Samhällskunskap hjälpämne till andra SO-ämnen på mellanstadiet

Begreppet ämnesmarkörer kan visa hur och i vilken omfattning ett skolämne synliggörs i undervisningen. Ämnet samhällskunskap har få ämnesmarkörer och både framställs och upplevs av lärarna som otydligt och osammanhängande.

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket. Refererade forskare svarar självständigt för innehållet.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

Lärarna undervisar en hel del i samhällskunskap men markerar inte detta och använder ämnet till stor del som ett hjälpämne till övriga SO-ämnen. Det framkommer i en intervjuundersökning som Martin Kristiansson har gjort.

Skolämnet samhällskunskap har ofta beskrivits som brett och otydligt. På högstadiet och gymnasiet har det tydliga kopplingar till akademiska discipliner som statsvetenskap, sociologi och nationalekonomi samt har egna kunskapsområden som t.ex. Sveriges politiska system. Kunskapsläget om hur det ser ut på mellanstadiet är svagare.

Läroplanen Lgr-11 lyfter fram ämnesbundna kunskapskrav och ämnesindelat centralt innehåll i alla ämnen, även i enskilda SO-ämnen medan det tidigare åtminstone till viss del funnits en tradition av gemensam SO-undervisning och blockbetyg. Exempel på och analys av hur det faktiskt ser ut för samhällskunskap på det svenska mellanstadiet beskrivs i en artikel av Martin Kristiansson.

Begreppet ämnesmarkör

Med hjälp av begreppet ”ämnesmarkörer” menar Kristiansson att vi kan förstå samhällskunskapsämnets utmärkande drag, inte minst i förhållande till övriga SO-ämnen. I analysen av lärarintervjuerna urskiljs tre typer av ämnesmarkörer som alla på något sätt markerar att ”nu håller vi på med just detta ämne”.

Etiketterande ämnesmarkörer namnger ämnet direkt och kan exempelvis vara geografiboken eller geografiprovet. Specifika indirekta ämnesmarkörer kan illustreras med kartboken för geografi eller att använda pekpinnen som en riddare med svärd i historia. Och slutligen strukturerande ämnesmarkörer utgörs för geografi av rummet medan tiden fyller denna funktion för historia.

Undersökningen visar tydligt att samhällskunskap i relation till övriga SO-ämnen har vad Kristiansson benämner svaga ämnesmarkörer, det vill säga att varken för lärare eller elever synliggörs att det vid det specifika undervisningstillfället är samhällskunskap man sysslar med.

Svårt ämne med svag egen identitet

När Martin Kristiansson intervjuar sju lärare i samhällskunskap på mellanstadiet i en svensk kommun framträder ett ämne som sällan står för sig själv utan istället går in i andra ämnen. De sju lärarna, som intervjuats individuellt och i grupp, beskriver samhällskunskap som ett svårt och jobbigt ämne att undervisa i. Särskilt en lärare pekar ut samhällskunskap som det svåraste SO-ämnet att undervisa i.

Undervisningsobjektet är både stort och föränderligt enligt lärarna och att det dessutom kan gå in i alla andra ämnen. Den gränslösa karaktären på ämnet ger enligt lärarna en mängd associationsmöjligheter men gör det också svårt att få grepp på. Att samhällskunskap ses som brett och stort verkar inte avspegla sig i undervisningstid. De sju mellanstadielärarna uppger att geografi följt av historia ges mest tid medan samhällskunskap och religionskunskap ges minst tid inom SO.

Det finns specifikt samhällskunskapsinnehåll

Det finns innehåll i samhällskunskap som är gemensamma hos de undersökta lärarna. ”Demokrati”, ”aktuella händelser”, ”värdegrundsfrågor” och ”ekonomi” är exempel på sådana områden. Dock tas de ofta upp i relation till andra ämnen (historia och geografi) eller presenteras som en enskild företeelse som inte sätts in i ett för ämnet samhällskunskap gemensamt sammanhang.

När lärarna relaterar ett samhällskunskapsinnehåll till något annat menar Kristiansson att det är betydligt vanligare att det då görs till ett annat SO-ämne än till något annat av samhällskunskapsämnets innehåll. Det framträder således ett ämne som sällan får uppträda som eget ämne och som är osammanhängande till sin karaktär.

Ämnesmarkörer saknas till stor del i samhällskunskap

När undersökningens sju lärare pratar om ämnet samhällskunskap saknas i princip indikatorer för alla tre typerna av ämnesmarkörer. Några embryon finns, t.ex. ”huvudet på bänken” (att bara läraren ska kunna se vem som räcker upp handen) vid attitydundersökningar i klassen och begreppet ”samhälle” som en möjlig strukturerande ämnesmarkör. Men dessa är både färre och betydligt svagare i konturerna än motsvarande för geografi och historia.

Vilka konskevenser får då otydligheten i ämnet samhällskunskap på mellanstadiet och att ämnet för det mesta agerar i relation till övriga SO-ämnen? Dels menar Kristiansson att det bör vara svårare att bedöma ämneskunskaperna och därmed också svårare att sätta betyg i samhällskunskap. Dels menar han att det också ger en öppning för att samhällskunskap på mellanstadiet kan verka ämnesintegrerande och fokusera på egenskaper och färdigheter som ligger bortom skolkunskapen.

Text: Anders Broman

Artikeln Samhällskunskapsämnet och dess ämnesmarkörer på svenska mellanstadium – ett osynligt eget ämne som bistår andra ämnenlänk till annan webbplats

Senast uppdaterad 22 mars 2019