Interkulturellt lärande sker i mötet med det obekanta
Utlandsvistelser utvecklar inte bara elevers erfarenheter och språkkunskaper. Det interkulturella lärandet som sker där utvecklar även elevernas sociala kompetenser och förändrar deras syn på sig själv, sina normer och omvärlden. Dessa kunskaper och erfarenheter är betydelsefulla för elevernas framtida yrkeskarriärer.
Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning
Intresset för utlandsvistelser ökar ständigt bland svenska gymnasieelever. När elever deltar i internationella utbytesprogram vistas de ofta i en värdfamilj. Detta gör att de omedelbart efter ankomsten till landet kommer i direktkontakt med landets kultur, normer och lokalbefolkningens livsvillkor och vanor.
När eleverna byter miljö upplever de ofta stress, rädslor och ovisshet. Det är vanligt när man vistas utanför sina kända sociala nätverk. Många elever är t.ex. borta från familj och vänner för första gången, förklarar Åsa Pérez-Karlsson vid Institutionen för idé- och samhällsstudier vid Umeå Universitet. Gymnasieeleverna berättade att de inte var förberedda på detta men att dessa situationer varit mycket lärorika, eftersom situationerna krävt anpassning och ställt eleverna inför helt nya utmaningar.
Nya sammanhang kräver nya problemlösningar
I sin avhandling Meeting the Other and Oneself synliggör Åsa Pérez-Karlsson svenska och chilenska gymnasieelevers erfarenheter av och lärande under en utlandsvistelse inom ramen för ett internationellt utbytesprogram. Avhandlingen ger även en bild av de utmaningar gymnasieeleverna stötte på under sin utlandsvistelse. Studien baseras på intervjuer med åtta chilenska och nio svenska f.d. gymnasieelever fyra till sex år efter deltagandet i utbytesprogrammet.
Studien visar att det inte räcker med att eleverna vistas i ett nytt socialt sammanhang för att ett framgångsrikt interkulturellt lärande ska ske. Det krävs att normer och det som tas för givet skakas om och ifrågasätts. Det krävs också att vi är mottagliga för förändring och att vi arbetar aktivt med att hantera de situationer som uppstår i mötet med det nya. Genom att ha ett lösningsorienterat förhållningssätt, där nya erfarenheter integreras med tidigare erfarenheter, utvecklar eleverna sina ämneskunskaper, sociala kompetenser och identiteter.
Interkulturellt lärande handlar om perspektivskifte
Under en utlandsvistelse sker ofta ett s.k. interkulturellt lärande. Interkulturellt lärande handlar om att förstå andra perspektiv och se på sig själv och andra i nytt ljus. En följd av att elever möter och påverkas av nya kulturer och lär sig att betrakta saker ur nya perspektiv är att de formas till kosmopolitiska samhällsmedborgare öppna för andra kulturer, menar Pérez-Karlsson. På så sätt kan interkulturellt lärande bidra till att kulturella och andra gränser överskrids.
Interkulturellt lärande handlar också om reflektion och lyhördhet, snarare än om att förkasta sitt eget sätt att se på världen och de egna normerna. Vi kan tala om ett samspel mellan en "reflekterande öppenhet" till den omgivande världen och en "reflekterande lojalitet" till de egna normerna och den egna samhällssynen, menar Pérez-Karlsson.
Sociala kompetenser stärks i nya sammanhang
Språkkunskaper räcker inte för att ett framgångsrikt lärande och en anpassning till den nya miljön ska ske. Elevernas sociala kompetenser, anpassningsförmåga och personliga inställning tycks vara minst lika viktiga faktorer. Öppenhet, lyhördhet, samarbetsförmåga, social anpassning, kreativt tänkande, flexibilitet, hantering av okända problem och ett lösningsorienterat förhållningssätt är viktiga kompetenser som eleverna behöver ha med sig för att kunna övervinna olika problem som de stöter på under utlandsvistelsen. Men i och med att dessa kompetenser också sätts på prov under utlandsvistelsen utvecklas de i det nya sociala och kulturella sammanhanget.
T.ex. är lyhördhet en viktig egenskap för att lyckas, men lyhördhet utvecklas samtidigt i och med att egenskapen används i det interkulturella sammanhanget. När elever prövar sig fram i nya sociala situationer och ställs inför nya sätt att tolka världen lär de sig också att lösa problem, se saker från nya synvinklar och får möjlighet att integrera eller förkasta nya perspektiv. Genom att träna sig att lyssna på andra, bemöta, ta hänsyn till och förstå andra perspektiv samt argumentera för eller omvärdera egna perspektiv utvecklar elever olika sociala och kognitiva kompetenser, poängterar Pérez-Karlsson. Dessutom stärker eleverna sitt självförtroende.
Text: Vanja Lozic
