Potential för inkluderande utbildning i små skolor

Genom att anpassa undervisningen efter elevernas varierande förutsättningar – utnyttja lärarkompetenserna på bästa sätt, byta elevgrupper och ändra gruppstorlekar, kan små skolor skapa förutsättningar för inkluderande lärmiljöer även om inte tillgången till formell specialpedagogisk kompetens är en självklarhet.

Kunskap om specialpedagogisk verksamhet i glesbygdsskolor utgör en vetenskaplig och samhällelig kunskapslucka, enligt Gerd Pettersson. Hennes avhandling ”Inre kraft och yttre tryck” är därför ett bidrag till detta outforskade område och belyser både möjligheter och hinder för glesbygdsskolorna och deras specialpedagogiska verksamhet. Glesbygdsskolorna karaktäriseras av sitt föräldraengagemang och lokalsamhällets intresse för skolverksamheten. Det får en stödjande funktion som anses bidra till att lärarnas ställning stärks.

Kännetecknande hinder för de kommunala glesbygdsskolorna är deras begränsade resurser och det ständigt närvarande hotet om nedläggning. Detta påverkar elever, föräldrar och lärare, men också det omkringliggande samhället. Långa avstånd, rektorer som leder skolorna på distans och ett mindre väl fungerande samarbete med kommunen, sätter ytterligare press på skolornas verksamhet och dess aktörer.

Relationsskapande och samarbete

Till styrkorna, vilka benämns som ”inre kraft”, framträder det professionella samarbetet inom skolan, men också samarbetet med övriga samhällsinvånare, lokala organisationer och företag. Den omkringliggande samhällsmiljön utvidgar lärmiljön och kännedomen om eleverna sträcker sig således utanför skolans väggar.

Lärarnas relationella specialpedagogiska synsätt och handlingar leder till dialoger med elever, föräldrar och kollegor.  Detta resulterar i sin tur i god förståelse av de enskilda elevernas situation. I det vardagliga arbetet byggs och upprätthålls relationerna, inte minst i informella sammanhang. Det sker exempelvis under raster och skolmåltider, där elever och lärare ständigt möts och interagerar. Det genuina intresset för varje elev ger läraren kunskap om hur lärmiljön ska utformas och anpassas för att kunna möta elevens unika behov. Skolornas begränsade elevantal bidrar till möjligheten att skapa och upprätthålla fördjupade relationer med elever och föräldrar, vilket också tidigare forskning visar.

Forskningsresultatet pekar på behovet av interaktiv kompetens som enligt författaren beskrivs vara en fördjupning av den relationella kompetensen. Det handlar om det ömsesidiga utbytet av kunskaper och erfarenheter mellan olika professioner, t.ex. lärare och specialpedagoger, om att ”arbeta och lära tillsammans” och att dialogen präglas av jämlikhet, även om kompetenserna skiljer sig åt.

Flexibilitet och variationsrikedom

Utöver samarbetet mellan de verksamma i skolan poängteras vikten av flexibilitet och variation i syfte att skapa en inkluderande lärmiljö. Glesbygdsskolornas undervisning, som ofta sker i åldersblandade grupper, utgår från att alla är olika. Detta ses som något högst naturligt och ökar elevernas acceptans av varandra.

Det innebär dock inte att lärarna bortser från de enskilda elevernas behov. Genom att vara flexibel i organiserandet av undervisningen, utnyttja lärarkompetenserna på bästa sätt, byta elevgrupper, ändra gruppstorlekar etc., så anpassas undervisningen efter elevernas varierande förutsättningar. Kännetecknande för skolverksamheten blir det förebyggande arbetet. Lärarna, som ofta har begränsad tillgång till specialpedagoger, tvingas vara kreativa och hitta organisatoriska lösningar för det specialpedagogiska stödet inom ramen för klassrumsundervisningen. Lärarna tar också egna initiativ till kompetensutveckling via IKT, eftersom det råder brist på resurser för fortbildning, i synnerhet kompetensutveckling inom det specialpedagogiska fältet.

Undervisande rektorer i fristående skolor

En av avhandlingens delstudier fokuserar den specialpedagogiska verksamheten i tio fristående glesbygdsskolor. Något som troligen främjar den specialpedagogiska verksamheten i dessa skolor är att rektorerna (nio av tio) undervisar i varierande grad, utöver sitt rektorsuppdrag. Rektorn är därmed väl insatt i det pedagogiska arbetet och har kunskap om elevernas olika behov. För flertalet av de undersökta fristående skolorna är dessutom ekonomin ett mindre bekymmer och det framhålls att huvudmannen eftersträvar klasser med få elever och en hög personaltäthet.

En inkluderande lärmiljö i strävan mot jämlika villkor

Det mest framträdande resultatet är ”att avhandlingens glesbygdsskolor inom sig är inkluderande lärmiljöer och på så vis förefaller pedagogerna sträva mot jämlika villkor i glesbygdsskolan” (s 89).

Trots att glesbygdsskolorna i mångt och mycket saknar förutsättningar som möjliggör en jämlik och likvärdig utbildning i jämförelse med tätortsskolor, tycks skolorna själva skapa och upprätthålla inkluderande strategier.

Antalet elever är begränsat, men forskning visar att andelen elever i behov av särskilt stöd är något högre inom glesbygdsskolor. Eftersom läraren oftast arbetar ensam i klassrummet ställer det stora krav på förmågan att anpassa lärmiljön för att möta hela variationen av de behov som finns inom den årskursblandade gruppen. ”Inom denna inkluderande lärmiljö har pedagogerna utvecklat ett mångfacetterat undervisningssätt som tillåter och synliggör elevers olikheter utifrån en ’olikhetsnormalitet’”. (s 89) Organiseringen skapar villkor för den specialpedagogiska verksamheten, men pedagogernas synsätt framträder dock som viktigast för utvecklingen av en inkluderande miljö. Enligt rektorerna är det klassläraren och därefter specialpedagogen som bäst kan påverka elevers lärande.

En sårbar verksamhet

Glesbygdsskolornas specialpedagogiska verksamhet beskrivs dock som ”skör”. Antalet lärare är få och även här finns brister, såväl som i andra skolor. Det kan finnas en risk att elever inte får det stöd som de behöver, exempelvis på grund av otillräcklig handledning och kompetensutveckling inom specialpedagogik för de undervisande lärarna. Vakanta rektorstjänster och brist på rektorsutbildning utgör ytterligare exempel på det som betecknas som ”yttre tryck” på verksamheten. Med hänvisning till tidigare forskning lyfts även kommunpolitikers ifrågasättande av skolornas kvalitet och i Petterssons studie ger lärarna uttryck för en misstro mot skolhuvudmannen.

Yttre tryck som bidrar till inre kraft?

Sammanfattningsvis kan sägas att avhandlingen pekar på en rad aspekter som möjliggör respektive begränsar den specialpedagogiska verksamheten inom glesbygdsskolor. Inte minst framställs styrdokumentens kunskapsmål och kunskapskrav som ett ”yttre tryck”, vilket de verksamma i skolan anser bidra till att elevernas behov får ett minskat utrymme. Gerd Pettersson påpekar att det råder en dynamik mellan det yttre trycket och skolornas inre kraft.

”Kanske är det till och med så att det yttre trycket på glesbygdsskolans pedagoger bidrar till att än tydligare och genom en inre kraft bevisa glesbygdsskolans inkluderande specialpedagogiska kvaliteter?” (s 90)

Text: Gunvie Möllås

Källa:

Till grund för avhandlingens forskningsresultat ligger fyra delstudier, som totalt omfattar 58 glesbygdsskolor. Källorna till det insamlade och analyserade materialet utgörs av observationer, enkäter samt intervjuer. Lärare, specialpedagoger och rektorer har deltagit i studierna.

Inre kraft och yttre tryck - Perspektiv på specialpedagogisk verksamhet i glesbygdsskolor Länk till annan webbplats.. (2017). Pedagogiska Institutionen, Umeå universitet.