Konkreta verktyg gav kunskaper om språkstödjande arbetssätt

I ett aktionsforskningsprojekt som särskilt fokuserade på tambursituationer har de deltagande förskolepedagogerna snabbt ökat sin medvetenhet om kommunikation, bemötande och samspel. Med hjälp av ett observationsverktyg och strukturerade kollegiala lärande samtal kunde de utveckla sina språkstödjande handlingar gentemot barnen och på så vis arbeta mer inkluderande.

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket. Refererade forskare svarar självständigt för innehållet.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

I ett aktionsforskningsprojekt i Vänersborgs kommun har pedagogerna under en tidsperiod på enbart sex veckor lyckats förändra sin kommunikation och språkliga interaktion med barnen i tambursituationen på de medverkande förskolorna. Syftet med projektet var att erbjuda tidiga stödjande insatser till barnen på förskolan gällande språk och kommunikation, då forskning visar att detta på sikt gynnar barnens tal-, läs-, och skrivförmåga.

Det är pedagoger vid tre förskolor som har genomfört projektet under ledning av sin rektor Åsa Carlson och kommunens utvecklingsledare Elisabeth Sjöberg, och tillsammans med språk- och pedagogikforskaren Ann Nordberg vid Göteborgs Universitet. Professor Karin Rönnerman, som har lång erfarenhet av aktionsforskningsprojekt och har utvecklat teorier inom kollegialt lärande och förskollärares professionsutveckling, har också knutits till projektet.

Aktionsforskning på initiativ av pedagogerna

Aktionsforskning innebär att man provar något i praktiken med syfte att förändra verksamheten mot önskvärt mål. Aktionsforskningsprojektet i Vänersborg växte fram ur pedagogernas egen önskan om att utveckla undervisningen och den språkliga kommunikationen under hela dagen som barnen vistas i förskolan. I just tambursituationen såg man en utvecklingspotential. I projektet valde man att kombinera aktionsforskning med ett strukturerat kollegialt lärande på ett sätt som Karin Rönnerman har beskrivit. Det går ut på att deltagarna reflekterar över det pågående arbetet, individuellt och kollegialt, och forskarna bidrar med teoretiska verktyg och perspektiv som kan utmana förgivettaganden och ge distans. Resultatet blir att såväl individuell som kollektiv kunskap skapas, samt ett gemensamt sätt att kommunicera om kunskapen. I projektet i Vänersborg leddes det kollegiala lärandet av utsedda lärledare i de olika arbetslagen. Lärledarna hade bland annat fungerat som handledare i Läslyftet tidigare och var därför redan drivande i arbetslagens utvecklingsarbete.

Observation genom konkreta verktyg

Ann Nordberg tillförde den vetenskapliga grunden till projektet genom att bidra med kunskap om ett forskningsbaserat verktyg som kan användas av pedagoger för att observera den språkliga kommunikationen i en barngrupp i syfte att identifiera vilka språkstödjande handlingar och resurser som erbjuds. Observationsverktyget har ursprungligen utformats för klassrum av professor Julie Dockrell vid University College i London. I verktyget är det tre dimensioner som observeras. Den första dimensionen, den fysiska lärmiljön, omfattar kontexten. Exempelvis handlar det om rummets utformning och vilka aktiviteter det inbjuder till. Den andra dimensionen, språkutvecklingsmöjligheter, omfattar vilka lärtillfällen som erbjuds barnen, samt vilka typer av språkstöd som ges av de vuxna. Med den tredje dimensionen, interaktion och samspel, avses på vilket sätt de vuxna talar till barnen och uppmuntrar till interaktion.

I projektet i Vänersborg introducerade Ann Nordberg verktyget för deltagarna, och därefter diskuterade de tillsammans hur det kunde anpassas till en förskoleverksamhet. De kom fram till att de skulle fokusera på två av dimensionerna, den fysiska lärmiljön och interaktionen och samspelet, eftersom de dimensionerna passade tambursituationen. Förutom att introducera verktyget har Ann Nordberg därefter följt, stöttat, analyserat och dokumenterat pedagogernas arbete och sammanfattat resultaten i en forskningsartikel.

Lärande samtal om observationer, analyser och reflektioner

Det praktiska arbetet i projektet gick till så att pedagogerna ombads filma tambursituationer med fokus på språkstödjande handlingar och resurser. I observationsverktyget ombads de därefter dokumentera vad som förekom, på vilket sätt och hur ofta, samt notera vad som inte förekom. De fick sedan reflektera över vad filmerna och verktyget visade, först enskilt och sedan tillsammans i grupper. Systematiska analyser av materialet genomfördes också av lärledarna, kommunens utvecklingsledare, rektor Åsa och forskaren Ann. Lärledarna tog med sig dessa analyser tillbaka till arbetslagen och tillsammans diskuterade de vad de behöver utveckla vidare. Ann Nordberg berättar att lärdomarna blev många:

– Det var väldigt konstruktiva samtal. Pedagogerna blev bekräftade på att de gjorde många saker som var rätt, men de vågade även diskutera när det blev missar. Diskussionerna blev nästan mest lärorika när de upptäckte något som inte funkade.

Lärande samtal kunde på så vis skapas i arbetslagen om det filmerna och observationsprotokollen visade. Efter några veckor filmades tambursituationerna på nytt och nya analyser gjordes. Ann Nordberg sammanställde därefter resultaten och redovisade dem i både kvantitativa och kvalitativa data, det vill säga i data som visade hur ofta språkstödjande handlingar och resurser förekom, och på vilka sätt de gjorde det.

Nya insikter om samspel och interaktion

Resultaten visade att vissa förändringar hade skett och observationsverktyget gjorde dem tydliga. Till exempel hade de största förändringarna skett i dimensionen den fysiska lärmiljön i tamburen, på så vis att pedagogerna hade blivit mer medvetna om hur de kan använda sig av texter och bilder i miljön för att stimulera språkutvecklingen. De hade exempelvis tillfört olika sorters bildstöd, symboler och teckenförstärkning i tamburmiljön, men även boklådor hade flyttats dit i syfte att locka barnen till läsning.

Vad gäller dimensionen samspel och interaktion skedde också förändringar, till exempel förstärkte pedagogerna sitt tal med hjälp av kroppsspråk och användning av bildstöd. De hjälpte också barnen att sätta ord på händelser och saker, och ökade sin användning av kontraster för att göra barnen mer uppmärksamma på skillnader mellan olika ord och mellan olika sätt att bygga meningar. Förändringarna i dimensionen samspel och interaktion var dock inte lika många och entydiga som i dimensionen den fysiska lärmiljön. Enligt Ann Nordberg var det förväntat eftersom sådana förändringar kräver mer tid då det handlar om ett nytt förhållningssätt och nya handlingsmönster hos pedagogerna.

Pedagogerna fick många viktiga insikter som på sikt kommer att leda till förändring, exempelvis började de planera för hur de mer medvetet kan initiera fler samtal mellan barn. De blev även påminda om att de bör prata längre meningar med barnen. Ann Nordberg menar att den ökade medvetenheten i sig var en stor vinst:

– De fick sätta strålkastarna på sig själva och det är också det som var poängen med observationsverktyget. Att se vad är det som egentligen händer och försöka förstå miljön och samspelet bättre för att kunna utveckla det.

Rektor Åsa Carlsson anser också att pedagogerna har medvetandegjort sig själva som språkstödjande förebilder för barnen och berättat att det är mycket som har hänt i arbetslagen efter de kollegiala samtalen:

– Man ser att de dels har organiserat sig annorlunda i tamburen på ett sätt som bjuder in till dialoger mer än tidigare, och att det faktiskt möjliggör undervisning till viss del. Dels har pedagogerna också insett och ser vinsterna med att de inte enbart ska bekräfta barnen, utan även utmana dem i större utsträckning än förut genom att lyssna på dem mer aktivt och ge dem rätt stöttning, scaffolding, i kommunikationen.

Rektorn lyfter fram hur projektet dessutom har bidragit till både ökad delaktighet bland personalen och till specialpedagogiska tankar om inkluderande arbetssätt, något som Ann Nordberg ser som en stor vinst:

– Ger man gott språkstöd till alla barn så gynnas alla.

Forskningsanknytningen viktigt för resultatet

Aktionsforskningsprojektet beskrivs som framgångsrikt. En förutsättning var att förskolorna som deltog redan hade en väl förankrad utvecklingsorganisation och ett pågående aktionslärande redan innan forskningen hakades på. Karin Rönnerman skriver i sin bok Att leda från mitten, att den funktion som lärledarna fyller är mycket viktig i kollegialt arbete. Hon poängterar dock att det inte räcker att de formellt har utsetts av rektorn. Lärledarna bör ses som en slags mellanledare som vägleder och inspirerar kollegorna utifrån sin kunskap om verksamheten. Detta kräver tillit från både arbetslaget och förskolans ledning. Rektor Åsa Carlsson beskriver att lärledarna som deltog i projektet har den positionen och tilliten:

– Lärledarna används som bollplank till mig och pedagogerna och har också fått ökat ansvar för att leda och implementera utvecklingsarbete. De arbetar självständigt och är pedagogiskt kunniga och därmed garanter för att arbetet blev väl genomfört i det här projektet.

En annan förutsättning var samarbetet med forskarna och forskningsanknytningen i verktyget. Att arbetet drevs tillsammans med forskare som var kunniga i verktyget och arbetssättet gav projektet stadga och trygghet. Fördelen med att använda sig av ett vetenskapligt beprövat observationsverktyg och en strukturerad modell av kollegialt lärande var även att det satte fokus på den faktiska tambursituationen och på relationen mellan undervisning och barns lärande, istället för på enskilda barn eller pedagoger. Rektorn framhåller dessa vinster med arbetssättet samt hur tryggt och lärorikt det har varit att samarbeta med forskare, inte minst för att resultaten blev så tydliga:

– Att få se det svart på vitt, det kvantitativa och det kvalitativa. Båda bitarna är viktiga i vår värld. Att faktiskt kunna mäta förändring där det sker, men också kunna föra kvalitativa diskussioner om detaljerna och hur vi ska fortsätta arbetet.

Text: Katarina Kärnebro

Referenser

Kommunikationsverktyget Communication Supporting Classrooms Observation Toollänk till annan webbplats,

Dockrell, J., Bakopoulou, I., Law, J., Spencer, S. & Lindsay G. (2015) Capturing communication supporting classrooms: The development of a tool and feasibility study. Child Language Teaching and Therapy, 31, 271- 286.

Nordberg, A. (2019) Support of language and communication in the ‘Tambour situation’ in Swedish preschools, Early Child Development and Care, DOI: 10.1080/03004430.2019.1645134

Rönnerman, K. (2010) Aktionsforskning – en pedagogs bildningsresa, bokkapitel i Lärande och bildning i en globaliserad tid. Red. Hugo, M. & Segolsson, M. Lund: Studentlitteratur

Rönnerman, K., Edwards-Groves, C., & Grootenboer, P. (2018) Att leda från mitten – Lärare som driver professionell utveckling. Stockholm: Lärarförlaget.

Waldmann, Christian, Julie Dockrell & Kirk PH Sullivan (2016) Att stödja elevers talspråksutveckling: lärmiljöer, lärtillfällen och interaktioner i klassrummet. Presentation vid ASLA-symposiet 2016: Språk och norm. Uppsala, 21 april 2016. Verktyget översatt till svenska finns tillgängligtlänk till annan webbplats

Senast uppdaterad 15 oktober 2019