Start
› Skolutveckling
› Forskning och utvärderingar
› Artiklar om forskning
› Omsorg i förskolan är en förutsättning för undervisning

Omsorg i förskolan är en förutsättning för undervisning

I förskolan är undervisning något som flätar samman lärande, omsorg, lek och fostran. Omsorg är en förutsättning för undervisning och lärande, inte ett hinder, visar två nyligen publicerade avhandlingar.

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

Under hela den moderna svenska förskolans existens har kampen om vad den ska vara och hur man ska arbeta varit närvarande. Ska förskolan ses som en omsorgsinstitution eller är den en plats för lärande eller kan den vara båda delarna? Några nyheter i den läroplan för förskolan som sjösätts sommaren 2019 är att begreppet undervisning införs och att omsorg samtidigt ges en starkare ställning.

Professionens kamp om förskolans uppgift

Förskollärare och deras fackföreningar har sedan slutet av 60-talet kämpat för att få en läroplan och för att verksamheten primärt ska förstås som en pedagogisk verksamhet. Barnskötarnas fackföreningar har hävdat att omsorgen är den viktigaste uppgiften.

Barnstugeutredningen 1972 förordade att begreppet förskola skulle omfatta såväl små som stora barn och att verksamheten skulle utformas med en syn på lärande som tog avstånd från så kallad förmedlingspedagogik och som förenade lärande och omsorg där lärandet skulle utgå från barnets erfarenheter. Den kunskapssynen har därefter varit den rådande i svensk förskola.

Traditionen, att ta ställning mot direkt förmedling av kunskap, fanns redan hos grundaren av Kindergartenrörelsen på 1800-talet Friedrich Fröbel. Han opponerade sig mot småbarnsskolans katederundervisning. I skenet av detta kan man förstå att begreppet undervisning som nu introduceras i den läroplan för förskolan väcker såväl frågor som motstånd då begreppet är så förknippat med skolundervisning.

De professionaliseringssträvanden med fokus på planerad pedagogisk verksamhet som förskollärare har drivit fackligt har dock inte alltid varit synliga i den pedagogiska praktiken. Under lång tid sågs omsorgsrelaterade uppgifter som de viktigaste bland yrkesverksamma förskollärare. Dessa synsätt var påtagligt närvarande in i början av 2000-talet. Enligt Kenneth Ekströms avhandling från 2007 lyfte anställda i förskolan fram omsorg och fostran som förskolans främsta uppgift. Barnens trygghet och fostran till ansvar, självständighet men också sociala kompetenser var centrala för pedagogerna. Fostran, lärande och omsorg gick in i varandra.

Lärande får ökad betydelse

Under 2000-talet och som en följd av den läroplan för förskolan som trädde i kraft 1998 och reviderades 2010 har lärande blivit ett honnörsord och omsorg allt mer kommit att hamna i bakgrunden. I läroplanen beskrivs inte handlingar som innefattar tillsyn, omvårdnad, omtänksamhet och uppmärksamhet. Vad som allt tydligare definieras och som observeras och planeras för är barns lärande.

Svenska förskoleforskare, till exempel Mie Josefson och Håkan Löfgren, har under de senaste 20 åren konstaterat att omsorg som perspektiv och begrepp inte heller i forskning har rönt särskilt stor uppmärksamhet. Studier som gjorts visar att en stark betoning på barnets lärande gjort att omsorg hamnat i bakgrunden. Det visar sig att förskollärare i allt lägre grad uttrycker sig om omsorg och att när de gör det så sker det i form av att omsorgen sker som ett lärande. Barnen ska lära sig att visa omsorg om varandra.(Löfgren, 2016)

Löfgren visar i en intervjustudie att omsorg allt mer överensstämmer med hur nuvarande utbildningspolitik, där individuellt lärande betonas, uppfattas och att omsorg därmed tonas ner eller anses vara ur mode. Löfgren menar att det är en stor risk att utvecklingen om den fortsätter leder till att framtida svenska medborgare som har deltagit i förskolor kommer att ha utbildats för att fokusera mer på sig själv och sin egen utveckling, än på egen hand och andras välbefinnande.

Liknade resultat kommer Annica Löfdahl och Maria Folke-Fichtelius fram till när de studerar hur omsorg kommer till uttryck i arbetet med kvalitetsredovisningar i svensk förskola. Det visar sig att de anställda i förskolan nästan aldrig talar om omsorg och också här gör man det i form av barns lärande och kunskap när så sker.

Eva Gannerud och Karin Rönnerman menar dock att omsorgsuppgiften i de studier de gjort av förskollärares inlägg i debatten i fackliga tidskrifter inte styrker bilden av att omsorg skulle stå i motsättning till lärande. De menar i likhet med bland annat Gunilla Halldén och många av de förskollärare vars inlägg de studerat att omsorg snarare är en förutsättning för lärande. Synsättet att omsorg är en förutsättning för lärande är inte nytt utan framhålls redan i Pedagogiskt program (Pedagogiskt program för förskolan, 1987) där det betonas att omsorgen utgör en av de grundläggande principerna för verksamheten.

Både utbildning och omsorg i den nya läroplanen

I direktiven till den översyn av förskolans läroplan som ligger till grund för den beslutade revideringen 2019 skriver Utbildningsdepartementet att ”Förskolan ska uppfylla både sitt omsorgsuppdrag och sitt lärandeuppdrag.” Man menar att ett problem med Lpfö 98/Skolverket (2010) är att den inte definierar vad begreppet omsorg innebär och att begreppets betydelse riskerar att reduceras. Begreppet omsorg fördes därför på flera ställen in i den nya läroplanen för att förtydliga att omsorg, utveckling och lärande utgör en helhet i förskolan, och att det handlar om både förhållningssätt och bemötande. I den nya läroplanen framhålls förskollärarens ansvar för att varje barn erbjuds en god omsorg med balans mellan aktivitet och vila och att barnen ges goda förutsättningar att bygga upp tillitsfulla relationer och känna sig trygga i gruppen.

Att undervisning i förskolan består av fostran, lärande, lek och att omsorg har en grundläggande betydelse för undervisningen visas i avhandlingarna Det ansvarsfulla mötet: En närhetsetisk analys av omsorgens innebörder i förskola av Mie Josefson och Att göra pedagogisk praktik tillsammans: Socialt samspel i förskolans vardag av Sara Dalgren som kort presenteras nedan.

Omsorg i förskolan?

Men vad är då omsorg i förskolan i dag? Det har Mie Josefson studerat i sin doktorsavhandling där hon intervjuat förskolepedagoger om omsorgens innebörd och hur den tar sig uttryck i praktiken. Josefson definierar omsorg som något som präglas av ömsesidighet; där man har förmåga att och känner in den andra. I förskolan handlar det om att tillgodose barnens sociala, fysiska, psykologiska och emotionella behov. Omsorg har alltså att göra med hur vi förhåller oss till varandra, hur vi visar omtanke för varandra i vårt praktiska vardagsliv.

Josefson pekar på vikten av att synliggöra omsorgen för att på det viset skapa en djupare förståelse av förskolläraryrkets sociala och etiska dimension. Hon kan också se att förskolepedagoger, som hon skriver, ”tar spjärn” mot begreppet omsorg liksom beskrivits ovan. Detta ledde till att hon i intervjuer ofta valde att prata om ansvar i stället. Pedagogerna uttryckte ofta att de hade att hantera dilemman som uppstår mellan det ansvar som man fått i egenskap av att vara anställd, det kontraktsbundna (givna) ansvaret och det moraliska (upplevda) ansvaret som kommer av att man möter en medmänniska i form av barn eller föräldrar.

Det moraliska ansvaret är det som tydligast framträder i pedagogernas berättelser. Det moraliska ansvaret är helt situationsstyrt och det kräver att man kan hantera det i stunden i det direkta mötet med den andre. Det har ofta också etiska implikationer. Omsorg i dagens förskolor är inriktad på det relationella och beskrivs ofta av pedagogerna i studien som ansvaret att se varje barn, varje dag. Under tidigt 1990-tal hade omsorgen mer betydelsen av att vara beskyddande mot barnet.

Pedagogerna i studien menar att de ofta tar ett större ansvar än vad som kan förväntas av uppdraget och att det kan handla om allt från sjuka barn till att påminna föräldrar om att barnen ska sitta bältade i bilen.

Omsorg och undervisning förenas

Men hur kan man då förena omsorg med undervisning i förskolan? Detta har studerats av Sara Dalgren som i sin doktorsavhandling studerade förskolans vardag och de möten som sker i vardagliga rutiner och situationer i förskolan. Hon menar att omsorgen finns i flertalet av de aktiviteter som förekommer i en förskola. Fostran, lärande, lek och omsorg är så tätt förbundna med varandra att hon använder begreppet ”inbäddad undervisning” för att beskriva den täta relationen mellan dessa olika delar i arbetet i en förskola och för att beskriva vad som karakteriserar undervisningen i förskolan.

Dalgren ser inbäddad undervisning som en motpol till en mer direkt undervisning som är tydligare strukturerad och som bygger på instruktioner riktade mot ett snävt avgränsat lärandeobjekt. Dalgren visar i sin studie hur en undervisning som flätar samman lärande, lek fostran och omsorg kan gå till och styrker tesen att omsorg är en förutsättning för undervisning och lärande, inte ett hinder.

Inledningsvis ställdes en fråga: Ska förskolan ses som en omsorgsinstitution eller är den en plats för lärande eller kan den vara båda delarna. Jag menar att de avhandlingar, samt övrig forskning som redovisas ovan, visar på att den tudelning som frågeställningen bygger på är felaktig. Att frågan ställs eller att motsättningen formulerats torde ha att göra med att kvinnligt könade omsorgsuppgifter i samhället har låg status och också avlönas dåligt.

Motsättningen kommer snarare från facklig kamp mellan förskollärare och barnskötare och samtida politiska strömningar än är resultatet av vetenskapliga studier. Förhoppningsvis kommer en uppvärdering av omsorgen och dess innebörder också leda till ett ökat intresse för de etiska dimensionerna i förskolans verksamhet då lärares arbete som Josefson visar utgör en moralisk praktik där enskilda lärares etiska förhållningssätt är av betydelse och dagligen gestaltas.

Text: Kenneth Ekström