Nytt fokus behövs för att bedöma multimodala texter

I och med att digital kompetens numera är framlyft i styrdokumenten vidgas synen på vad en text är. Elever uppmuntras till exempel att i texter kombinera ord och bild för att få fram budskap. Men undersökningar visar att i bedömningssituationer är det ändå endast det skrivna ordet som bedöms.

Att skriva texter av olika slag är fortfarande ett av de starkaste inslagen i skolan för att lära sig ett kunskapsinnehåll och på så sätt vidareutveckla språklig kompetens. Att skriva är att bearbeta ett ämnesinnehåll med hjälp av ett språk som är förenligt med ämnet.

En orsak till att det är det skrivna ordet som bedöms är, menar olika forskare, att lärare är obekanta med den terminologi som är förknippat med texter som består av fler semiotiska resurser än det skrivna ordet, så kallade multimodala texter.

Hur bedömer lärarna kvalitet i multimodala texter?

Detta är bakgrunden till en undersökning som genomfördes i ett större projekt om läsning och skrivning i arenor där fokus fanns på digitala uttrycksformer. Undersökningen är genomförd i grundskolans tidigare år, men jag menar att slutsatserna är generaliserbara i både äldre årskurser och i olika ämnen. Frågorna som forskarna ställer handlar om hur lärarna bedömer kvalitet i texter som är multimodala och hur det kan förstås i relation till den kunskap lärare har om bedömning av desamma.

Undersökningen har gått till så att lärarna både i grupp och individuellt först bedömde sex elevtexter utifrån sin tidigare erfarenhet och kunskap om att bedöma texter. Därefter deltog lärarna i en workshop med tillhörande miniföreläsningar om bland annat multimodala texter och bedömning. I anslutning till workshopen bedömde lärarna ytterligare texter både individuellt och gemensamt. Och vilka blev då studiens viktigaste resultat?

Säkerhet och vana

Först lite kort om vad lärarna la störst vikt vid i den första bedömningen. I undersökningen kallas de första texterna som bedöms för för-texter och texterna som bedömdes efter workshopen för efter-texter. I för-texterna bedöms kvalitet utifrån rådande skriftspråksnormer och om eleverna använde andra uttryck än ord i texten bedömde läraren om dessa uttryck stämde överens med det skrivna ordet. Lärarna visade en säkerhet och en vana att bedöma skriftspråkliga aspekter i för-texterna.

Lärarna var explicita i sitt sätt att formulera sig kring skriftspråksnormer och hur en text i det specifika ämnet ska organiseras. Om lärarna var specifika i sina kommentarer i för-texterna var de desto generellare i kommentarer om det multimodala och designmässiga. Det kan också uttryckas som att lärarna hade stor kunskap om och säkerhet i den bedömningspraktik de hade mest erfarenhet av.

I workshopen arbetade lärarna utifrån fyra huvudpunkter med syfte att öka förmågan att bedöma:

1. bestämma modalitet och innehåll anpassat för syfte och mottagare
2. strukturera texten
3. använda tekniska redskap för kommunikativ effekt;
4. reflektera över den multimodala texthanteringen.

Modellen är hämtad från Bearne och Wolstencroft och erbjuder bland annat en terminologi för att tala om multimodal text.

Layout och design

Det visade sig att skriftspråksnormer även i efter-texterna var det som lärarna uppmärksammade först när de skulle bedöma texten. Också elevernas förmåga att organisera texten lyftes fram. Det sistnämnda hade dock utökats med ett resonemang om textens layout och design som fick betydelse för bedömningen. Om lärarna hade vana att uppmärksamma bildanvändning i en text kunde man efter workshopen se att lärarna mer uppmärksammade till exempel färger i bilder. Från att uppmärksamma detta gick diskussionen vidare till att se hur eleverna använder och utnyttjar skrivprogrammets och applikationers möjligheter i sitt skrivande. Detta tolkas som att kunskap om kvalitativa aspekter av bedömning av skrivande fördjupats och vidgats hos lärarna.

Vad som lyfts fram i undersökningens resultat är det glapp som finns mellan vad som står i styrdokumenten om multimodal skrivkunnighet för olika ämnen och vad som formuleras i kunskapskraven. Så länge som inte de multimodala texternas utformning och kvaliteter syns i kunskapskraven kommer lärarnas bedömningar ha fokus på de normer som finns för traditionella texter. Det krävs kunskap att tolka in vad det innebär att bedöma en multimodal text när inte de explicita skrivningarna kunskapskrav finns som stöd.

För att kunna stötta elever i att fortsatt skriva (digitala och multimodala) texter för att tillägna sig ett kunskapsinnehåll behövs alltså att läraren flyttar fokus från enbart skriftspråket och istället ser på texten som helhet. Lärare i alla ämnen och i alla årskurser behöver möjligheter att utveckla sin multimodala bedömningspraktik.

Text: Cecilia Olsson Jers

Källa:

Multimodala bedömningspraktiker och lärares lärande av Katarina Cederlund och Sylvana Sofkova Hashemi i Educare 2018:1.