Läroböcker bidrar till elevers bilder av ”svenskhet”

Gymnasieelevers bilder av det moderna Sverige och vad som är svenskt tycks ha ett tydligt samband med berättelser i deras historieböcker. Det konstaterar Ingmarie Danielsson Malmros i doktorsavhandlingen Det var en gång ett land.

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket. Refererade forskare svarar självständigt för innehållet.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

För historielärare är en viktig slutsats att elevernas berättelser bör utmanas och utvecklas. En central utgångspunkt i avhandlingen är sambandet mellan historieförmedling och identitetsskapande. Identitetsfrågor och reflektioner över sin egen och andras historieanvändning är också starkt framskrivna i kurs- och ämnesplanerna för såväl grundskola som gymnasium sedan 2011. Det gör Danielsson Malmros forskning både aktuell och relevant för historielärare idag.

Den övergripande forskningsfrågan rör förhållandet mellan historieläroböckernas bild av det moderna Sveriges framväxt och den som elever självständigt formulerar. Avhandlingen bygger på analyser av ett relativt omfattande empiriskt material. Dels handlar det om ett stort antal läroböcker för gymnasiet utgivna mellan 1931 och 2009, dels om 54 slumpmässigt utvalda gymnasieelevers egenproducerade texter från läsåret 2010/2011 i vilka de med vägledning från ett antal frågor ombetts ge uttryck för sin personliga uppfattning om Sveriges moderna historia.

Fem typberättelser i läroböckerna

Analyserna av lärobokstexterna visar att dessa innehåller fem typberättelser som återkommer över tid. Även om bilderna har reviderats avsevärt under de åtta decennierna är de gemensamma dragen ändå påfallande. Läroböckernas berättelser förefaller också vara trögrörliga och innehålla en slags eftersläpning på omkring tio år i förhållande till sin samtids värderingar.

Författaren kallar de fem analyserade typberättelserna för Neutralitetsberättelsen, Berättelserna om välstånds- eller välfärdslandet, Berättelsen om demokratins föregångsland, Berättelsen om främlingen och Berättelsen om världens mest jämställda land. Redan rubrikerna vittnar om att det är fråga om en i huvudsak positiv bild som ofta tecknas i kontrast till omvärldens kriser, krig och bristtillstånd. Sverige framstår alltså som ett land som undvikit krig, utvecklat och fördelat sin höga levnadsstandard, hållit antidemokratiska ideologier på avstånd, gett plats för invandrare och skapat en unikt omfattande jämställdhet mellan könen. Ett belysande citat som koncentrerar flera av dessa teman återfinns i en lärobok från början av 2000-talet:

Sverige var redan 1945, efter att ha undgått kriget, ett av Europas rikaste länder. Under 60-talet blev Sverige ett av världens rikaste länder och rikedomen var bättre fördelad än i de flesta andra länder. Det jämlika, demokratiska, socialt trygga och genomorganiserade Sverige blev en modell för många andra industristater.


Medan de tidigare lärobokstexterna skildrar hur den geopolitiska stormakten efter 1809 och 1905 förvandlades till ett modernt samhälle fokuserar senare decenniers läroböcker mer på Sverige som en ”moralisk stormakt”. Men budskapet tycks alltså fortfarande vara att Sverige är ett land som omvärlden kan se upp till som ett föredöme.

Likheter och skillnader med elevernas berättelser

Att alla dessa typberättelser återfinns också i gymnasieelevernas texter gör avhandlingens slutsatser om ett samband med historieböckernas framställningar övertygande. På frågan om det finns något som eleverna är stolta över i Sveriges moderna historia svarar exempelvis en elev:

1921, den dagen även kvinnor fick rösta och [Sverige ] blev helt demokratiskt, något som Sverige är i framkant med. Jag är stolt över att jag lever i ett land där vi i viss mån har likvärdiga rättigheter.

Det som skiljer elevernas texter från läroböckernas är att de är mer fragmentariska och att de fem typberättelserna i än högre grad än i läromedlen mixas till ett slags komprimerade budskap. Demokrati, välstånd/välfärd och neutralitet dominerar också på ett annat sätt i elevernas texter.

En relativt stor skillnad framkommer också i elevernas svar på frågan om det är något de skäms över i Sveriges historia. Där tar så gott som alla elever upp problem som flyktinghantering under andra världskriget och hycklande samarbete med Nato under kalla kriget. På dessa punkter är läromedlen mer tystlåtna även om de senaste decenniernas lärobokstexter också har gett ökat utrymme för vad Danielsson Malmros kallar ”den anklagande neutralitetsberättelsen”.

Kan elevernas berättelser utvecklas? Och i så fall hur?

Att det av olika skäl kan vara problematiskt att uppfatta sitt eget land med alltför schematiskt utformade berättelser framstår som en tydlig slutsats efter läsningen. Särskilt gäller detta kanske ”berättelsen om främlingen” där exempelvis tendensen att framställa det som en förmån att komma till Sverige och där främlingen uppfattas som någon som är i behov av hjälp, knappast som en kompetent individ som kan tillföra något, återfinns hos såväl läromedel som elever.

Samtidigt finns det inga snabba lösningar för de lärare som vill utmana elevernas bilder. Resultaten i Det var en gång ett land motsvarar i det avseendet ett internationellt forskningsläge där bland andra den amerikanske utbildningspsykologen och antropologen James V. Wertsch har kunnat visa att den här typen av historiska standardberättelser är vanligt förekommande i många (kanske alla) länders kollektiva minnen. Danielsson Malmros anknyter till detta forskningsläge och menar att såväl böcker som elever – och historielärare – ingår i ett historiekulturellt sammanhang. Att rensa ut läroböckerna ur undervisningen eller att hävda att den bild som förmedlas där är ”felaktig” skulle knappast kunna ändra på dessa förhållanden.

Berättelser med budskap som måste analyseras

Hur elevernas berättelser kan utvecklas är alltså frågor som Danielsson Malmros i huvudsak överlämnar till läsaren. Men hon menar samtidigt att de fem iakttagna typberättelserna har format och fortfarande formar människors identiteter i Sverige och diskuterar varför det är viktigt att skolan inom ramen för historieundervisningen förmår ge elever möjlighet att upptäcka detta. Avhandlingen mynnar också ut i ett antal önskemål där författaren – sedan lång tid själv verksam som gymnasielärare i historia – skisserar nya och inspirerande idéer om hur läromedlens berättelser kan användas inte bara som översiktsverk som förmedlar vissa nödvändiga fakta, utan också som berättelser med budskap som är viktiga att analysera.

Ett sådant synsätt gör det också möjligt att undersöka hur böckernas standardberättelser återfinns i andra vardagliga sammanhang och hur allt detta påverkar våra identiteter. I en tid då frågan om ”svenskhet” blir alltmer politiskt laddad – och samtidigt i behov av förändringar, inte minst i synen på vem och vad som är ”främmande” – är avhandlingens resultat viktiga att ta del av inför utvecklingsarbetet, både för historielärare i grundskolan och på gymnasiet.

Text: Hans Olofsson

Avhandlingen Det var en gång ett land: berättelser om svenskhet i historieläroböcker och elevers föreställningsvärldarlänk till annan webbplats

Författaren har också sammanfattat sina avhandlingsresultat och för en utvidgad problemdiskussion i antologin Historien är närvarande som utkom på Studentlitteratur 2014:

Danielsson Malmros, Ingmarie (2014): ”Den historiska berättelsen i teori och praktik” i Karlsson & Zander (2014): Historien är närvarande. Studentlitteratur. Lund 2014.

 

Senast uppdaterad 20 mars 2019