Samarbete med föräldrar främjar nyanländas lärande

Tidig kartläggning, snabb inkludering i ordinarie klasser och samarbete med modersmålslärare/studiehandledare på modersmålet är några faktorer som ökar flyktingbarns möjlighet att lyckas i skolan. Utbildningsinsatser som riktar sig till nyanlända flyktingbarn behöver inkludera både utbildningsstöd och psykosocialt stöd.

I en forskningsöversikt beställd av det nyzeeländska utbildningsdepartementet har Richard J. Hamilton m.fl. analyserat över 130 forskningspublikationer relevanta för förståelsen av flyktingbarns skolgång. Översikten behandlar flyktingskapets psykosociala effekter på barns lärande, andraspråksinlärning och betydelsen av kulturmöten, samverkan och stödfunktioner för lärare och elever. Forskningsresultaten som får central plats i forskningsöversikten diskuterar problematiken utifrån engelskspråkiga länders perspektiv.

Traumatiska upplevelser hindrar lärande

Flyktingbarns svårigheter att lyckas i skolan och integreras i samhället beror inte bara på språkproblem utan även på psykosociala problem som är ett resultat av flykten, konstaterar författarna.

Flyktingskap kännetecknas av ofrivillighet och sammanbrott av sociala nätverk, psykisk stress och förlust av bekanta kulturella normer och sammanhang. Flyktingbarn bär ofta på svåra upplevelser från landet de flytt från, flyktvägen och livet i ett nytt och främmande land. Flykten leder också till förändrade relationer och roller mellan barn och föräldrar. Dessa och andra faktorer försvårar barns anpassning till en ny livssituation och kultur och missgynnar deras lärande.

Framgångsrika interventioner kräver kunskaper om barnet

I arbetet med nyanlända flyktingbarn är det viktigt att få kännedom om faktorer som negativt kan påverka deras förmåga att lära och anpassa sig till en ny livssituation. Därför är det viktigt att skolor tidig kartlägger barns erfarenheter före, under och efter flykten, samt bedömer deras kunskaper, menar Hamilton m.fl. Kartläggningen och bedömningen av kunskaper behöver innefatta bl.a.

a) bedömning av barnets kunskaper i invandringslandets språk, modersmålskunskaper och ämneskunskaper,

b) kartläggning av barnets tidigare skolgång och föräldrarnas skolgång,

c) föräldrarnas modersmålskunskaper och kunskaper i invandringslandets språk. Kartläggningen kan kräva ett nära samarbete med en tolk och/eller modersmålslärare.

Resultaten kan användas för att utforma olika stödfunktioner som syftar till att förbättra flyktingbarns psykosociala situation och främja deras lärande.

Skapa stödfunktioner för barn och lärare

Eftersom flyktingbarns livssituation och behov ofta är komplexa klarar inte skolan detta uppdrag på egen hand. Istället behöver skolans ledning och lärare samarbeta med andra aktörer och yrkesgrupper med kunskaper i psykosocialt arbete med flyktingbarn. Arbetet med traumatiserade flyktingbarn kan också vara en stor utmaning för lärare, som kan behöva stöd i pedagogiskt och psykosocialt arbete.

Samverkan med hemmet ökar måluppfyllelse

Flyktingbarns framtidsutsikter och skolprestationer liksom deras beteende i och utanför skolan påverkas även av föräldrars integrering i samhället samt av hur föräldrarna mår. Utan ett stöd hemifrån kan det bli svårt att lyckas i skolan, visar forskningsöversikten. Därför är det viktigt att skolan samarbetar med föräldrarna i syfte att öka deras engagemang i barnens skolgång.

Forskningsöversikten visar också att skolan med fördel kan fungera som ett nav i utformandet av utbildningsprogram för föräldrar. Utbildningsprogram som syftar till att lära föräldrarna invandringslandets språk och utveckla deras förmåga att bättre stödja sina barn i skolan har gett positiva effekter på flyktingbarns skolprestationer.

Detta kräver att skolorna utvecklar tydliga kommunikationskanaler mellan skolan och hemmet och här kan modersmålslärare spela en viktig roll.

Involvera modersmålslärare

Dessutom behöver skolorna skapa organisatoriska förutsättningar som främjar utvecklingen av både flyktingbarns modersmål och invandringslandets språk. Samtidigt är många lärare skeptiska till modersmålsundervisning och användning av modersmålet i skolan och många modersmålslärare har en undanskymd roll i skolan, visar översikten.

Slutsatserna som presenteras är att:

1. tiden som invandrarbarn använder för att tala sitt modersmål, antingen i hemmet eller i skolan, inte påverkar utvecklingen av invandringslandets språk negativt,
2. främjandet av invandrarbarns kunskaper i deras modersmål förbättrar andraspråksinlärning,
3. kontinuerlig utveckling av tvåspråkighet, d.v.s. barnets första- och andraspråk, ökar deras kognitiva förmåga och skolframgångar.

Positiva effekter av tidig integrering i ordinarie undervisning

När det gäller andraspråksinlärning är det viktigt att tidigt integrera nyanlända flyktingbarn i klasser med andra barn, vars modersmål är invandringslandets officiella språk.

En viktig orsak är att inkluderingen ökar flyktingbarns motivation och främjar ett aktivt socialt samspel med barn som har invandringslandets officiella språk som modersmål. Forskningen visar att barn bäst lär sig ett nytt språk i sociala sammanhang. Integreringen ökar även kulturkontakt och erfarenhetsutbyte, något som bl.a. underlättar flyktingbarns förståelse av nya samhällsstrukturer och normer. Parallellt med detta får de andra eleverna en bättre förståelse för flyktingbarns erfarenheter.

Men integreringen av eleverna i ordinarie undervisning kan vara en utmaning för alla inblandade, framhåller författarna. För att undvika de största problemen behöver mottagandet av flyktingbarnen föregås av en noggrann planering och inkludera ett mentorsprogram, visar forskningsresultaten. Mentorns huvuduppgifter är att stödja flyktingbarnet i dess lärande och hjälpa det att förstå och övervinna olika sociala och andra utmaningar. Samtidigt kan mentorn förmedla vilka utmaningar barnet möter i och utanför skolan till skolans personal.

Text: Vanja Lozic

Källa:

Interventions for Refugee Children in New Zealand Schools.