Lärare i islam – översättare för ökad samhörighet

Religionskunskapsundervisning som bedrivs i Sverige är icke-konfessionell och pluralistisk. Samtidigt finns i fristående skolor med konfessionell inriktning ofta ytterligare utbildning som kan vara konfessionell. Jenny Berglunds avhandling, där islamundervisning i tre sådana skolor studeras, visar på lärarens betydelsefulla uppdrag.

 

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket. Refererade forskare svarar självständigt för innehållet.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

Nyproducerade religionsdidaktiska avhandlingar är inte något som duggar tätt i Sverige. Det finns faktiskt inte särskilt många totalt sett. Desto viktigare är det naturligtvis att ta till vara den information som finns i de befintliga texterna. En av dessa avhandlingar är Jenny Berglunds från 2009..

I denna studie beskriver Berglund utifrån sitt etnografiska arbete i tre muslimska skolor hur islamundervisningen bedrivs, framförallt på låg- och mellanstadiet. Det övergripande syftet med studien är att öka kunskapen om hur undervisningsinnehållet i dessa ämnen formas i relation till islamska traditioner och förståelser av islam i svensk kontext.

Gemensamma drag i undervisningen i de tre klasserna är att de fokuserar på koranundervisning och islamsk historia genom såväl religiösa berättelser som skilda former av sång. En av de mest centrala slutsatserna är emellertid vikten av att inte uppmärksamma islamundervisning som en enhet utan snarare vara medveten om dess mångfald.

Koranundervisning som förkroppsligad, bokstavlig och estetisk

De huvudsakliga variationer av koranundervisning som identifieras kan sammanfattas som förkroppsligad, bokstavlig och estetisk.

Den förkroppsligade undervisningen utgörs av recitation av koranutdrag på arabiska där också kroppshållning är en väsentlig del. I denna form av undervisning är inte förståelse eller att kunna förklara innebörder i skilda textavsnitt det väsentliga. Däremot i den bokstavliga undervisningen är förståelsen av skilda ord, uttryck och avsnitt mycket central. I den tredje form av koranundervisning som lyfts fram och benämns estetisk är det istället uttalet vid recitation eller själva framställningsformen, handstilen, vid avskrifter av textutdrag som är centrala.

Bland de observerade lektionerna återfinns både tillfällen då de aktuella textutdragen för utskrift är på arabiska och då de är på svenska. Användningen av svenska texter i detta sammahang kan antas bidra till att ge svenska koranöversättningar status och synliggöra det svenska sammanhang där undervisningen bedrivs.

Religiösa berättelser för ökad moralisk och teologisk kunskap

De religiösa berättelser som återges av lärarna har både teologiska och moraliska poänger och balansen här emellan skiftar. Det moraliska syftet förefaller dock vara det dominerade. Lärarna har som målsättning att genom berättelserna bidra till ökade möjligheter för eleverna att leva som goda muslimer i det svenska samhället. Berättelserna är valda för att ge förankring och tillhörighet både i den islamska historien och i det aktuella svenska samhället och dess värderingar.

Att understryka den svenska läroplanens grundläggande värderingar med hjälp av dessa berättelser framhålls som centralt. T.ex. väljer man att betona förekomsten av starka kvinnor i aktuella berättelser. Ett centralt syfte med dessa berättelser är att bredare levandegöra muslimska förebilder. Dessa berättelser är i allmänhet mycket uppskattade av eleverna vilket lärarna är medvetna om och ser som väsentligt.

Sång som väsentligt men omtvistat

Sång är en företeelse som kan betyda många saker. När det gäller islamsk undervisning kan det som Berglund visar innebära allt ifrån koranrecitation till halal-pop, något som för övrigt bara är tillåtet i ett av de tre klassrummen. Halal-pop som en del av undervisningen motiveras här bl.a. med att den förmår demonstrera profetens budskap som både coolt och aktuellt.

Sång, generellt, används också under islamundervisningen för att öka inlärningsmöjligheten. Den primära funktionen vid de observerande undervisningspassen gäller dock firande av muslimska högtider.

Unika men också lika resultatmönster

Ett tydligt resultat i Berglunds studie är den betydelse som läraren har för vilken undervisning som tar form. Även om undervisningsplaner är gemensamma så kommer det konkreta genomförandet att se olika ut. Lärarens egna övertygelser och intentioner framträder i studien som mycket betydelsefulla. En slutsats som Berglund drar är vikten av en mer frekvent diskussion och ett tätare erfarenhetsutbyte mellan olika kategorier religionslärare.

Förutom de utbildningsvetenskapliga insikter som studien bidrar med då det gäller faktorer som formar undervisningen ger den värdefull kunskap om hur varierande muslimska traditioner är och också undervisningspraxis inom dessa. Tydligt framkommer i studien betydelsen av den samhälleliga kontext där traditionsförmedlingen pågår och hur läraren agerar översättare för att få eleven att känna samhörighet i både religiös tradition och aktuell samhällelig inramning. Den lärare som Berglund skildrar som sliter med att hitta illustrativa läroböcker och säger sig önska sådana där bakgrunden utgörs av ”snö, snälla poliser och vårdcentraler” får här illustrera just detta.

Text: Christina Osbeck

Artikeln Teaching Islam: Islamic religious education at three Muslim schools in Swedenlänk till annan webbplats

Senast uppdaterad 20 mars 2019