menar att det inte beror på undervisningen och yrkesutövarna när eleverna misslyckas och får svårigheter, utan att det beror på att det som skrivs i styrdokumenten medför att eleverna i sista led blir de som får uppfylla det som formuleras, det vill säga en åtskild och särskiljande undervisning.
  • Hon anser att forskning inom svenska som andraspråk bidrar till en uppdelning av elever i olika grupper.
  • Lena anser också att förekomsten av en kursplan i svenska respektive en i svenska som andraspråk är grunden för en uppdelning och kategorisering av elever.
  • Studien visar också att lärare gör sitt bästa för att rättfärdiga åtskillnad av undervisningen trots att deras erfarenhet säger det motsatta.

Avslutningsvis vill jag lyfta fram att den kritiska jämförelsen mellan svenska som andraspråk och specialpedagogik som Lena Fridlund gör är givande, vilket även beskrivningen av lärarnas uppfattningar om vad som särskiljer svenska och svenska som andraspråk är. Intressant är också att lärarna har högskoleutbildning i svenska som andraspråk men ändå anser att forskning inom fältet inte alltid är i linje med deras pedagogiska erfarenheter. Lärarna har dock, via sina erfarenheter, funnit detsamma som vissa forskningsresultat visar, nämligen att ämnet har låg status. Eftersom Lena talar om kursplaner är det viktigt att lyfta fram att Lena Fridlunds studie relaterar till, Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet Lpo94. Skolan har i dag en ny läroplan, Lgr 11, med nya kursplaner för såväl svenska som svenska som andraspråk. I kursplanerna beskrivs endast vad undervisningen ska behandla inte hur. Kanske att en liknande studie som Lena Fridlunds får ett annat resultat om kursplaner i Lgr 11 är utgångspunkt.

Text: Berit Lundgren

Avhandlingen Interkulturell undervisning – ett pedagogiskt dilemmalänk till annan webbplats

Senast uppdaterad 20 mars 2019