Kollegialt lärande i förskolan kan skapa en lärande kultur

Förskolans verksamhet har goda förutsättningar för kollegialt lärande via sitt arbetslagsarbete. Erfarenheter från Läslyftet visar att förskolans personal också är positivt inställda till kollegialt lärande. Under rätt förutsättningar kan kollegialt lärande mynna ut i en lärande kultur där både individuell kunskap och gemensamma förhållningssätt skapas.

Kollegialt lärande är en arbetsmetod som bidrar till utveckling av undervisningen genom att pedagogisk personal samarbetar strukturerat för att tillägna sig kunskaper och erfarenheter. Detta har starkt vetenskapligt stöd (se t.ex. Hattie 2012 och Timperley 2013). Skolinspektionens granskning om förskolans kvalitet och måluppfyllelse från 2018 framhåller kollegialt lärande som en framgångsfaktor för förskolor med hög kvalitet. En tydlig kvalitetsfaktor som anges är att förskolorna uppvisar en ”lärande kultur”, d.v.s. att det förekommer reflekterande samtal om läroplanens mål samt en gemensam vilja att utveckla verksamheten. I Skolinspektionens rapport konstateras också att förskolor som uppvisar sämre kvalitet ofta saknar en kollektiv identitet i form av vi-känsla, alltså en känsla av samförstånd och gemensamt ansvar för verksamhetens måluppfyllelse.

Arbete i arbetslag skapar goda förutsättningar

Sedan Barnstugeutredningen på 70-talet ska personal i förskolan arbeta i arbetslag, och förutsättningarna för kollegialt lärande kan därför anses goda. Psykologen Gunilla Niss och förskolläraren Anna-Karin Söderström skriver att arbete i arbetslag är självklart i förskolan och grundläggande för verksamheten. Personalen arbetar hela dagen tillsammans och delar ansvaret för verksamheten, även om arbetslaget består av olika personalkategorier. Läroplanen i förskolan kräver tolkning, och arbetslagen behöver därför diskutera tillsammans hur de ska lägga upp arbetet. Förskollärarna är dock de som formellt ansvarar för den pedagogiska verksamheten.

Kollegiala samtal utan utvecklingsfokus vanliga

Karin Alnerviks tidigare forskning om kollegialt lärande i förskolan visar att förskollärare för kollegiala samtal dagligen och kontinuerligt. Dessa samtal har inte alltid tydligt eller medvetet fokus på pedagogiskt utvecklingsarbete och kan därför inte ses som en del i ett kollegialt lärande. En stor del av samtalstiden ägnas snarare till samtal om praktiska problem och organisatoriska svårigheter än om innehåll i undervisningen eller pedagogiskt utvecklingsarbete.

Skolinspektionens granskning bekräftar denna bild. Det finns sällan tid till att diskutera pedagogiska frågor och därför uppstår också svårigheter att implementera läroplanen fullt ut. I dessa fall handlar det om att förskolechefer inte tar sitt ansvar som pedagogiska ledare och organiserar så att det finns utrymme för diskussion och reflektion. Eftersom möjligheten att få reflektera över sin pedagogiska praktik är grunden för att kunna bedriva utvecklingsarbete riskerar också den kompetensutveckling som erbjuds personalen att gå till spillo.

Tydliga ramar viktiga för kollegialt lärande

Om de kollegiala samtalen ska bidra till ett kollegialt lärande som utvecklar verksamheten måste de ramas in av tydliga regler om innehåll, förhållningssätt, och tid, i syfte att kunna bli effektiva och fokuserade. Detta skriver forskarna Per Lauvås och Gunnar Handal om i sina böcker om handledning och professionellt lärande. Enligt forskaren Elisabeth Åsén Nordström är det viktigt att någon leder samtalet för att det ska bli lärande, exempelvis måste ordet fördelas och utmanande frågor ställas. Detta i syfte att uppmärksamma förgivettagna föreställningar hos samtalets deltagare, som kanske annars inte blir medvetna om hur deras sätt att tänka och arbeta i arbetslaget går att förändra.

Karin Alnervik visar att det pedagogiska arbetet kan utvecklas och förändras om personalen får möjlighet att följa andras arbete och lyssna på deras erfarenheter, till exempel genom att skapa ett så kallat ”utvidgat arbetslag” där man bjuder in andra arbetslag och kollegor. Hon har tillsammans med Per Alnervik beskrivit hur ett kollegialt lärandesystem skapades på förskolan HallonEtt. På förskolan användes pedagogisk dokumentation som utgångspunkt i ett förändringsarbete där kollegialt lärande blev grunden för verksamhetsutveckling. Det kollegiala lärandesystemet innefattade både forskning och erfarenhetsbaserad kunskap samt samverkan med olika nätverk och föräldrar. Fortbildning av personalen och verksamhetsutveckling samordnades på så vis på lyckade sätt, och det resulterade både i att verksamheten vidgades och att nya lärorika projekt skapades för barnen.

Läslyftet i förskolan – ett exempel på kollegialt lärande

En annan modell för kollegialt lärande är den som Skolverket tillhandahåller i Läslyftet. Läslyftsmodellen bygger på tanken om kollegialt lärande i den dagliga praktiken med stöd av handledare. Syftet med Läslyftet i förskolan är att ge förskollärare vetenskapligt väl underbyggda metoder och beprövade arbetssätt för att utmana och stimulera barns språk-, läs- och skrivutveckling samt ta tillvara deras intresse för texter, bilder och skriftspråk (Skolverket 2017).

I enighet med vad forskning lyfter fram som framgångsrikt sker det kollegiala lärandet i Läslyftet enligt en modell med tydliga ramar och regler. Personalen träffas regelbundet i en läslyftsgrupp för att lära sig av forskningsrön och av varandras erfarenheter. Arbetet leds av en handledare och processen bygger på konstruktiv och framåtsyftande återkoppling.

En nationell utvärdering visar att Läslyftet i förskolan ökar den pedagogiska medvetenheten om barns språkutveckling och vidgar personalens repertoar av språkutvecklande arbetssätt. Deltagarna värdesätter modellen för kollegialt lärande och menar att den har gett dem möjlighet att lära av varandra. I linje med forskning om det utvidgade arbetslaget uppskattar den personal som intervjuas i utvärderingen särskilt att få insyn i hur andra arbetslag arbetar. Via läslyftsgrupperna skapades också en stark gemensamhetskänsla.

Deltagarna i utvärderingen uttrycker många synpunkter som överensstämmer med forskning om kollegialt lärande. Exempelvis framhålls att handledarens roll är viktig. Handledarnas förmåga att skapa trygghet i grupperna betonas, och många uppskattar att träffarna leds av en kollega istället för av en chef då detta skapar en öppenhet i diskussionerna.

Sammantaget visar utvärderingen av Läslyftet i förskolan att den pedagogiska personalen är positivt inställd till kollegialt lärande och att de anser att läslyftsmodellen kan användas och utvecklas som fortbildnings- och samarbetsmodell. Svårigheterna som uppstår är främst organisatoriska och beror på tids- och vikariebrist.

Kollegialt lärande i förskolan är ett kollektivt lärande

Kollegialt lärande ligger i tiden och kan ses som en trend. Forskaren Pär Larsson problematiserar dock begreppet kollegialt lärande och menar att det sällan definieras på tydligt sätt. Kollegialt lärande syftar ofta på ett individuellt lärande som sker med hjälp av kollegor. I arbetslivsforskning används istället kollektivt lärande som begrepp. Detta innefattar såväl det individuella lärandet som det kollektiva (se t.ex. Granberg & Ohlsson 2016). Medarbetare lär härmed inte bara av varandra utan skapar också gemensam förståelse och drar gemensamma slutsatser. Pär Larsson menar att de kollektiva aspekterna bör eftersträvas för att åstadkomma verksamhetsutveckling. Deltagarna i utvärderingen av Läslyftet vars erfarenheter återges ovan, gav också snarare uttryck för innebörden i kollektivt lärande än kollegialt lärande då de intervjuades. De framhävde det gemensamma lärandet före det individuella i Läslyftet, och att det ledde till en utveckling av gemensamma rutiner, strategier och handlingsmönster på förskolorna.

Kollegialt lärande kan skapa en lärande kultur om förskolans egen didaktik?

Förskolans verksamhet inkluderar sedan några år tillbaka begreppet undervisning. Enligt skollagen är undervisning ”målstyrda processer som under ledning av förskollärare eller lärare syftar till utveckling och lärande genom inhämtande och utvecklande av kunskaper och värden”. Forskarna Monica Nilsson, Robert Lecusay och Karin Alnervik menar att en utmaning för förskolans pedagogiska personal är hur man kan värna om en mer dynamisk didaktik som inte är målstyrd på samma sätt som skolans, utan som bygger på barns lek och utforskande i vardagliga situationer. Detta måste lösas av personalen i förskolan som bör utveckla förskolans undervisning till något eget och nytt, i skärningspunkten mellan andra pedagogiska traditioner.

Hur förskolepersonalen får möjlighet att tillsammans diskutera och definiera sin undervisningspraktik är upp till varje förskola att organisera. Vad både forskningen om kollegialt lärande och erfarenheter från Läslyftet dock vittnar om är att regelbunden, strukturerad och gemensam reflektion över den pedagogiska praktiken kan vara grundläggande för all utveckling. Kollegialt lärande som företeelse i förskolan kan därmed ses som något mer än en fortbildnings- och samarbetsmodell. Det kan vara en väg att skapa en lärande kultur om förskolans unika arbetssätt och egna, nydanande didaktik.

Text: Katarina Kärnebro

Källor:

Men så kan man ju också tänka! Pedagogisk dokumentation som förändringsverktyg i förskolan. Länk till annan webbplats.

Alnervik, Karin & Alnervik, Per (2017) Pedagogiskt ledarskap och kollegialt lärande i förskolan. Stockholm: Liber.

Granberg, Otto & Ohlsson, Jon (2016) Kollektivt lärande i arbetslivet. Lund: Studentlitteratur.

Hattie, John (2012) Synligt lärande för lärare. Stockholm: Natur & Kultur.

Kollegialt lärande – individutveckling eller skolutveckling?

Lauvås, Per & Handal, Gunnar (2001) Handledning och praktisk yrkesteori. Lund: Studentlitteratur.

Utvärdering av Läslyftet. Delrapport 5: Läslyftets organisering och genomförande i förskolan Länk till annan webbplats.

Läslyftet i förskolan. Skolverket.

Nilsson, Monica, Lecusay, Robert, & Alnervik, Karin (2018) Undervisning i förskolan: Holistisk förskoledidaktik byggd på lek och utforskande. I: Utbildning och demokrati. Tidskrift för didaktik och utbildningspolitik. Vol 27, nr 1, 2018.

Niss, Gunilla & Söderström, Anna-Karin (2015) Samarbetet i förskolan: för barnens skull. Lund: Studentlitteratur.

Skolinspektionens slutrapport Förskolans kvalitet och måluppfyllelse. Ett treårigt regeringsuppdrag att granska förskolan.

SFS (2010:800): Skollagen. Stockholm: Utbildningsdepartementet.

Läslyftet i förskolan. Planera och organisera för kollegialt lärande. Länk till annan webbplats.

Timperley, Helene (2013) Det professionella lärandets inneboende kraft. Lund: Studentlitteratur.

Pedagogisk handledning I tanke och handling – en studie av handledares lärande. Länk till annan webbplats.