Skolledarskapet måste anpassas till kontexten

Värdet av generella råd till rektorer har börjat ifrågasättas. I stället lyfts betydelsen av det sammanhang skolledaren verkar i, det vill säga ledarskapets kontext. Först med kännedom om den specifika situationen blir det möjligt att relatera till generella råd.

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket. Refererade forskare svarar självständigt för innehållet.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

Det har under det senaste decenniet varit vanligt att presentera generella råd till skolledare, sammanställt utifrån tidigare forskning av just skolledarskap. En av de tongivande forskarna inom ledarskapsforskning, Philip Hallinger, menar att med allt ljus som riktats mot skolledaren har det betydelsefulla sammanhanhanget kommit i skuggan. Mer uppmärksamhet behöver därför riktas mot interaktionen mellan sammanhang och ledarskap.

Ökat erkännande av anpassning till ledarskapets sammanhang

Hela det senaste numret av forskningstidskriften Educational ManagementAdministration & Leadership uppmärksammar sammanhangets betydelse för skolledaskapet. I sin inledning och sammanfattning av bidragen skriver Tony Bush, under rubriken ”Varför enstorlek inte passar alla” att det funnits en tendens bland policyskapare att se duktiga skolledare som ”magic bullets” till skolförbättringar. Men att den som tror att lösningen på skolproblem är att flytta högpresterande rektorer till mindre framgångsrika skolor ofta blir besviken. Ledare som lyckas i ett sammanhang blir inte med nödvändighet framgångsrika i ett annat. Han framhåller att: ”Det finns ett ökande erkännande av att ledarstilar och tillvägagångssätt måste anpassas för att passa de behov och förväntningar som finns i den specifika skolkontexten.” Bush pekar vidare på att detta är något man till exempel känt till inom socialisationsteori där man gjort skillnad på professionssocialisering (att lära hur man blir rektor) och organisationssocialisering (att lära sig verka i ett specifikt sammanhang). Skolledaren både formar och formas av sitt sammanhang.

Ledarskapsfokus har överskuggat kontexten

Philip Hallinger är en av flera forskare som skrivit om framgångsrikt ledarskap genom att sammanställa forskningsresultat. 2011 presenterade han slutsatser av vad 40 år av forskning om effektivt skolledarskap har visat. Många känner igen innehållet – att rektorer ska bestämma mål och riktning, utveckla människor med mera. I inledningen av artikeln Bringing the context out of the shadows of leadership berättar Hallinger att han vid ett tillfälle presenterade dessa resultat i Hongkong, men fick en fråga från en rektor: ”Hur ska jag tillämpa detta på min egen skola?” Hallinger insåg att han inte kunde ge något evidensbaserat svar på den frågan, eftersom forskningen endast ger begränsade råd om hur sådana ”ledarskapspraktiker” (på svenska mer förståeligt i termer av modeller för hur ledarskap ska utövas) kan anpassas till specifika skolors behov, begränsningar, resurser och möjligheter. Han konstaterar, metaforiskt, att genom att så mycket ljus riktats mot ledarskapet, så har kontexten omedvetet hamnat i skuggan, men att det är i interaktionen mellan sammanhanget och ledarskapet som svaren på den enskilde rektors frågor finns. Hans artikel vill därför synliggöra kontextens betydelse för skolledarskapet.

Den multipla kontextens betydelse

Hallinger tar sin utgångspunkt i en tidig modell från början av 1980-talet, kallad The Far West Lab Model. I den identifieras betydelsen av såväl skolledaren som kontexten. Skolledaren och det denne bär med sig spelar roll för ledarskapets utövande (i relation till skolorganisation och skolkultur). Men även kontexten ansågs ha betydelse. Den delades upp i ”lokal kontext”, t.ex. skolans socioekonomiska område och ” regional (distrikt) kontext”, vilket går att jämföra med det vi i Sverige benämner huvudmannasammanhang.

I sin artikel förfinar Hallinger modellen genom att dela upp kontexten ytterligare, i olika nivåer. Under rubriken ”institutional context” behandlar han systemrelaterade aspekter, som att svenska skolledare befinner sig inom ramen för ett specifikt styrsystem och inom ramen för olika huvudmannasammanhang. ”Community context” handlar om geografiska aspekter, som att skolor är spridna över landet och befinner sig inom ramen för olika lokalsamhällen. Utöver dessa grundkategorier lägger Hallinger också till nationella sociokulturella, ekonomiska och politiska kontexter.

Även om uppdelningarna syftar till klarhet blir det med tillämpning på det svenska fallet oklart var skillnaderna går, mellan t.ex. institutionell och politisk kontext. Poängen blir därför inte att lägga fast en exakt definition av vilken kontext det handlar om, utan snarare att det är viktigt att inte blunda för den multipla kontextens betydelse för skolledarskapet. Det spelar roll både vem skolledaren är, vilken skola det är, var skolan ligger, vilket huvudmannasammanhang den ingår i och hur det nationella systemet är utformat. Till detta kommer ytterligare faktorer av vad som spelar roll för skolledares specifika arbete. Den enskilde skolledaren gör därför klokt i att göra en analys av både sig själv och sammanhanget.

Hallinger avslutar sin text med en rekommendation till skolledare. Samtidigt som de förväntas ”evidensbasera praktiker” genom forskning gör de klokt i att bygga sitt ledarskap också på sin praktiska kunskap. Alldeles särskilt gäller detta då generella råd ska tolkas i ljuset av specifika villkor i ledarens kontext. Ledaren behöver se såväl den forskningsbaserade kunskapens betydelse som begränsningar.

Text: Pia Skott

Artikeln i Educational Management Administration and Leadershiplänk till annan webbplats

Senast uppdaterad 22 mars 2019