Möjligheter och problem i undervisning om Förintelsen
Andra världskriget och Förintelsen är centrala delar av historieundervisningen i både grundskolans senare del och i gymnasieskolan. Studier visar att läroböcker har en del brister i framställningen av andra världskriget och att undervisningen innehåller både problem och möjligheter.
Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning
”Det fanns en ond man som hette Hitler, som levde i Tyskland för länge sedan och byggde koncentrationsläger där judarna fängslades och gasades ihjäl. Till slut förlorade han andra världskriget och begick självmord, och många av dem som hade hjälpt honom ställdes inför rätta och straffades.”
Citatet ovan skrevs av den brittiske historiedidaktikern Terry Haydn som ett försök att visa hur svagt utvecklad förståelsen för andra världskriget och Förintelsen kan vara hos elever efter genomförd historieundervisning. Haydn menar att det kan vara ett resultat av att undervisningen har överförenklat det komplexa händelseförloppet.
Viktigt att bryta upp stereotyper
För att komma till rätta med en sådan begränsning betonar Haydn särskilt vikten av att bryta upp stereotyper som att Hitler ensam stod för Förintelsen, eller att alla tyskar förhöll sig likadant till vad som skedde. En annan viktig slutsats är att berättelsen bör vidgas till att omfatta tiden före 1933 så att nazisternas väg till makten synliggörs ordentligt.
De problem Haydn pekar på har uppmärksammats också av andra historiedidaktiker i både svensk och internationell forskning. I den här texten presenteras några olika infallsvinklar på dessa svårigheter. Artikeln tar dels upp forskning om läromedel i historia, dels forskning om undervisning.
Andra världskriget i läroböcker
Internationellt existerar studier som visar att läroböcker ofta uppvisar en del brister i framställningen av andra världskriget. I boken War, Nation, Memory undersöker två amerikanska forskare hur andra världskriget beskrivs på olika sätt i olika länders läroböcker.
De visar att läroböckerna tenderar att betona det egna landets insatser i själva kriget. I amerikanska läroböcker beskrivs USA:s agerande som ädelt, heroiskt och idealistiskt, medan franska läroböcker lägger mycket stor vikt vid den franska motståndsrörelsen. Det land som sticker ut något är Storbritannien, vars läromedel lyfter fram och problematiserar exempelvis den allierade bombningen av Dresden. Samtidigt finns det andra problem i de brittiska läroböckerna, som att insatserna från människor i de brittiska kolonierna underrepresenteras, och att andra världskrigets betydelse för koloniernas frigörelse i stort sett inte berörs.
Crawford och Foster jämför också hur tyska och brittiska läroböcker beskriver Hitlertyskland och Förintelsen, och kommer fram till att skillnaderna här inte handlar om innehåll, utan snarare om syfte. Medan de brittiska läroböckerna behandlar Förintelsen som en historisk händelse bland många andra, lyfter tyska läroböcker istället kopplingar mellan Förintelsen och nutid frågor om exempelvis mänskliga rättigheter.
Möjlighet för att undervisa om historieanvändning
Liknande systematiska undersökningar av svenska läroböcker tycks inte ha gjorts när det handlar om just andra världskriget. Däremot kan nämnas att historiedidaktikern Hans Olofsson beskriver tendenser i svenska läroböckers beskrivning av Hitlers väg till makten i sin licentiatavhandling. Han framhåller att läroböckerna ofta använder ett "tredelat aktörsperspektiv" i beskrivningen av Hitlers framgångar: Hitler själv, det tyska folket och nazisterna. Mönstret som framträder är att Hitler bedriver politik, folket röstar fram honom och nazisterna genomför hans politik.
Olofsson menar att detta bland annat osynliggör motståndet mot nazisterna, och framställer folket som hjälplösa, lättlurade offer – som dessutom framstår som en enhetlig grupp. Olofsson visar också att läromedlens tredelade aktörsperspektiv ofta tycks återkomma när elever som han följt i en klassrumsstudie redovisar sina kunskaper om nazisternas maktövertagande.
Samtidigt som de olika perspektiven i olika länders läromedel kan framstå som ett problem, går det också att se som en möjlighet för att undervisa om historieanvändning, ett område som Skolinspektionen betraktar som eftersatt i sin undersökning av historieundervisning i grundskolan. Eleverna skulle kunna möta berättelser om andra världskriget skrivna ur exempelvis ryskt respektive amerikanskt perspektiv. Ett dilemma är att det inte är så lätt för lärare att hitta läroböcker från andra länder. Dock finns en engelskspråkig antologi, History Lessons, som innehåller utdrag från olika länders läroböcker, bland annat om just andra världskriget.
Undervisning om Förintelsen: lärares och elevers perspektiv
Vad gäller studier av faktisk klassrumsundervisning är Ylva Wibaeus avhandling Att undervisa om det ofattbara ett centralt bidrag. Wibaeus intervjuade lärare om hur de undervisar om Förintelsen, och elever om hur de uppfattade undervisningen.
Undersökningen visar på fem olika förhållningssätt bland lärarna, där den första, "aldrig mer!", betonar Förintelsen som särskilt viktig att känna till. Undervisningen betonar hur fruktansvärt människor behandlades i den nazistiska politiken, och syftar främst till att väcka känslomässigt engagemang hos eleverna.
Förhållningssättet "inte bara Förintelsen" innebär, tvärtemot det förstnämnda förhållningssättet, att undervisningen inte fokuserar på Förintelsen utan istället ägnar sig åt andra folkmord, som exempelvis Stalins i Sovjetunionen. En annan, "inse värdet av demokrati", betonar snarare orsakerna till att nazisterna kom till makten och hur något liknande ska kunna undvikas i framtiden.
En del lärare bedriver istället en undervisning som benämns "tänk kritiskt", där huvudsyftet är att förstå mekanismerna bakom att Hitler kom till makten, samt att förstå och kunna genomskåda propaganda.
Slutligen lyfter Wibaeus förhållningssättet "förstå människans psykologiska mekanismer", som huvudsakligen går ut på att förklara varför människor ställde upp och deltog i folkmordet. Detta förhållningssätt syftar tydligt till att bryta om föreställningen om tyskarna som en enhetlig grupp.
Engagerar men ökar inte förståelsen
När Wibaeus intervjuar elever framkommer några olika upplevelser av hur undervisning om Förintelsen uppfattas. En uttryckt uppfattning på gymnasienivå är att eleverna tycker att undervisningen är tråkig, på grund av att de redan har läst om det. De uppfattar alltså att de får läsa ungefär samma sak i olika årskurser. En annan, närmast motsatt uppfattning är att undervisningen engagerar. Eftersom andra världskriget har en mycket framträdande ställning i populärkulturen har många elever förkunskaper som gör att de kan relatera till undervisningen inom detta kunskapsområde. Samtidigt är en annan uppfattning att Förintelsen som fenomen framstår som obegriplig, trots undervisningen.
Även om undervisningen engagerar eleverna lyckas den alltså inte hjälpa eleverna att förstå Förintelsen bättre. Det bör påpekas att denna uppfattning framför allt hänger samman med undervisning utifrån förhållningssättet "aldrig mer".
Kan avhumanisering hämma möjligheter att förstå?
Historiedidaktikern Niklas Ammert har genomfört enkätundersökningar med lärare om deras undervisning om Förintelsen. Hans undersökning bekräftar i flera avseenden Wibaeus undersökning av lärares förhållningssätt till undervisning om Förintelsen, samtidigt som hans studie också lyfter fram jämförelse mellan olika folkmord som en vanligt förekommande undervisningsmetod.
Samtidigt noterar han att det förekommer att lärare framställer nazisterna som "omänskliga". Denna tendens bryter tvärt emot det förhållningssätt som Wibaeus benämner "förstå människans psykologiska mekanismer". Ur historiedidaktiskt perspektiv tål det att fundera på om en sådan avhumanisering kan hämma elevernas möjligheter att förstå – för om nazisterna var omänskliga, vad finns då att förstå?
Kanske kan ett mer fruktbart perspektiv vara det som presenteras av den amerikanske historikern Gordon R. Mork, som konstaterade att den farligaste aspekten av nazismen kanske inte är att den var ondskefull, utan att den var attraktiv. Även om svenska elever troligen möter en undervisning som i de flesta avseenden undviker den överförenkling som Terry Haydn varnade för i det inledande citatet tycks det alltså enligt forskningen finnas en del att göra för att ytterligare förbättra undervisningen även här.
Text: Joakim Wendell
Källor:
On genocide and the Holocaust in Swedish History teaching.
Länk till annan webbplats.
Crawford, Keith A. & Foster, Stuart J. (2007). War, Nation Memory. International Perspectives on World War II in School History Textbooks. Charlotte: Information Age Publishing.
Haydn, Terry (2000). Teaching the Holocaust through History. I Davies, Ian (red.), Teaching the Holocaust. Educational Dimensions, Principles and Practice. London: Continuum. 135-150.
Lindaman, Dana & Ward, Kyle Roy (2006). History Lessons. New Textbooks from around the World Portray U.S. History. New York: The New Press.
Teaching the Hitler Period. Länk till annan webbplats.
Skolinspektionens kvalitetsgranskning Undervisningen i historia (2015). Länk till annan webbplats.