IUP – en utmaning för läraren

Även om lärare, föräldrar och elever ser positivt på arbetet med individuella utvecklingsplaner och utvecklingssamtal så finns det svårigheter med att få digitala individuella utvecklingsplaner med skriftliga omdömen att fungera som det var tänkt.

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

Undervisningen påverkas mycket lite av elevernas individuella utvecklingsplaner och föräldrainflytandet har ökat för vissa grupper men minskat för andra.

Utbildningsvetaren Eva Mårell-Olsson vid Umeå universitet visar i avhandlingen ”Att göra lärandet synligt? – Individuella utvecklingsplaner och digital dokumentation” att trots att lärarna upprättar individuella utvecklingsplaner och skriftliga omdömen i digitala system för varje enskild elev så påverkas undervisningen mycket lite av dessa dokument.

Digitala verktyg och elevers identitet under lupp

Avhandlingen handlar om den arbetsprocess som sker när elever, föräldrar och lärare, med stöd av digitala verktyg, förbereder och genomför utvecklingssamtal, upprättar individuella utvecklingsplaner för elevernas lärande, konkretiserar målen för eleven och bestämmer förutsättningarna för att nå målen. Mårell-Olsson vill, med stöd av aktivitetsteori och teorier om delaktighet och inflytande samt makt- och kontrollprinciper, ge en ökad förståelse för arbetsprocessen med de individuella utvecklingsplanerna. Hon ville också utforska betydelsen av digital dokumentation och hur arbetet inverkar på möjligheterna till delaktighet och inflytande. Elevernas identitetsarbete i arbetsprocessen var också en viktig fråga.

Mårell-Olssons resultat baseras på en enkätstudie och på intervjuer med 7 elever, 7 lärare och 15 föräldrar samt dokumentanalys av elevernas individuella utvecklingsplaner. Studien genomfördes i två kommuner och ger fördjupade kunskaper om olika arbetsprocesser som påverkar utformning av individuella utvecklingsplaner.

Föräldrar och elever ser positivt på individuella utvecklingsplaner och menar att de ger större inblick i skolverksamheten. Föräldrar, elever och lärare menar att det nu äntligen handlar om elevens lärande

Men processen med förberedelser för och genomförandet av utvecklingssamtalen följer redan etablerade arbetsmodeller trots att en digitalisering av strukturen skulle kunnat påverka bl.a. de sätt läraren dokumenterar på.

Tidskrävande arbetsprocess

Arbetsprocessen med att utforma och kommunicera individuella utvecklingsplaner är betydligt mer tidskrävande och omfattande än arbetsprocessen med exempelvis portfoliometoden, skriver Mårell-Olsson. Lärarna i studien menar att arbetsprocessen är mödosam och skapar frustration och osäkerhet.

Lärarna uppfattar arbetsprocessen med digitala verktyg som obekant och efterlyser kompetensutveckling och mer tid för att implementera de nya arbetsprocesserna.

Lärarna försöker koppla kursplanernas målformuleringar till den planerade undervisningen. Men att anpassa undervisning och lektionsplanering till beslut tagna vid utvecklingssamtal, som rör varje enskild elevs utveckling, är enligt Mårell-Olsson en mycket stor utmaning för lärarna. Slutsatsen är att de beslut som tas vid utvecklingssamtalen om elevernas mål och som sedan formuleras i elevernas utvecklingsplaner blir en omöjlig uppgift att hantera i praktiken. Det är svårt att anpassa undervisningen till många enskilda individers mål, önskningar och behov.

Oklara riktlinjer stressar eleverna

Eleverna i studien förklarar att skriftliga omdömen är svagt förankrade i undervisningspraktiken och individuella uppföljningar får mycket begränsade effekter på undervisningens utformning. De individuella utvecklingsplanerna har oklara kriterier för vad som krävs av eleverna, förklarar Mårell-Olsson.

Studien visar att eleverna kopplar sina egna mål direkt till undervisningsmoment istället för att koppla dem till läroplanens mål. Processen med att sätta upp och konkretisera mål samt att formulera förutsättningar för att nå målen är alltför abstrakt och komplicerad för eleverna menar Mårell-Olsson. Elevernas ansvar att följa upp de egna målen och att tolka oklara riktlinjer har ökat vilket upplevs som stressigt för eleverna.

Föräldrar får kunskap om lärandeprocesser

Många föräldrar i den här studien upplever att de fått större kunskaper om lärandeprocesser i och med införandet av individuella utvecklingsplaner. De känner sig mer förberedda inför utvecklingssamtalet och detta kan skapa ett mer dynamiskt samtalsklimat mellan elever, lärare och föräldrar. Ökade kunskaper om skolans verksamhet bidrar till att vissa föräldrar får ökat inflytande.

Andra föräldrar och elever känner att de har otillräckliga kunskaper om mål i läroplaner och kursplaner, något som begränsar deras möjlighet till medinflytande och delaktighet. Om föräldrarna och eleverna inte har tillräcklig information och kunskaper om läroplansmål och kursplanemål har de svårt att formulera reella utvecklingsmål och delta i formulerings- och beslutsprocessen.

Resursstarka föräldrar får större inflytande

Det är oftast resursstarka och inflytelserika föräldrar med hög utbildning som ställer nya och högre krav på lärarna. Dessa föräldrar blir viktiga aktörer i arbetsprocessen då de förhandlar om innehållet i de individuella utvecklingsplanerna, skriver egna omdömen om sina barns kunskaper och lärande och ställer krav på tydligare mål och på undervisningens utformning och genomförande. Vissa lärare kan uppleva sådana dialogsituationer som en utmaning av deras makt och expertkunskap, menar Mårell-Olsson. När elever och föräldrar ifrågasätter lärarnas undervisning eller när föräldrar försvarar barnens agerande går vissa lärare i försvarsposition.

För föräldrar och elever, som inte innehar kunskaper och förmågor att förhandla med lärarna och verbalisera sina krav, har delaktigheten som var tänkt med IUP och utvecklingssamtal uteblivit. Frågan som blir intressant att reflektera över är hur detta problem kan minimeras.

Elevers identiteter kan påverkas av arbetet

Det kan finnas en risk att individuella utvecklingsplaner med skriftliga omdömen signalerar föreställningar om en ”mönstereleven”. Med hänvisning till teorier om normaliseringsprocesser konstaterar Mårell-Olsson att omdömen och målformuleringar kan styra elevers beteende och identitetsformering i en given riktning.

Eleverna kan fråntas möjligheten att ha kontroll över sitt lärande och sin kunskapsutveckling trots att skriftliga omdömen ska utformas i samråd med de berörda parterna. En sådan process kan också leda till att kreativitet och fantasin begränsas eftersom lärandet upplevs vara en instrumentell process menar Mårell-Olsson.

Det digitala verktyget används inte fullt ut

De företag som utformar program och tekniska lösningar styr delvis den pedagogiska verksamheten, förklarar Mårell-Olsson. Även om företagen har samarbete med skolor och pedagoger utesluter de funktioner som vissa lärare efterfrågar. Samtidigt använder inte lärarna programmens fulla potential, utan programmen används i huvudsak till att publicera underlag för att förbereda elever och föräldrar inför utvecklingssamtalen.

Förberedelserna inför utvecklingssamtalet sker efter en tidigare utformad arbetsrutin för utvecklingssamtal. De digitala verktygen blir bara ett stöd i arbetsprocessen och de används inte fullt ut för att skapa individuella variationer. Ofta återanvänder lärarna samma formuleringar i olika elevers skriftliga omdömen.

Föräldrar okunniga om offentlighetsprincipen

Studien pekar på bristande kunskaper om offentlighetsprincipen och att det kan finnas vissa problem på grund av det faktum att IUP är en offentlig handling som kan läsas av journalister, försäkringsbolag eller andra utomstående. Inte någon av de intervjuade föräldrarna ser någon som helst risk med att använda IUP i allmänhet och ett digitalt verktyg i arbetsprocessen i synnerhet, varnar Mårell-Olsson.

Barnombudsmannen framhåller att det är viktigt att elever kan berätta om personliga problem utan att de riskerar att hamna i offentlighetens ljus. Föräldrarna litar på att endast behöriga i skolan har tillgång till information om barnet medan lärarna är medvetna om att den skriftliga dokumentationen om en elev kan granskas av andra aktörer än berörda elever och föräldrar.

Text: Vanja Lozic

Källa:

Avhandlingen Att göra lärandet synligt? :individuella utvecklingsplaner och digital dokumentation Länk till annan webbplats.

Publicerad 18 september 2013.  Senast uppdaterad 07 oktober 2020.