Olika metoder behövs för barn med autism

Vilket är det mest framgångsrika sättet att undervisa elever som har diagnosen autism? Svaret på den frågan är att det inte finns en enda lösning som passar alla.

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket. Refererade forskare svarar självständigt för innehållet.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

Det är en viktig slutsats i en översikt där den brittiska forskaren Sarah Parssons och hennes medarbetare sammanställt forskning och beprövad erfarenhet inom området.

Barn och elever med autism är ofta pedagogiska utmaningar för skolor och förskolor. Under senare år har också antalet barn som diagnosticerats med det som benämns som ”autismspektrumstörningar” också ökat, såväl i Sverige som internationellt.

Tryck från föräldrar om vissa träningsprogram

Samtidigt är frågan ytterst kontroversiell och ibland kommer föräldrar och utbildningssystemet på kollisionskurs eftersom man har olika uppfattningar. En del föräldrar vill till exempel att förskolor och skolor ska tillämpa strikta och strukturerade träningsprogram som bygger på behavioristiska principer.

Det finns alltså flera anledningar att mer systematiskt gå igenom kunskapsläget för att bättre kunna ge svar på frågan om vad som utgör den bästa undervisningen för barn och elever med autism.

Sarah Parsons och hennes medarbetare presenterar resultatet av en sådan analys i artikeln International review of the evidence on best practice in educational provision for childen on the autism spectrum. 12 rapporter ingår i analysen tillsammans med en genomgång av expertråd från myndigheter och andra relevanta instanser.

Ingen enskild metod är bäst

Forskarna menar att det finns en samstämmighet inom området om betydelsen av tidiga strukturerade insatser där det är betydelsefullt med ett välfungerande samarbete mellan olika professioner och myndigheter. De menar också, inte oväntat, att det är betydelsefullt att föräldrar involveras och att lärare utbildas för att möta elevgruppen. Enligt forskarna finns det inte några avgörande bevis för att specifika metoder, till exempel sådana som bygger på tillämpad beteendeanalys, skulle vara överlägsna andra arbetssätt:

“Intervention programmes that used intensive behavioral techniques were succesful in teaching specific skills for some children in some contexts (e.g. joint attention and play-related skills). However, robust comparisons between different programmes for early intervention (e.g., early IB programmes based on ABA (applied behavioral analysis/CN) versus “eclectic” statutory provision) produced mixed results across studies, with no evidence that any one particular approach offered consistently better outcome than another. (s 58).”

Få studier av äldre barn och ungdomar

Man går även igenom kunskapsläget vad gäller några andra metoder. Till exempel visade alla de tre studier där man undersökt effekten av en metod där barn lär sig att analysera olika sociala situationer visade positiva resultat.

Man konstaterar att det finns få studier av äldre barn och ungdomar. Vidare finns endast ett fåtal studier där gruppen själv får komma till tals. Över huvud taget pekar man på att det finns ett stort behov av ytterligare forskning inom området.

Det finns också en skillnad, menar man, mellan de effekter som utvärderas i studier och de resultat av utbildning som föreskrivs i styrdokument. Denna senare skillnad är mycket intressant och berör egentligen en stor del av den pedagogiska forskningen som sysselsätter sig med att försöka hitta vad som är ”effektivt”. Ska det handla om vad som forskarna själva tycker ska vara resultatet av utbildning eller de resultat som föreskrivs i styrdokumenten?

Text: Claes Nilholm

Forskningsöversikten International review of the evidence on best practice in educational provision for children on the autism spectrumlänk till annan webbplats

Senast uppdaterad 22 oktober 2019