Lärare förespråkar segregerade skolformer

Lärare som arbetar med elever inom särskolan ser dessa skolformer som ett bra komplement till undervisningen i grund- och gymnasieskolan, visar en ny studie. Frågan är vilka konsekvenser ett sådant synsätt får för utvecklingen mot en alltmer inkluderande skolgång för elever inom det svenska utbildningssystemet.

En inkluderande utbildning har varit målet för många länder under flera decennier, men det har visat sig vara svårt att uppnå. Det finns studier som pekar på att lärare i svensk, reguljär skolverksamhet i stor utsträckning omfattas av ett ideologiskt synsätt som betonar värdet av en inkluderande utbildning. Vilka åsikter och upplevelser de lärare har som undervisar inom särskilda skolformer i Sverige, har däremot inte undersökts i lika hög grad.

Flerårigt svenskt projekt om särskolan

Forskningsresultat från en studie där intresset riktas mot lärare som undervisar elever i grundsärskolan och gymnasiesärskolan har dock publicerats under hösten 2020. Syftet med studien har varit att bidra med en större förståelse för de förutsättningar för inkluderingsprocesser som finns inom särskolan.

Det handlar om en totalundersökning, det vill säga samtliga lärare som arbetar heltid inom svensk grundsär- och gymnasiesärskola gavs möjlighet att besvara en enkät. I studien deltog även klasslärare/mentorer som undervisar integrerade särskoleelever i reguljära klasser. Studien är en del av ett flerårigt svenskt forskningsprojekt som undersöker särskolans lärmiljöer. I en tidigare artikel på Skolverkets webbplats beskrivs resultaten från en annan av projektets delstudier.

Undervisning präglad av helhetssyn och omsorg

Majoriteten av lärarna som undervisar grundsär- och gymnasiesärskolans elever anser att deras egen undervisning kännetecknas av en helhetssyn och omsorg i högre utsträckning än vad de anser att grund- och gymnasieskolans undervisning gör. Mindre än hälften av lärarna (42 procent) menar dock att undervisningen borde vara mera kunskapsorienterad i särskolan.

En nästan lika stor andel av lärarna tycker att den reguljära undervisningen, det vill säga grund- och gymnasieskolan, borde vara mera kunskapsinriktad än vad som nu är fallet. Främst betonas dock behovet av en helhetssyn även i den reguljära undervisningen.

Elevens intressen i centrum

Ett teoretiskt verktyg bestående av fyra olika läroplansideologier användes som grund för de frågor som ställdes till lärarna. Var och en av dessa ideologier representerar olika syn på utbildning, kunskap, lärande, lärarens roll och elevers uppväxttid. Utifrån ett lärandeperspektiv framträder olika sätt att se på uppväxtårens betydelse. Det kan handla om en period som innebär

1. lärande som förberedelse inför den framtida karriären
2. intellektuell utveckling med fokus på en växande kunskapsbas
3. att barn får vara barn och där personligheten får utvecklas efter elevens intressen och inneboende natur
4. övning och förberedelse för att kunna verka för ett bättre samhälle.

Drygt hälften av de tillfrågade särskollärarna anser att elevens uppväxtår ska vara en tid där utveckling av elevens medfödda natur och intressen får stå i centrum. Det är betydligt färre som betraktar uppväxtåren som en period där eleven ska lära för framtiden eller tillägna sig en allt större akademisk kunskapsbas.

Personlig utveckling i främsta rummet

Majoriteten av de tillfrågade lärarna (63 procent) anser att det viktigaste syftet med utbildningen i särskolan är att eleverna erbjuds en trevlig och stimulerande miljö, där individuella förmågor och intressen är utgångspunkten.

Nästan tre fjärdedelar av lärarna menar att den mest värdefulla kunskapen för eleverna är den kunskap som bidrar till att utveckla deras personlighet. Knappt en femtedel anser att den mest betydelsefulla kunskapen är den som stärker elevernas framtida möjligheter att hävda sig på arbetsmarknaden. I ännu lägre grad framhålls kunskap om sociala ideal och hur sådana ska förverkligas, exempelvis rättvisa och likvärdighet.

Kunskapsutveckling och/eller meningsskapande?

När det gäller synen på undervisning och lärarens roll, visar studiens resultat att de tillfrågades åsikter i högre grad skiljer sig åt. En grupp anser att lärarens främsta uppdrag är att fungera som mentor, vars uppgift är att skapa lärandesituationer som utmanar elevers meningsskapande. En annan grupp av lärare menar däremot att det viktigaste är att läraren tillämpar undervisningsstrategier som på bästa sätt skapar möjligheter för elevers kunskapsutveckling.

Elevers motivation och engagemang i olika lärandeaktiviteter är centralt för lärandet enligt hälften av de tillfrågade, medan cirka en tredjedel uttrycker att exakta lärandemål och ett strukturerat kunskapsinnehåll är av störst betydelse.

Begränsat samarbete mellan lärare i olika skolformer

En övervägande majoritet (94 procent) av lärarna i studien anser att särskolan är ett bra komplement till grund- och gymnasieskolan, vilket bekräftar att det finns en önskan om att skolformen ska finnas kvar. Knappt var tionde tillfrågad lärare anser att särskolan ska avvecklas som egen skolform.

När det gäller samarbete mellan skolformernas lärargrupper framkommer att samverkan till största delen sker inom den egna skolformen. Trots att de allra flesta lärarna inom särskolan arbetar på skolor där övervägande delen av kollegorna arbetar inom grund- eller gymnasieskolan, uppger endast en femtedel att kontinuerlig samverkan sker varje dag eller varje vecka. Det finns dock en önskan om ett mer utvecklat samarbete hos cirka en tredjedel av de tillfrågade lärarna.

Hinder för utveckling av inkluderande utbildning

De vindar som dragit över utbildningssystemet under senare årtionden kan bli ett hinder för utveckling av en inkluderande utbildning. Författarna nämner som exempel det växande trycket på enskilda individers måluppfyllelse och synen på utbildningsmålen som ett privat kapital snarare än en gemensam angelägenhet.

Åtskilliga studier har analyserat den reguljära skolverksamheten och de processer som motverkar utveckling av en inkluderande utbildning. I mindre omfattning har strålkastarljuset riktats mot vilka konsekvenser ett sådant ideologiskt tänkande får inom ramen för särskolan.

Författarna menar dock att den genomförda studiens resultat pekar i samma riktning som tidigare studier av reguljär verksamhet. Det visar sig exempelvis genom lärarnas betoning på den enskilde elevens personliga utveckling, men också genom att studien visar på lärarnas begränsade behov av samverkan med kollegor utanför sin egen skolform.

Inte minst ger studien en fingervisning om vad som kan försvåra utvecklingen av en inkluderande verksamhet genom att den övervägande majoriteten av lärarna inom särskolan ser värdet av att bevara segregerade skolformer. Ett avvecklande av särskolan skulle kunna upplevas som ett hot mot lärarnas specialiserade roll, vilket kan förklaras av de anspråk som lärarna gör på sin egen kvalificerade kompetens och den särskilda undervisningsmiljö som de arbetar inom.

Författarna poängterar vikten av att analysera processer inom särskilda skolformer som främjar utvecklingen av inkluderande verksamhet, men också sådana processer som hindrar utvecklingen. Debatterande och forskning om inkluderande utbildning måste också kompletteras med analyser av befintliga segregerade skolformer.

Text: Gunvie Möllås

Källa:

Göransson, K., Bengtsson, K., Hansson, S., Klang, N., Lindqvist. G., & Nilholm, C. (2020). Segregated education as a challenge to inclusive processes: a total population study of Swedish teachers´ views on education for pupils with intellectual disability Länk till annan webbplats.. International Journal of Inclusive Education.