Övergång till förskoleklass både utmaning och möjlighet
Övergången till och från förskoleklass splittrar ofta barns befintliga sociala relationer. Detta leder till en oro över hur man ska lära känna nya kompisar och vad som kommer att ske med befintliga vänskapsrelationer. Samtidigt skapar bytet av den fysiska och sociala miljön nya och ofta positiva möjligheter och förväntningar.
Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning
Artikeln ”Barns erfarenheter av sociala gemenskaper i övergångarna till och från förskoleklass” handlar om hur barn resonerar om övergångarna till och från förskoleklass, och hur övergångarna påverkar dem.
Empirin har samlats in genom observationer och samtal med barn i ett skolupptagningsområde under tre terminer: i två femårsgrupper på en förskola, i en förskoleklass och i en klass i årskurs ett. Artikelns författare är Helena Ackesjö, universitetslektor i pedagogik vid Linnéuniversitetet, och Sven Persson, professor i pedagogik vid Malmö högskola.
Övergångsprocessen utvecklar nya kompetenser
Många barn är vana att hantera förändringar och övergångar, visar tidigare forskning som artikeln vilar på. Exempelvis innebär förskolans organisationsstruktur att man delar in yngre och äldre barn i olika avdelningar och att barns sociala gemenskaper förändras när de ska byta från en åldersgrupp till en annan. Likaså är majoriteten av förskoleklasser i Sverige placerad i skollokaler.
Konsekvensen av det blir att barnen lämnar en förskolemiljö när de börjar i en förskoleklass. Även i vardagssituationer förändras ständigt barns fysiska och sociala miljö, till exempel i samband med förflyttningar mellan hem och förskola och mellan skola och fritidshem.
Dessa och liknande erfarenheter öppnar för en frigörelseprocess där barnen kan lämna en befintlig social gemenskap och möta nya utmaningar och lära känna nya personer. Förändringsprocessen, anpassningen till en ny miljö och aktivt arbete med att lära känna nya kompisar leder även till att barn utvecklar nya sociala kompetenser, menar Ackesjö och Persson.
Förändringen leder till påfrestning
Trots övergångsprocessens positiva effekter medför övergången nästan alltid att kontinuitet i vänskapsrelationer och sociala gemenskaper bryts, konstaterar författarna. Utgångspunkten i deras analys är att stabila vänskapsrelationer och tillhörighet i sociala gemenskaper är centrala delar av barns identitetskonstruktion och deras sociala liv. Att barns befintliga sociala relationer förändras och splittras är en påfrestning som kräver att de omdefinierar sin egen identitet och sociala nätverk.
Initialt håller sig barnen fast till det bekanta
Olika barn hanterar övergångsprocessen på olika sätt – för vissa är utmaningarna mer påfrestande än för andra. Medan vissa barn talar entusiastiskt om nya lärare och klasskamrater och om nya möjligheter i spåren av övergångsprocessen, uttrycker andra en stor oro över förlusten av befintliga vänskapsband och utmaningar att möta och lära känna nya barn och vuxna.
För att hantera övergången till och från förskoleklassen tenderar de flesta av barnen i studien att vilja leka med barn som kommer från tidigare sociala gemenskaper, då de sedan tidigare har etablerade sociala relationer. Genom kontinuiteten i deras vänskapsrelationer kan de länka dåtid och framtid och dela minnen från sin uppväxt och från sina tidigare erfarenheter (till exempel förskolan), understryker Ackesjö och Persson.
Med andra ord anpassar sig barnen inledningsvis till den nya situationen genom att i möjligaste mån försöka upprätthålla tidigare skapade sociala gemenskaper och använda tidigare tillhörighet. En konsekvens av detta är de exkluderar barn som de inte känner sedan tidigare.
Men tack vare tidigare utvecklade kompetenser att forma nya sociala relationer och gemenskaper tenderar de flesta av barnen att successivt utveckla nya sociala band, visar studien. Icke desto mindre finns det vissa barn som efter en lång period fortfarande känner sig ensamma och exkluderade från gemenskaper.
Kunskaper om övergångsprocessen viktigt
För att lärare ska underlätta barnens övergång till och från förskoleklass förordar Ackesjö och Persson att.
- Lärare i olika stadier utvecklar barns ”övergångskompetenser”. Detta innebär att barn behöver lära sig att odla och behålla relationer i gamla gemenskaper samtidigt som de ska lära sig skapa nya relationer i nya sociala sammanhang.
- När barn börjar skolan med sina kompisar från förskola och förskoleklass kan de få ett försprång i lärandet eftersom kamraterna ger en känsla av tillhörighet och kontinuitet när mycket annat förändras. Därför är det centralt att lärare reflekterar över gruppsammansättningen vid övergångsprocessen för att förebygga, eller bygga bort, ofrivilliga avbrott i barns viktiga relationer.
Text: Vanja Lozic
Källor:
Ackesjö, Helena & Sven, Persson (2014) ”Barns erfarenheter av sociala gemenskaper i övergångarna till och från förskoleklass” i Pedagogisk forskning i Sverige, Vol. 19, nr 1, 5-30 s.
