Problematiskt betygssätta elever med utvecklingsstörning

Lärare upplever att det finns flera utmaningar med att betygssätta elever med utvecklingsstörning. Dessutom är många lärare negativa till att betygsätta barn med intellektuella funktionshinder.

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

Sedan 2010 slår skollagen fast att elever med utvecklingsstörning ska betygssättas om vårdnadshavare så önskar. Detta som ett led i att kunskapsuppdraget stärkts för denna elevgrupp. Enligt läroplanen ska utbildning av elever med utvecklingsstörning så långt som möjligt motsvara grundskoleutbildning (Skolverket, 2013). Men lärares erfarenheter av och attityder till betygssättning av elever med utvecklingsstörning visar att betygssättningen av dessa elever har svagt stöd bland de tillfrågade lärarna och att de upplever flera utmaningar med att genomföra den. Det visar studien Bedömning och betygssättning av elever med utvecklingsstörning – attityder och erfarenheter från pedagogers perspektiv.

I studien deltog 115 lärare, specialpedagoger och speciallärare från fem kommuner som forskarna kommit i kontakt med via ett särskolenätverk. Lärarna besvarade två enkätfrågor. En av dessa var en standardiserad fråga där de tillfrågade ombads att ta ställning till påståendet ”Det är viktigt att elever med utvecklingsstörning betygssätts”. I den andra frågan ombads de att redogöra för vilka utmaningar de upplevt i förhållande till bedömning och betygssättning av elever med utvecklingsstörning.

Många negativa till att betygssätta barn med intellektuella funktionshinder

Svaren på den standardiserade frågan visar att 29 procent av lärarna var mer positivt inställda till betygssättning av personer med utvecklingsstörning medan 71 procent hade en mer negativ inställning. Resultatet på den andra frågan som handlade om vilka utmaningar pedagogerna upplevt med betygssättning av denna elevgrupp kunde delas in i tre teman som förekom i ungefär lika stor utsträckning i materialet. Dessa tre teman var utmaningar kopplade till styrdokumenten, elevgruppen och lärarrollen.

Styrdokumenten upplevs inte vara anpassade

En knapp tredjedel av svaren handlade om utmaningar som associerades med policy, som betygskriterier och läroplaner. Kunskapskraven inom särskolan beskrevs som alltför högt ställda och inte anpassade till eleverna. Exempelvis nämndes sociala färdigheter som något som inte finns med i kunskapskraven men som är något som lärare ägnar tid åt med denna elevgrupp. Ett tema som framkom i svaren berör betygens giltighet. Där framkom en etisk problematik kring frågan om varför elever i särskolan alls ska få betyg. Lärare upplever betygssättningen som omoralisk genom att den kan bidra till att elever känner sig mindre värda när de får låga betyg trots stora ansträngningar. Betygen beskrevs också kunna skapa onödig stress hos eleverna. Ett antal informanter menade att betygen var onödiga eftersom eleverna ändå inte kan använda dem till något efter skolan.

Svårbedömd grupp av elever

I en tredjedel av svaren kopplades utmaningarna som beskrevs till elevgruppen. Det handlade exempelvis om många elevers kognitiva begränsningar vilka innebär att eleverna har svårt att generalisera och svårt med minnesfunktioner. Detta ansågs komplicera bedömningen genom att det upplevdes som svårt att besluta om när och hur prestationer ska bedömas. Elevernas kunskapsprofil uppfattas vara beroende av dagsform och den konkreta situationen.

Eleverna beskrivs också ha svårt att kommunicera kunskap. Lärarna pekar på att eleverna kan ha svårt att visa eller kommunicera sitt kunnande. Det framkom också uppfattningar om att kraven är för högt ställda och inte kan nås av alla elever eftersom de har så pass omfattande kognitiva nedsättningar. Elevernas olikheter i förutsättningar upplevs som en svårighet i relation till kunskapskraven.

Bedömning utmanar lärarrollen

En dryg tredjedel av de utmaningar som beskrevs av lärarna kunde kopplas till lärarrollen. Många av de som svarade lyfte fram formerna för bedömningen som en utmaning. Det upplevdes som en risk att det blir funktionsnedsättningen som bedöms och inte kunskaperna. Det beskrevs som svårt att bedöma vad som beror på funktionsnedsättningen och vad som beror på att eleven inte tränat tillräckligt. Både när det gäller undervisning och bedömning upplever lärarna att det är svårt att hitta metoder och material som passar elevgruppen, exempelvis instrument för att mäta kunskap. Utmaningarna som beskrivs gäller således såväl inom undervisning som vid betygssättning. En annan svårighet som lyftes fram var att vara objektiv i bedömningssituationen, det framkom att man såg en risk för att exempelvis guida eleven alltför mycket.

Skollagen kan få oönskade effekter

I studien diskuterar författarna resultatet i termer av en kluvenhet i synen på betygssättning. I denna kluvenhet urskiljer de två skilda logiker. Den ena kallar de för en mätningslogik och där beskrivs betyg som ett kvitto på en objektivt mätbar kunskap och därmed något önskvärt även för elever med utvecklingsstörning, även om det innebär svårigheter. Den andra logiken kallar de för en jämlikhetslogik. Här återfinns den politiska viljan att skapa en inkluderande skola där ingen särskiljs utifrån exempelvis en funktionsnedsättning. Denna kluvenhet blir betydelsefull när det kommer till betygssättning. Detta märks genom att lärarna är osäkra på vad de ska betygssätta, exempelvis när elever har svårt att visa kunnande. De är också osäkra på i vilken utsträckning de ska ta hänsyn till funktionsnedsättningen. Det beskrivs som svårt att sätta betyg när kunskap kan finnas ena dagen och inte nästa dag. Många av lärarna ifrågasätter också vad eleverna ska ha betygen till. Detta eftersom dessa betyg inte har samma status som betyg i allmänhet och därför inte möjliggör vidare studier.

Outforskat fält röner intresse

Bedömning av elever med utvecklingsstörning beskrivs som ett outforskat fält i Sverige. Ett tecken på att det ändå finns ett intresse för frågorna kan skönjas i den mängd examensarbeten från specialpedagogiska utbildningar som undersöker aspekter av detta fält. I internationella sammanhang finns inte särskolor i samma utformning som i Sverige, men forskning som intresserar sig för hur undervisning och bedömning anpassas när elever med särskilda behov läser integrerat med andra elever har ökat under senare år. Detta hänger samman med att undervisningen av barn med särskilda behov, exempelvis utvecklingsstörning, under senare år har blivit mer kunskapsorienterad. Detta har lett till ett ökat behov av mer flexibla modeller för bedömning som anpassas för målgruppen.

Författarna till studien lyfter ett par frågor som väckt och som de anser skulle behöva beforskas ytterligare. Vilka sociala, psykologiska och identitetsmässiga risker utsätts elever med utvecklingsstörning för genom betygssättningen? Hur påverkas relationen mellan elever och lärare av betygssättningen? Lärarnas negativa inställning och de många utmaningar som studien belyser kan ses som en indikation på att de goda intentioner som skollagens bestämmelser vilar på kan få andra effekter än de önskade.

Text: Agneta Grönlund

Källor:

Ineland, J. & Silfver, E. (2018). Bedömning och betygsättning av elever med utvecklingsstörning – attityder och erfarenheter från pedagogers perspektiv, Pedagogisk forskning i Sverige, 23 (1-29), 107-126.länk till annan webbplats

Skolverket (2013). Läroplan för gymnasiesärskolan. Stockholm: Skolverket.

Senast uppdaterad 04 augusti 2020