Samordnade insatser viktigt för hur rektorer utvecklar sitt kunnande

Differentierade standarder för vad rektorer behöver kunna, högkvalitativ träning innan anställning, rigorösa rekryteringsprocedurer och stöd och utvärdering i anslutning till arbetet är fyra viktiga områden för att försäkra sig om tillgång till skickliga skolledare, visar amerikansk forskning.

Rektorer har stor betydelse för skolors möjlighet att utveckla en god undervisning för eleverna. Det är forskningen enig om. Men hur ser man till att rektorer kan det de förväntas kunna och hur säkerställs möjligheter till utveckling? Enligt en ny rapport av forskare finansierade av The Wallace Foundation kan detta åstadkommas genom fyra samordnade insatser. Texten beskriver dessa strategier och sätter dem i ljuset av svensk kontext.

Behov av mer samordning för svenska rektorer

Ett uttryck för att rektorers kunnande anses avgörande för skolors utveckling är att vi i Sverige har obligatorisk rektorsutbildning för alla nya rektorer. I skrivande stund diskuteras, utreds och planeras inom departement och myndigheter för en ökad grad av samordning mellan olika insatser i relation till rektorers arbete. Frågor som diskuteras är till exempel om det ska finnas reglerade rekryterings- och introduktionsutbildningar för blivande rektorer.

Det diskuteras också hur fortbildningen efter rektorsprogrammet, det som tidigare kallades rektorslyftet och därefter fortbildning för rektorer, ska organiseras. Vem ska stå för de olika utbildningarna? Och vad ska utbildningarna innehålla? Aktualiteten i frågeställningarna förstärks av att förskolechefer från och med 1 juli 2019 benämns rektorer.

Intressant i detta sammanhang är det ovan nämnda Wallace-projektet som pågått i sex amerikanska skoldistrikt sedan 2011. Det handlar väsentligen om att etablera en ”principal pipeline”-strategi, det vill säga samordnade insatser för att stärka tillgången till väl förberedda rektorer och hur rektorerna sedan kan stödjas i arbetet. Resultaten summeras i två rapporter. För att kunna översätta resultaten behövs några inledande klargöranden om skillnader mellan det amerikanska och svenska utbildningssystemet.

Viktiga skillnader mellan systemen i USA och Sverige

Det finns några avgörande systemskillnader mellan den svenska och den amerikanska kontexten. En handlar om styrsystemet för skola. Medan vi i Sverige har gemensam reglering från nationell nivå som sedan genomförs inom ramen för olika huvudmannasammanhang (kommunala och fristående), är motsvarande nivåer i det amerikanska fallet delstaterna och inom dessa de olika distrikten.

I det svenska fallet använder vi termen skolchef, som brukar översättas till superintendent. I USA skiljer man mellan superintendents och supervisors. Det senare avser en slags tjänst som syftar till att stödja rektors arbete. Där finns också andra stödjande funktioner, som coacher och mentorer.

En annan avgörande skillnad handlar om att man i det amerikanska fallet har förberedande rektorsutbildning, medan vi i Sverige har befattningsutbildning, det vill säga att skolledare först får en tjänst för att därefter utbildas i den statligt reglerade utbildningen. Amerikanska utbildningar ges både inom distrikt och av universitet.

Utöver detta ligger i USA ett starkt fokus på det som kallas instructional leadership och som kan översättas med elevnära ledarskap. Det handlar om den snävaste definitionen av pedagogiskt ledarskap och som alltså handlar om insatser riktade mot klassrumspraktiken (referens till annan bevakningsartikel – på sätt som fungerar bäst). Ett starkt fokus ligger också på hur rektorer kan bli mer effektiva i att utveckla dessa praktiker och höja elevers skolresultat.

Fyra centrala områden studeras

Mot bakgrund av rektorers betydelse för kvaliteten i undervisningen ställdes i projektet frågan om hur distrikt kan säkerställa en ständig tillgång till högkvalitativa skolledare. För detta genomfördes ett projekt tillsammans med sex distrikt. Det koncentrerades till fyra områden:

• Standarder(länk)– handlar om vad rektorer behöver kunna och att genom att vara överens om det går dessa också att stärka, genom att koppla till bedömningar och utvärderingar av kompetenser etc. Alla distrikten utvecklade nya standarder.
• Högkvalitativ träning innan anställning – handlar bland annat om att utveckla distriktens egna utbildningar och externa utbildningsprogram (särskilt vid universitet).
• Rigorösa rekryteringsprocedurer – handlar bland annat om att hitta bättre matchning mellan rektorer och kontext.
• Tätt sammankopplat stöd och utvärdering i anslutning till arbetet – handlar om att ge stöd i dagligt arbete i stället för utvärderingar med begränsad möjlighet att påverka rektors utveckling. Här betonas särskilt andra tjänster såsom supervisors.

Resultaten rapporterades i juni 2017 och har nu följts upp i en nyligen utkommen rapport Building Principal Pipelines. A job that districts can do. I februari 2019 kom rapporten Sustaining a principal pipeline, som summerar uppföljningen av satsningen. I det följande läggs fokus på den senare. Uttrycket ”pipeline” är centralt i rapporterna och syftar på är att bygga system som hänger ihop.

Relevanta resultat inom de fyra områdena

Alla distrikt som genomförde satsningen på samordnade stöd och utbildningsinsatser har fortsatt, men finjusterat sina satsningar. Det har givit resultat i form av tillgång till mer kompetenta rektorer. Nedan summeras slutsatserna i relation till varje område.

Standarder

När det gäller standarder betonas att det handlar om att identifiera vad det faktiskt är för kunskaper och kompetenser som effektiva rektorer behöver. Det betonas att verkligheten är komplex och att det också kan handla om kontextspecifik kunskap. Det betyder att utvecklingen gått från att handla om identiska standarder till att bli mer differentierade för olika ledarskap i olika kontexter.

Man betonar också att kunnandet inom varje kompetensområde inte handlar om att uppnå en viss nivå, utan att det alltid kan fördjupas. Standarder behöver vara rörliga och utvecklas också för fler roller som teamledare och centrala tjänstemän.

Träning innan anställning

Tre förändringar lyfts fram; betoning på ledarskap för skolutveckling, instructional leadership och anpassning till distriktets kontext. Det intressanta för svenska förhållanden är hur man arbetat med att individanpassa den professionella utvecklingen genom olika former av stöd.

Här lyfts också hur man arbetat med utvecklingen av universitetsprogram för att samordna dem med det faktiska kunskapsbehovet för det specifika sammanhanget. Ett särskilt område som identifieras är behovet av att utbilda ”turnaround leaders”, det vill säga ledare som kan vända negativa skoltrender.

Rekryteringsprocedurer

En av de aspekter som lyfts i rapporten är utvecklingen av processer för att matcha rektorer med skolor. Trots samordningen är det alltså inte en likriktning av rektorer som förväntas göra likadant, utan hur viktigt det är att känna till de olika individernas kompetenser och utvecklingsbehov för att kunna förse skolor med rätt rektorer.

Stöd och utvärdering

De flesta distrikten använder utvärderingar av ledare, kopplade till standarder. Men vad som betonas i rapporten är vikten av att identifiera rektorernas lärbehov så att de kan få ett stöd som upplevs positivt av rektorerna. Den visar också att rektorerna bland annat ger uttryck för att utvärderingarna varit användbara för att identifiera deras professionella utvecklingsområden.

Här är det särskilt intressant att distrikten ger uttryck för att ha lyckats omdefiniera rollen som supervisor till facilitatorer för rektorers möjlighet att bli framgångsrika instructional leaders. Det handlar inte om att vara superrektorer, utan om att jobba nära rektorerna för att ge dem relevant stöd, mer i stödjande form. I bästa fall blir det inte så skarpa gränser mellan coachning och utvärdering. Distrikten har också arbetat fram tydligare ansvarsfördelningar mellan supervisors, coacher och mentorer och med möjligheter att växla mellan olika positioner.

Skolledarskap – från individuell till sammanlänkande uppgift

Den underliggande idén med samordnade insatser, det som i rapporten kallas principal pipeline, är att bygga system som hänger ihop när det gäller att utveckla rektorers kunskaper i olika steg. Det handlar också om att ta hand om rektorers kompetens och ta den tillvara i systemet. Det betyder att skolledarskap går från att vara en individuell uppgift till att länka samman olika slags ledarfunktioner, på skolor och i hela organisationer.

Sammantaget kan studien inspirera till en diskussion både om vad rektorer behöver kunna, generellt och specifikt, och hur det går att skapa möjligheter till samordning mellan och inom olika systemnivåer. I rapporten Rektorer, utbildning och lärande visar Skott & Törnsén att rektorsutbildningen i Sverige är frikopplad från huvudmannasammanhanget, samtidigt som deras dagliga arbete parallellt med utbildningen präglas av detta sammanhang.

Detta har inneburit att det ser väldigt olika ut när det gäller rektorernas möjligheter till lärande kopplat till dagligt arbete. Inte minst har det att göra med hur man i olika sammanhang tolkar rollen som skolchef. Några har skolchefer i meningen länk mellan skolstyrelse och skolor.

Andra har betydligt mer inslag av det som ovanstående rapport benämnt som ”supervisors” och som handlar mer om att stödja rektorer i deras utmaningar och skapa förutsättningar för lärande och utveckling. Rapporterna kan därför sammantaget inspirera tänkandet kring hur rektorers professionella utveckling kan stärkas genom samordning.

Text: Pia Skott

Källor:

Skott, Pia & Törnsén, Monika (2018). Rektorer, utbildning och lärande. Om tolv rektorers lärande och professionella utveckling. Slutrapport IFAU.

The Wallace foundation. (2017). Building Principal Pipelines. A job that urban district scan do. (pdf) Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Anderson, Leslie M. & Brenda J. (2019). Sustaining a principal pipeline. The Wallace foundation. (pdf) Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

För en illustration av ”pipeline” se tredje sidan av Building Principal pipelines. A job that urban districts can do. (pdf) Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

The Wallace Foundation är en stiftelse som bland annat har till syfte att förbättra lärmöjligheter för underprivilegierade barn. I det ingår att utveckla och dela kunskaper och idéer om skolledarskap.

The Wallace Foundation Länk till annan webbplats.