Lärare inspirerar och stödjer genom sin muntliga kommunikation

Att gå från vardagsspråk till ett ämnesspråk verkar vara besvärligt för eleverna. Därför är lärarnas pedagogiska kommunikation avgörande för att eleverna ska bli inspirerande till fortsatt kunskapsinhämtning.

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

Genrepedagogik ses som ett framgångsrikt arbetssätt för att stötta elevernas lärande i skolans olika ämnen. Grundtanken i genrepedagogiken är att eleverna tillägnar sig ämnesspecifika kunskaper samtidigt som de lär sig behärska det språkbruk som är karaktäristiskt för ämnet. utifrån tydliga riktlinjer för skrivandet och lärare och elever arbetar utifrån fyra faser:

  • bygga upp kunskap gemensamt
  • modellera ny kunskap
  • skriva gemensamt i klassen om ny kunskap
  • avsluta med individuellt skrivande.

Fokus på lärarens muntlighet

Flera undersökningar har gjorts om elevengagemang och elevtexter i klassrum där genrepedagogik tillämpas, men lärarens pedagogiska kommunikation har inte undersökts lika noggrant. I en nyligen försvarad avhandling, ”Genom genrens lins”, fokuserar Robert Walldén på lärarens pedagogiska kommunikation när denne introducerar ett ämnesspråk. Här görs ett nedslag i avhandlingens kapitel 7där Walldén beskriver och analyserar undervisningsförloppet i en årskurs 6 i ämnet geografi. Det ämnesspråk elever förväntas lära sig under ett sju veckor långt tema som har titeln ”Kartor och befolkning” är alltså knutet till ämnesspecifika kunskaper i geografi.

Walldéns avhandling låter läsaren få många exempel på klassrumssituationer där lärare och elever arbetar. Ett av de första exemplen är när läraren introducerar temat ”Kartor och befolkning” och ställer frågan till eleverna vad ordet befolkning betyder.

Läraren: Befolkningen. Vad kan det betyda det ordet?
Elev: Hur många bor i landet.
Läraren: Ja, alltså man kan säga, om du skulle säga ett annat ord istället för befolkning vad skulle du säga då?
Elev: Människor.
Läraren: Människor. Ja, hur många människor det bor kanske eller hur det ser ut med människor. Människor.

Walldén pekar, i sin analys av ovanstående citat, på hur läraren genom att introducera det relativt abstrakta begreppet befolkning också visar på kopplingen till det mer vardagliga begreppet människor. Men genom att lägga till ”hur många människor det bor…” påtala för eleverna att det inte är så enkelt som att befolkning och människor är synonyma. Eleverna påbörjar alltså byggandet av ett nytt ämnesspråk.

Lugna elevers osäkerhet

Temat ”Kartor och befolkning” är sju veckor långt och läraren måste lugna elevernas osäkerhet och försäkra dem om att de inte behöver vara ”experter” förrän om sju veckor. Eleverna svarar nämligen ”ahh, jag har ingen aning” på flera av lärarens inledande frågor. I Walldéns språkliga analys av lärarens pedagogiska kommunikation finns dock tecken på hur läraren hanterar denna osäkerhet. Läraren pekar framåt i tiden och betonar i sina svar ” kommer ni att veta” eller ” kan ni det”. Walldén menar att det är ett talspråkligt sätt att leda undervisning. Det visar också på att lärare och elever är överens om att det finns hierarkiska regler mellan dem. Läraren kan genom sin erfarenhet anta vad som rör sig i elevernas tankar och svarar på oartikulerade frågor genom att peka framåt – ” kommer ni att veta”.

Dialog om begrepp

Walldén analyserar vidare lärarens pedagogiska kommunikation och kan lyfta fram flera exempel på hur läraren bygger upp kunskapen om ”Kartor och befolkning”. Ofta använder läraren olika markörer för att visa att begrepp i temat är innehållsrika; jämför citatet ovan om befolkning och människor. Läraren säger: ”om man säger så här…”, ”om jag skulle fråga så här istället…”. Utifrån den typen av markörer drar läraren sakta men säkert in eleverna i en dialog om olika kontinenter. Undervisningen är kontrollerad av läraren och i Walldéns analys blir ett mönster synligt där ett geografiskt kunskapsområde erövras av eleverna. Eleverna får tala med varandra om begrepp och de får individuellt och gemensamt skriva om begrepp.

Från ”expertord” till kunskap

Läraren sätter upp ”expertord” som är centrala för temat på klassrumsväggen och eleverna uppmanas att bearbeta ”expertorden” på olika sätt. Begreppet ”expertord” är ett begrepp som kommer från genrepedagogikens olika modeller. ”Expertord” kan ses som synonymt med ämnesord eller ämnesspråk. Exempel på ”expertord” inom temat är klimat, världsdel, nederbörd, ekvator, karttyp, kontinent, klimatzon och så vidare. Walldén observerar även hur läraren hänvisar till andra ämnen än geografi för att öka förståelsen för ”expertorden”. När elever talar om olika karttyper jämför läraren med hur det skulle kunna vara i idrottsundervisningen och orientering. Därifrån går läraren vidare till att tala om olika sorters kartor och betonar att begrepp som ekvator, breddgrader och längdgrader inte är observerbara. Det blir alltså synligt i Walldéns analyser hur läraren växlar mellan abstrakt och konkret för att öka elevernas kunskap och förståelse för geografins ämnesspråk. Walldén uttrycker det som att läraren med hjälp av genrepedagogik leder in eleverna i ett nytt kunskapsområde.

Genrepedagogikens progression

Läraren låter eleverna gå vidare i den progression som genrepedagogiken förespråkar och tillsammans bildar eleverna så kallade ”expertgrupper” som har till uppgift att läsa in sig på olika terrängtyper för att sedan presentera dem muntligt för varandra. De modellerar alltså ny kunskap i sina ”expertgrupper”. I genrepedagogikens tredje fas skriver läraren tillsammans med eleverna för att få texter som kan framstå som modelltexter när eleverna ska skriva själva senare i den fjärde fasen, alltså att avsluta med individuellt skrivande.

Temaarbetet fortskrider och efter hand introducerar läraren kunskapsmål för det fortsatta arbetet. Kunskapsmålens olika formuleringar konkretiseras med hjälp av ”Kartor och befolkning” och läraren kopplar i möjligaste mån kunskapsmålens ibland väldigt abstrakta formuleringar till konkreta uppgifter som eleverna har gjort och eleverna får exempel på vad som skiljer ett enkelt resonemang från ett utvecklat resonemang.

Slutsatser

Vilka är då Walldéns sammanfattande slutsatser efter att följt temat ”Kartor och befolkning” i sju veckor? Han konstaterar att analysen visar på hur viktigt det är att lärarens pedagogiska kommunikation är stöttande och intresseväckande för eleverna. Lärarens systematiska upplägg verkar upprätthålla elevernas intresse och minska deras osäkerhet och frustration över att möta ett nytt kunskapsområde. Eleverna har på ett varierat sätt fått bearbeta geografins ämnesspråk. Däremot uttrycker Walldén förvåning över att elevernas möjligheter att erövra ett skriftspråk som är kopplat till geografi är begränsat. Eleverna får istället obegränsade tillfällen att bygga upp sin talspråkliga kunskap om området. Det rimmar dåligt, menar han, med ämnesspråkliga mål.

Robert Walldéns avhandling är intressant läsning för alla som är intresserade av språk- och ämnesutveckling. Avhandlingen som helhet ger en god inblick i två klassrum och varje läsare får idéer till eget arbete.

Text: Cecilia Olsson Jers

Källa:

Genom genrens lins: pedagogisk kommunikation i tidigare skolår.

Publicerad 25 mars 2019.  Senast uppdaterad 07 oktober 2020.