Rätt språkbruk ger uppmärksamhet i förskolan

De barn som uttryckte sig på samma sätt som lärarna fick mer uppmärksamhet och kunde därmed påverka mer vid naturvetenskapliga aktiviteter i förskolan, visar en avhandling från Stockholms universitet.

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket. Refererade forskare svarar självständigt för innehållet.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

Barnens lärande framkom på många olika sätt, men lärarna lade främst märke till det talade språket. Studien visar även att bara ett fåtal av barnen deltog i de naturvetenskapliga aktiviteterna som lärarna planerat.

Hur lär sig barn om naturvetenskap i förskola, förskoleklass och i årskurs 1? Det har Annika Elm Fristorp vid Stockholms universitet undersökt och presenterat i sin doktorsavhandling ”Design för lärande – barns meningsskapande i naturvetenskap”. Hon var intresserad av de detaljerade processerna och interaktionerna som sker när barnen skapar mening kring naturvetenskap. Därför spelade hon in på video när barn deltar i aktiviteter som planerats och som leds av lärare. På så sätt kunde Elm Fristorp upptäcka sådant som annars är svårt att lägga märke till. Fyra olika grupper, med totalt 36 barn i åldrarna tre till sju år, och fem lärare, deltog i studien.

Få barn aktiva vid naturvetenskapliga aktiviteter

Annika Elm Fristorp tittade på hur utformningen av lokalerna och planeringen av undervisningen inverkade på vilka barn som fick möjlighet att delta i de naturvetenskapliga aktiviteterna. Det visade sig vara lite olika på olika förskolor och skolor. I vissa grupper var de naturvetenskapliga aktiviteterna obligatoriska för barn i en viss ålder. I andra grupper fick barnen välja själva om de ville delta i aktiviteterna. Detta ledde till att en ganska liten andel av barnen på de olika skolorna deltog i naturvetenskapliga aktiviteter.

Ibland valde läraren att använda barnens intressen och frågor som utgångspunkt för hur en aktivitet skulle gå vidare. Detta innebar att de barn som tog initiativ fick stor möjlighet att påverka vad som skulle hända. Vid ett exempel fick barnen i en förskoleklass regelbundet gå ut i skogen och utforska. Läraren valde att fokusera på flisor runt en stubbe eftersom några barn tidigare visat intresse för detta. Dagen efter följde de upp genom att prata mer om de fåglar och myror som kunde ha med flisorna att göra. Under denna diskussion var det framför allt de barn som från början visat intresse som påverkade hur samtalet utvecklade sig. Detta gjorde att de barnen hade mer kunskap att utgå ifrån, i och med de redan tidigare hade funderat på och varit intresserade av innehållet.

– En konsekvens blir att samma barn ges uppmärksamhet av såväl lärare som kamrater vad gäller innehåll inom de naturvetenskapliga innehållsområden som behandlas, enligt Annika Elm Fristorp.

Barnen får makt i förskolan om de pratar på "rätt" sätt

Lärare uppmärksammade de barn som uttryckte sig på samma sätt som lärarna själva. Dessa barn fick därmed en speciell roll, vilket ledde till en förskjutning av makt mellan barnen. Ibland tog till exempel vissa barn initiativ till att avbryta läraren med egna inlägg. Ofta följde såväl lärare som övriga barn dessa initiativ. Därmed kunde dessa barn påverka både vad som hände och vilka sakfrågor som togs upp.

– Det innebär att just de barnen bekräftas i sina lärprocesser och den kunskap de kommer fram till. Andra barns kunnande tenderar att bli osynligt i sammanhanget, menar Annika Elm Fristorp.

Kunskap visas inte bara i talet

När Annika Elm Fristorp tittade på vad barnen lärde sig såg hon att lärandet ofta kom till uttryck på andra sätt än genom talet. Detta lärande visade sig ofta genom att barnen skapade något nytt. De utgick från det material som läraren lät barnen arbeta med, men satte ihop det på nya sätt med nya betydelser.

I många fall handlade detta om att de kopplade det naturvetenskapliga innehållet till något som de kände till. Andra gånger lät de innehållet få betydelse genom att koppla det till personliga erfarenheter eller känslor. Det visade sig också att barnen uttryckte mycket av sin kunskap genom gester och miner när de skulle förklara sådant de inte hade ord för.

Lärare missar ofta uttryck för lärande

Lärarna uppmärksammade inte barnens lärande som inte uttrycktes i tal. Detta ledde till att barnens idéer ibland inte blev synliga. Förutom att skapa nya representationer och uttrycka sig med gester så visade barn prov på mycket praktisk kunskap som de inte heller uttryckte med talet. Det kunde handla om hur de praktiskt skulle använda saker såsom förstoringsglas.

I ett annat exempel hittade tre barn på ett nytt sätt att genomföra ett experiment. De värmde en flaska på ett annat sätt än det som läraren angett, och fick ett mycket tydligare resultat än de andra barnen. Denna form av procedurkunskap var inte heller något som lärare uppmärksammade.

Enligt Annika Elm Fristorp är det traditioner kring synen på naturvetenskapliga aktiviteter och kunskap inom förskolan som ligger bakom att lärare ofta bortser från lärande som inte uttrycks verbalt. Hon menar att detta kan vara negativt även ur lärarens perspektiv. Med en bredare syn på hur barn uttrycker sitt lärande får lärare en bättre förståelse för hur de ska kunna stödja barnen.

– Då lärarna inte uppmärksammar det barnen faktiskt uttrycker och gör får de heller ingen information om barnens faktiska behov av stöd. Därför kan de inte heller bidra med adekvat hjälp vid rätt tillfälle.

Barns kreativa lärande en utmaning för lärare

När barnen deltog i de naturvetenskapliga aktiviteterna så hittade de sina egna sätt att hantera materialet beroende på vad de tyckte var betydelsefullt. Det kunde till exempel innebära att ett barn kopplade något till sin egen erfarenhet. Andra barn använde de resurser som läraren erbjöd och skapade nya sätt att se på aktiviteterna. Barnens kreativitet gjorde att fokus hela tiden ändrades från det som läraren riktade fokus mot till något annat. Detta gjorde att det ibland var svårt för läraren och barnen att hålla ihop situationen.

Det skedde hela tiden en meningsrotation när barnen deltog i aktiviteterna. Ofta började barnen med att följa lärarens instruktioner. Efter ett tag lät läraren barnen arbeta mer fritt. Då ändrade barnen fokus, så att aktiviteterna började handla om helt andra fenomen än de som läraren från början avsett.

Vid ett av de tillfällen som Annika Elm Fristorp tittat på fick barnen i en förskola utforska om saker flyter eller sjunker. Till en början skedde detta tillsammans med läraren. Därefter fick barnen själva fortsätta att utforska medan läraren observerade. Aktiviteten övergick då snabbt till att handla om att bygga ett torn av klossar. Istället för att resonera kring vad som flyter och sjunker så valde barnen att klassificera form och storlek på klossarna, och att jämföra och balansera dem för att tornet skulle bli så högt som möjligt. Ett annat barn undersökte under tiden sambandet mellan nivån på vattnet i en bägare och mängden föremål som låg i vattnet.

Barnen styr mer i förskolan än i skolan

Annika Elm Fristorp beskriver också skillnader mellan förskolan och förskoleklassen å ena sidan, och årskurs 1 å andra sidan. I skolan lät inte läraren barnens initiativ styra undervisningen på samma sätt. Istället poängterade läraren vikten av att lyssna och följa med under genomgången, och att genomföra experimenten på det sätt som läraren sa. Även här kunde hon se en maktförskjutning mellan barnen.

När barnen arbetade i par så såg hon ibland att ett barn hade kontrollen över aktiviteten. Detta barn styrde då vad som skulle göras genom att ta på sig en lärarroll, och instruera sin partner med samma språkbruk som läraren.

Viktigt bekräfta barns eget lärande

Enligt Annika Elm Fristorp kan hennes forskning bidra till förskollärares och lärares förståelse av hur barns lärande inom naturvetenskap går till och hur det kommer till uttryck i förskolan, förskoleklassen och skolans årskurs 1. Den lyfter särskilt fram frågor om hur lärare bekräftar den kunskap som barn kommer fram till själva, men också vad barnens nyfikenhet innebär och hur lärare kan tolka barns uttryck för att kunna stödja deras lärande.

– För att ta vara på de oändliga möjligheter som finns i förskola och skola, behöver förskollärare och lärare förstå hur lärande kommer till uttryck, menar Annika Elm Fristorp.

Text: Gunnar Höst

Annika Elm Fristorp (2012). Design för lärande - barns meningsskapande i naturvetenskap. Stockholms universitet. Stockholm.

Avhandlingen Design för lärande- barns meningsskapande i naturvetenskaplänk till annan webbplats

Senast uppdaterad 21 mars 2019