Modell sätter bedömning i ett större sammanhang

Bedömning, både summativ och formativ, behöver sättas i ett större sammanhang. Undervisningen bör präglas av läraktiviteter som ger information om elevers förståelse. Det menar de två brittiska forskarna Paul Black och Dylan Wiliam.

Black och Wiliam har haft stort inflytande över hur begreppet formativ bedömning har tolkats, såväl i Sverige som i andra delar av världen. Deras strategifokuserade modell har legat till grund för beskrivningar av BFL, Bedömning för lärande, som har fått spridning i svenska skolor. I artikeln ”Classroom assessment and pedagogy” ges en bild av att pedagogisk litteratur har visat ett ointresse för bedömning, vilket författarna menar inte har varit till gagn för en förståelse av arbetet i skolan. Deras syfte med artikeln är att bidra med en modell där bedömning, såväl formativ som summativ, sätts in i ett vidare sammanhang.

Bedömningspraktiken grundas i undervisningsplaneringen

I sin modell pekar de på att målformulering och undervisningsplanering påverkas dels av lärandeteori och pedagogisk grundsyn men också av den utbildningskontext som omger skolan. För lärares dagliga arbete beskrivs även ämnesdisciplinen som en central påverkansfaktor för undervisningens design. Planering av undervisningen ligger till grund för möjligheterna för bedömningsarbetet. Det är en del av lärarens genomförande av planeringen där en central aspekt är att det finns tydliga mål och kvalitetskriterier som elever förstår.

Undervisningen bör dessutom präglas av läraktiviteter som ger information om elevers förståelse. De argumenterar för en undervisning som präglas av dialog, samarbete och reflektion liksom för utveckling av elevers självmedvetande. Vidare lyfter de fram vikten av att elevuppgifter och klassrumsaktiviteter konstrueras så att de ger information om lärandet från alla elever, inte minst för att läraren ska kunna planera vidare utifrån denna information.

Bedömningens två aspekter

I artikeln ägnas också stort utrymme åt att diskutera relationen mellan formativ och summativ bedömning. Dessa bedömningsaspekter utgör centrala delar i genomförandet av den planerade undervisningen. De argumenterar för att all bedömning handlar om att dra giltiga slutsatser om elevers lärande. Distinktionen mellan formativ och summativ bedömning kan beskrivas genom de slutsatser som dras av bedömningsinformationen.

En summativ slutsats handlar om elevens visade kunskaper medan en formativ slutsats ligger till grund för handlingar som kan stödja elevens lärande. Författarna beskriver att de lärt av sitt samarbete med lärare att förbättringar av bedömningspraktiken behöver beakta bedömning utifrån såväl summativa som formativa aspekter. Dessa är ständigt sammanvävda i lärares arbete och det framhålls som viktigt att hitta vägar där dessa bägge funktioner kan stödja varandra. Detta är en förutsättning för att utvecklingen av den formativa bedömningen skall kunna äga rum, enligt författarna. En viktig fråga att ställa sig efter genomförandet av en summativ bedömning är således: Vilka formativa slutsatser om handlingar som kan stödja elevens lärande kan dras av denna information?

Design av bedömningar

Ett bedömningsinstrument kan designas för att tjäna såväl formativa som summativa syften men om det ena eller andra syftet prioriteras kommer detta att påverka designen. En rad formativa syften kan dock uppnås med summativa bedömningar efter genomförda moment. De ger återkoppling till läraren om hur undervisningen har fungerat och fungerar därför formativt för lärarens planering. Det ger också information till elever om styrkor och svagheter som kan hjälpa dem i vidare arbete även om denna funktion är sekundär när bedömningen görs i summativt syfte.

Även en summativ bedömning bör designas så att den stödjer lärandet eller åtminstone inte är till hinder för lärandet. I en del av artikeln diskuteras författarna externa summativa test som är vanliga i exempelvis det brittiska skolsystemet. Författarna är kritiska mot dessa. De lyfter fram risker som att dessa test endast prövar det som är lätt att mäta och att designen av de externa texterna kan påverka undervisningsplaneringen på ett sätt som begränsar vad som blir möjligt att lära.

En aspekt att beakta är hur den återkoppling som ges ser ut och de lyfter fram att återkopplingen mestadels bör fokusera på att förbättra framtida eller möjligen pågående uppgifter snarare än att utgöra en dom över genomfört och avslutat arbete. Liksom i tidigare arbeten från samma författare pläderar de för att ge en återkoppling som består av kommentarer och inte av betyg eller poäng.

Bedömning som en del av utbildningssystemet

En viktig poäng i artikeln är att bedömningspraktiker inte kan förstås utan att omständigheterna i en vidare kontext beaktas. Lärare och skolor är begränsade av de traditioner och normer som råder i skolans värld, av politikers styrning och allmänhetens förväntningar. Dessa villkor påverkar vilka möjligheter som finns för att förändra bedömningspraktiken. Författarnas förhoppning är att deras modell kan bidra till att belysa bedömningens roll ifråga om att förbättra utbildningen genom att den drar uppmärksamheten till de komplexa relationer och krafter som påverkar bedömningsarbetet.

Text: Agneta Grönlund

Källa:

Classroom assessment and pedagogy. Länk till annan webbplats.