Samarbete avgörande för elever i behov av särskilt stöd

Det är viktigt att rektorer involverar lärare och specialpedagoger i dialog, samarbete och reflektion i det dagliga arbetet. Att reflektera tillsammans verkar stödjande och skapar gemensamma referensramar som är viktiga förutsättningar i rektorns uppdrag att utveckla skolans arbete med elever i svårigheter, menar professor Ann Ahlberg.

Ann Ahlberg har särskilt uppmärksammat är hur lärandemiljöer kan organiseras för att möta alla barn och elevers olikheter, till exempel i den tidiga matematikundervisningen.

- Jag studerar villkor och förutsättningar för lärande och utveckling i samspelet mellan individ och miljö. Frågeställningar som jag fokuserar handlar till stor del om inkluderings- och exkluderingsprocesser i skolans praktik. De flesta studier jag genomfört har en praktiknära karaktär och är riktade mot förskolans, skolans eller gymnasieskolans möte med alla barns och elevers olikheter.

Vilka forskningsfrågor är viktigast inom ditt område?

– Frågor som handlar om att skapa kunskap om hur lärandemiljöer kan organiseras så att alla elever för möjlighet att delta och utvecklas. Särskilt viktigt är ställa frågor om skolutveckling och även frågor som riktas mot hur det specialpedagogiska stödet organiseras i praktiken är angelägna.

– En betydelsefull fråga i detta sammanhang är hur man kan bygga broar och få till stånd en tätare koppling mellan teori och praktik i syfte att skapa möjligheter till samarbete mellan forskare och lärare. Hur utformas det specialpedagogiska stödet? Bidrar stödinsatserna till elevers delaktighet och lärande? Öppnas det upp för varierande stödformer inom den ordinarie undervisningens ram? Och i så fall på vilket sätt?

Inte bara lärandet är viktigt

– En annan viktig fråga är hur skolan kan förena arbetet med elevernas lärande med värdegrundsfrågor och bli en kraft som motverkar ojämlikhet i samhället. Det är också viktigt att studera den specialpedagogiska verksamhetens organisering med särskilt fokus på samarbete och integration mellan specialundervisning och ordinarie undervisning.

Varför är det betydelsefullt att upprätthålla en skillnad mellan vanlig undervisning och specialundervisning? Ska inte den vanliga undervisningen kunna möta alla elevers olikheter, är inte det grundläggande i inkluderingstanken?

– Det vore naturligtvis önskvärt att den vanliga undervisningen kan möta alla elevers olika behov och förutsättningar. I praktiken är detta emellertid svårt att uppnå. Vissa elever är i stort behov av särskilt stöd för att de ska klara av skolarbetet och uppleva delaktighet och inkludering. Specialpedagoger och speciallärare som har en fördjupad kompetens då det gäller att stödja elever i svårigheter kan här göra betydelsefulla insatser. Förutsättningen är emellertid att man kan skapa ett nära samarbete mellan lärare, specialpedagoger och/eller speciallärare så att de tar ett gemensamt ansvar för stödets innehåll och utformning.

Positivt att forskningen närmar sig praktiken

Många rektorer och lärare ser forskning som något som är svårt att använda i den pedagogiska vardagen. Hur ser du på relationen mellan forskning och praktik?

– Det är positivt att det under de senaste tio åren har genomförts ett stort antal studier inom det specialpedagogiska forskningsfältet i skolans vardag. De försök som gjorts för att skapa bryggor mellan forskning och praktik som tar sin utgångspunkt i ett kunskapsutbyte från båda håll är enligt min mening betydelsefulla.

Vilket tycker du är ditt viktigaste bidrag inom forskningen?

– I min matematikdidaktiska forskning har det framkommit att när elever ges möjlighet att använda olika uttrycksmedel samt samtala och reflektera över varandras lösningar vid problemlösning påverkas deras lärande i positiv riktning. Detta gäller framför allt lågpresterande flickor. Min forskning har även visat att handledning av lärare kan utveckla deras professionalitet och bidra till att särskilt elever i svårigheter får det stöd de behöver.

Konsekvenser för rektorer och lärare

– Min forskning kan bidra till rektorers förståelse av inkluderings- och exkluderingsprocesser i skolan och påverka rektorerna i deras arbete med att utveckla sitt pedagogiska ledarskap. Den kan även synliggöra betydelsen av en tätare koppling mellan teori och praktik och visa på vikten av att bedriva skolutveckling som även innefattar skolans ansvar för elever i behov av särskilt stöd. Min forskning kan även bidra till att rektorer uppmärksammar betydelsen av att involvera lärare och specialpedagoger/lärare i dialog omkring samarbete och reflektion i det dagliga arbetet.

Det är intressant det du säger men du tror inte många rektorer efterfrågar mer handfasta råd?

– Det är möjligt. Men varje skola är unik och det viktigaste för att utveckla den enskilda skolan är att kartlägga den egna verksamheten och studera och använda metoder och forskningsresultat som är relevanta för de egna behoven.

Ökad förståelse för elevers behov

– Min matematikdidaktiska forskning, som även innefattar studier med barn som är döva och barn som är blinda, kan ge lärare ökad förståelse för dessa elevers matematiska lärande.

– När det gäller studierna i förskola och grundskola har mina rapporter och böcker tjänat som inspirationskälla för vissa lärare då det gäller att reflektera över och utveckla och förändra den egna undervisningen. Min forskning kan ge ökad förståelse för elever i behov av särskilt stöd. Den erbjuder även tankeredskap för lärare i försöken att utveckla och förändra den egna verksamheten. Det blir synligt att det är betydelsefullt för lärare att kunna distansera sig och kritiskt granska den egna verksamheten. Även vikten av dialog och relationsskapande mellan lärare och elever synliggörs.

Text: Claes Nilholm