Kan berättelser stödja NV-experiment i förskolan?

En ny studie av förskollärares erfarenheter visar på möjligheter med att kombinera berättelser och experiment, men också att praktiska undersökningar i sig kan vara tillräckligt engagerande för barnen.

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket. Refererade forskare svarar självständigt för innehållet.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

Berättelser kan öka barns nyfikenhet och göra det lättare att förstå naturvetenskapliga begrepp, det har forskningen visat. Men den forskningen har inte tittat på om berättelser även kan göra så att barn får ut mer av praktiska experiment.

Att förmedla kunskap genom att berätta är en grundläggande mänsklig aktivitet. Forskning tyder dessutom på att berättelser kan göra det lättare att förstå och komma ihåg naturvetenskapligt ämnesinnehåll, och att det kan öka intresset. Sådana berättelser kan ge kontext till naturvetenskapen till exempel genom att berätta om personer bakom upptäckter. Men de kan också handla om det vetenskapliga innehållet, till exempel berättelsen om Nils Holgerssons resa genom Sverige som var tänkt som en lärobok i geografi. Forskaren Susanne Walan var intresserad av vad som händer när berättelser kombineras med praktiska naturvetenskapliga undersökningar, ett område där det inte finns så mycket forskning. För att få veta mer om detta har hon gjort en fallstudie där ett mindre antal förskollärare fått berätta om sina erfarenheter. Resultatet tyder på att förskollärarnas inställning var viktig för hur de upplevde att arbeta med berättelser som stöd för praktiska undersökningar.

– För att få ut något som upplevs som lyckat så måste förskollärarna själva tycka om det de gör med barnen, menar Susanne Walan.

Berättelser som kontext för experiment

I studien deltog fem förskollärare som alla har arbetat med en bok som handlar om ”draken Berta”, som gillar kemi. Boken innehåller berättelser om draken Berta som gör olika typer av experiment. Efter att barnen har hört en berättelse får de göra egna experiment som boken beskriver. I intervjuer berättade förskollärarna för Susanne Walan hur de upplevde att arbeta med berättelserna.

Bland förskollärarna fanns det en del som tyckte att berättelserna var bra och viktiga för att göra undersökningarna intressanta för barnen. De menade att berättelserna fungerade som en viktig inramning för experimenten och för att fånga barnens intresse. Andra menade att arbetet med berättelserna om draken Berta och hennes experiment ledde till en positiv utveckling i barnens självförtroende kring utforskande naturvetenskapligt arbete.

Arbete med berättelser kunde även ge andra effekter på förskolan. En förskollärare nämnde till exempel att de hade börjat arbeta med andra berättelser i sin förskola efter arbetet med draken Berta. En bok med berättelser som är speciellt framtagna för utforskande arbete kan på så sätt ge inspiration när förskollärare utvecklar sin verksamhet menar Susanne Walan.

– Att bygga teman kring en bra eller omtyckt barnbok när man ska jobba med naturvetenskap kan vara något som man tidigare inte har tänkt på.

Barn intresserade av experiment även utan berättelser

En del förskollärare använde inte längre berättelserna om draken Berta. En viktig faktor för detta var att de saknade stöd från kollegor, men vissa förskollärare var även till viss del kritiska till berättelserna om draken Berta. Till exempel tyckte en förskollärare att berättelserna är tråkiga, medan en annan noterade att de inte är uppbyggda som vanliga berättelser. De saknar ofta en dramaturgi som bygger upp spänning kring en konflikt av något slag.

I vissa fall använde förskollärarna bara själva experimenten från böckerna, men inte berättelserna. Vissa lärare menade att undersökningarna var så intressanta i sig att det inte behövdes någon berättelse för att öka barnens intresse. Detta fick visst stöd av observationer som Susanne Walan gjorde under ett besök på ett science center. Här fick en grupp barn göra experiment baserat på berättelserna om draken Berta. Barnen visade sig vara väldigt intresserade och engagerade i experimenten. Däremot var det svårt att se att berättelserna gjorde så stor skillnad. Till exempel så nämnde inte barnen namn eller händelser från berättelserna under tiden som de arbetade med uppgifterna.

Vad kan berättelser bidra med?

Lärarens egen inställning till berättelserna är alltså viktig. Det är egentligen inte konstigt, det man gillar gör man oftast bättre, menar Susanne Walan. Hon påpekar att samma sak gäller i alla skolformer. Ändå blev hon lite överraskad över att kontexten inte verkade spela större roll i studien. Andra studier har visat att kontexten är viktig för att barn ska behålla intresset för experiment. Möjliga fortsättningar på denna fallstudie skulle därför enligt Susanne Walan kunna vara att titta på olika typer av berättelser och aktiviteter, samt på hur intresset ändras över tid.

– Experiment är ju fascinerande och kan locka barn, men frågan är hur länge det fortsätter att vara intressant utan sammanhang.

Text: Gunnar Höst

Artikeln Teaching children science through storytelling combined with hands-on activities–a successful instructional strategy?länk till annan webbplats

Senast uppdaterad 20 mars 2019