Likvärdig utbildning – krav, målsättning eller princip?
Likvärdighet är centralt i allt som handlar om utbildning, samtidigt som vi inte har riktigt klart för oss vad det handlar om. Är likvärdighet i utbildningen en målsättning, ett krav eller en princip? I slutändan handlar det om varje elevs rätt till den bästa utbildningen som den kan få.
Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning
– Vad man än pratar om i skolan hamnar man i likvärdighetsdiskussioner, säger Lotta Lerwall, professor i förvaltningsrätt. Hon driver tillsammans med tre kollegor på Institutet för utbildningsrätt vid Uppsala Universitet forskningsprojektet ”En likvärdig skola”. Syftet är att närmare analysera vad en likvärdig utbildning kan vara. Forskarna i projektet tittar bland annat på förarbeten till skollagen och analyserar likvärdighet i skolan utifrån juridiska aspekter.
Krav på mätning av det icke mätbara
Lottar Lerwall menar att skolväsendet är ett område där det ständigt sker ett intensivt utrednings- och regleringsarbete. Som en följd av att skolan ska vara likvärdig behövs en kontroll av verksamheterna genom inspektion och granskning. Men hur ska man mäta om utbildningen är likvärdig eller inte?
– Det gäller att bestämma sig för vilken likvärdighet man är ute efter, säger Lotta Lerwall. Har man som mål att allting ska vara likvärdigt, då måste det följas upp på något sätt. Och då kommer regler, då kommer styrning, då kommer kontroll.
I 1 kap 9 § skollagen står det att utbildningen ska vara likvärdig. Men vad innebär detta? Ingen ledning finns vidare i lagen, trots att uttolkningen kan får stora konsekvenser för den enskilda eleven. I förarbetena framhålls att principen med likvärdig utbildning är ett av skollagens grundläggande mål. Det är utbildningen, inte enbart undervisningen, som ska vara likvärdig. Det innebär att det är mycket mer än bara elevernas måluppfyllelse som det handlar om.
I läroplanerna anges att det är de ”nationella målen” som anger normerna för likvärdighet. Vilka dessa mål är klargörs dock inte. De övergripande målen för utbildningen som anges i skollagens första kapitel tar upp att utbildningen ska främja barns och elevers utveckling och lärande, lust till livslångt lärande och deras allsidiga personliga utveckling mot att bli kompetenta, ansvarskännande medborgare. Respekt för mänskliga rättigheterna och grundläggande demokratiska värderingar ska förmedlas. Utbildningen ska också ge stöd och stimulans så att barn och elever kan utvecklas så långt som möjligt. Forskarna i projektet ställer sig frågan om det ur ett juridiskt perspektiv innebär att allt detta ska vara uppfyllt för att utbildningen ska anses vara likvärdig.
Det här gör att det inte är så märkligt att fokus hamnar på de mål som är direkt mätbara. Problemet med det är att flera av de mätbara målen sätter fokus på eleven och dennes prestation, när det är utbildningen som ska vara likvärdig.
– Att det gäller hela utbildningen är en anledning till att man inte kan fastna i de mätbara målen. Likvärdighet måste vara något annat än det, fastställer Lotta Lerwall.
Krav, målsättning eller princip
I förarbetena till skollagen hänvisas till likvärdighet som en målsättning, en princip och ett krav. Om man ser likvärdighet som ett krav, innebär det en skyldighet för de som ansvarar för utbildningen att åstadkomma just detta. Omfattningen av denna skyldighet blir beroende av vad som är möjligt att följa upp, utvärdera och vad som kan leda till sanktioner. I vissa delar går att identifiera brister och där kan man kanske prata om en bindande regel som leder till konsekvenser om man inte uppfyller dem.
– Det finns sammanhang då det är viktigt att likvärdighetskravet står som ett skarpt krav, till exempel avgifter för utrustning, utflykter osv. Om detta inte uppfylls är tillgången till utbildning inte densamma för alla, säger Lotta Lerwall.
För att kunna se likvärdighet som en målsättning behöver man fastställa vilka mål det är som ska nås. Då måste det handla om delmål, annars har man ju avsagt sig ambitionen att ha en likvärdig utbildning totalt sett.
– Alla skolor har olika realiteter framför sig men det vore väl märkligt att inte ha målsättningen att eleverna ska nå så långt som möjligt. På vägen dit kan man sätta upp mer konkreta mål. Åter igen faller man nog tillbaka till vad som är mätbart och inte mätbart. Men likvärdighet handlar om mycket mer än lägsta kunskapsresultat. Man kan inte nöja sig med att eleverna har nått E-nivå.
Vad innebär det då om man ser likvärdighet som en princip, det vill säga en handlingsregel eller någonting att rätta sig efter?
– De rättsprinciper som vi pratar om inom utbildning, t.ex. objektivitet, lika behandling, professionalitet etc., står i rättsreglerna och då blir det ju överflödigt att prata om principer, säger Lotta Lerwall. Det kunde man kanske prata om före 2010 års skollag, men nu står det i lagen så det är en rättsregel att utbildningen ska vara likvärdig.
Om bestämmelser tolkas och tillämpas olika påverkar det likvärdigheten, exempelvis hur man uttolkar bedömningsfrågor och gränsdragningar gällande extra anpassningar och särskilt stöd. Kärnan i likvärdighet finns just i det kompensatoriska uppdraget, menar Lotta Lerwall. Att man inte tar några genvägar av ekonomiska eller andra hänsyn utan sätter in de resurser som behövs.
Ansvaret för en likvärdig utbildning
Att de svenska skolresultaten har varit på nedgång och att en ökad skolsegregation anses försämra likvärdigheten i skolan har blivit allt tydligare. Hur den här negativa trenden ska brytas är i mycket en politisk fråga, men det finns också en juridisk dimension kopplad till vem som bär ansvaret för att utbildningen är likvärdig. Forskargruppen menar att ansvaret kan sägas ligga på tre nivåer: nationell, huvudmannanivå och skolenhetsnivå. I förarbeten till skollagen framhålls att det systematiska kvalitetsarbetet på lokal nivå är en förutsättning för nationell likvärdighet, parallellt med att staten fastställer, granskar och följer upp att de nationella målen nås. Vilka konsekvenser brister i likvärdigheten kan innebära beror på vilket område som avses och vem som har ansvar i det enskilda fallet.
Lotta Lerwall menar att alla i hela kedjan från regering och riksdag till eleven själv har ett ansvar. Det innebär att det är svårt att komma med ett ansvarsutkrävande i rättslig mening för en utbildning som inte anses likvärdig.
Vad innebär det här i praktiken?
Det forskarna i projektet konstaterar är att det är viktigt att man är tydlig med vad man menar när man pratar om likvärdighet. Verksamheten skulle kunna vinna på att det blev tydligare vad som kan vara princip, målsättning respektive krav i skollagens skrivning om likvärdighet.
Och forskningsprojektet då, kommer det att ge oss svar på våra frågor?
- Vi har en förhoppning om att klargöra sådant som går att klargöra. Sådant som inte går att klargöra behöver kanske förtydligas i lagstiftning, säger Lotta Lerwall. Där kan vi som forskare inom skoljuridik i bästa fall bidra med potentiella förbättringsåtgärder.
Intervju med Lotta Lerwall gjord av Thomas Ernald och Helena Bergmark.
Källor:
Scheutz, Sverker (red.) (2017): Likvärdig utbildning. Iustus Förlag, Uppsala.
