Stark sekulär norm i svenska klassrum

Kan det vara så att ämnet religionskunskap i skola och utbildning kan bidra till ”andrafiering”, det vill säga att ämnet konstruerar bilder av troende som så annorlunda och avvikande att det framstår som otänkbart att identifiera sig med en religiös identitet? En sekulär norm verkar vara stark i svenska skolors klassrum.

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket. Refererade forskare svarar självständigt för innehållet.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

I licentiat-uppsatsen ”Vilket religionskunskapsämne? Ämneskonstruktioner i religionskunskap på gymnasiet med samtalsförhandlingar i centrum” riktar författaren Anders Karlsson intresset mot hur ämnet religionskunskap förhandlas och ”blir till” i en undervisningssekvens i en gymnasieklass. Där studeras och jämförs bland annat likheter och skillnader i samtal när förhandlingar äger rum analogt i klassrummet och digitalt i chatrum och på Facebook.

För att undersöka sådana förhandlingar använder sig Karlsson av deltagande observationer i klassrummet och i digitala media, då särskilt Facebook. Därutöver sker intervjuer med både lärare och elever för att få deras uppfattningar och syn på ämnet religionskunskap. Författaren själv beskriver sin studie som en explorativ fallstudie med en intervention vilket betyder att avsikten med studien är att undersöka aspekter av ett fenomen som tidigare inte undersökts, i det här fallet undervisning i religionskunskap i ett klassrum på gymnasiet där digitala media används. En intervention sker då Karlsson leder eleverna in i ett diskussionsforum för att undersöka elevernas samtalsförhandlingar under lektionen i två olika digitala forum.

Undersökningen äger rum på Österskolan som är en gymnasieskola med 700 elever. Den genomförs i en klass som läser sitt tredje och sista år på ett högskoleförberedande program där det även anordnas praktik inom den ämnesspecifika inriktning eleverna läser. Alla elever på skolan har en egen dator som tillhandahållits av skolan och eleverna är mycket datorvana.

Undervisningssekvensens ämnesinnehåll

Det undervisningsinnehåll som just den här undervisningssekvensen behandlar har enligt läraren som mål att skapa förståelse för religiositet och troende genom att visa hur samfund kan vara uppbyggda strukturellt och hur en religiös gemenskap kan fungera psykologiskt. Undervisningssekvensen (en lektion) är 60 minuter lång och innehåller samtal utifrån en nyligen sedd film, en ämnesgenomgång med fokus på vad en livsåskådning är, ett grupparbete med analys av en vald livsåskådning, en muntlig redovisning av den valda livsåskådningen samt en förberedelse av examinationsfrågor till nästa lektionstillfälle. Det är alltså mycket som sker under denna timma.

På grund av att så många moment ska in under en enda lektion får eleverna se en film allra först, utom lektionstid, vilket inte var avsikten enligt den inledande planeringen. Filmen erbjuds eleverna under en filmfestivalvecka och läraren vill ge eleverna möjligheter att se filmen för att eleverna ska bli ”på bättre humör och känna sig sedda” som läraren uttrycker det.

Filmen bidrar till en bild av avvikande människor

Filmen ”Electrick children” handlar om Rachel 15 år som lever i en mycket konservativ mormonfamilj i Utah i USA. Filmen skildrar en ung flickas vuxenblivande och händelser under denna fas i livet. Enligt Karlssons beskrivning kan filmen anklagas för att vara både stereotypiserande och fördomsfull i sina beskrivningar av mormonrörelsen och i skildringar av de händelser som Rachel är med om. Det visar sig också i Karlssons undersökning att filmen bidrar till att ge en bild av människor som är medlemmar i en religiös rörelse som annorlunda och avvikande jämfört med en svensk samhällelig norm som tas för given.

Till problematiken hör att läraren inte själv har sett filmen innan eleverna ser den, vilket givetvis är ett didaktiskt dilemma. Vi får inte i Karlssons redovisning reda på om läraren reflekterade över detta, men efter läsningen av uppsatsen kan en kraftig varning utfärdas för att gå till väga på det sättet i sin undervisning.

Troendes annorlundahet – exotism och stereotypisering

Ett av studiens tydligaste resultat visar att eleverna i den undersökta undervisningssekvensen uppfattar och beskriver troende som mycket avvikande och annorlunda jämfört med en dominerande svensk sekulär samhällelig norm.
En sådan konstruktion sker både genom elevernas tal och förhandlingar, liksom av lärarens centrering av religion som dimension. Det är således aspekter av just religion och att vara religiös som framstår som orsak till Rachel och hennes familjs annorlundahet. Karlsson skriver: ”Det annorlunda länkas framför allt samman genom ord och begrepp som beskriver hur karaktärerna i filmen ser ut, vad de gör, vilken kunskap de innehar, vad de inte får göra och den ofrihet de synes leva i och som av eleverna tolkas som odemokratiskt”.

Eleverna jämför sina egna erfarenheter och liv med den beskrivning som ges i filmen av den i det här fallet konservativa mormonrörelsen och fram träder en bild av en ofrihet som eleverna helt fördömer. Religion och religiösa människor görs främmande i den här undervisningssekvensen, både genom den tidigare sedda filmen och efterföljande diskussioner men också genom flera övriga moment som äger rum under lektionen.

Många förhandlingar, undervisningen stannar av

Ett annat resultat från studien är iakttagelser av de många olika samtalsförhandlingar som sker i klassrummet. Här finns eleven ”Sune” som anlägger en raljerande, humoristisk och ironisk jargong som känns igen för andra studier, bland annat av maskulinitet. Läraren ”tvingas” oupphörligen förhandla om sättet att tala i klassrummet och försöker skapa en mer skolanpassad och akademisk jargong, men det visar sig vara svårt.

Karlsson visar att de här många förhandlingarna leder till att undervisningen stannar av, blir ”stackatoartad” och uppehåller sig vid yttre uttryck och kännetecken på religion och religiöst liv. En djupare förståelse av tro och perspektiv på olika livsåskådningar kommer undervisningen i den här sekvensen aldrig fram till. Undervisningen skapar ett utifrånperspektiv och ett sekulärt förhållningssätt framstår som självklart önskvärd för eleverna.

Undervisningen i det digitala forum som läraren och eleverna under den senare delen av lektionen går över till konstrueras emellertid annorlunda. Där kommer de dominerande rösterna av en ironisk och raljerande jargong till korta efter en stund och läraren upprättar alltmer en skol- och akademisk genre. Läraren kan här ignorera inlägg och ställa följdfrågor eller avvisa inlägg som ses som olämpliga. Diskussionerna stannar inte heller av på samma sätt som i klassrummet när förhandling sker och inlägg som inte handlar om ämnesstoffet dör snabbt ut. Diskussionerna förs därför lättare tillbaka till ämnesinnehållet. Dock, konstaterar Karlsson, domineras bilden i det digitala rummet, liksom i de analoga klassrumssamtalen vid det upplevt annorlunda hos troende människor.

Lärarens dilemma

I uppsatsen diskuterar Karlsson avslutningsvis det han väljer att benämna ”lärarens dilemma”, det vill säga ”spänningen mellan att få med eleverna och som lärare känna att de är intresserade av ämnet och det viktiga i ämnets mål och/eller centrala innehåll”. Det här är sannolikt något som alla lärare kan känna igen och i Karlssons uppsats framkommer detta dilemma mycket tydligt. Läraren väljer en film som utgångspunkt för undervisningen för att eleverna ska uppleva något intressant och något som gör dem på gott humör och som gör att de känner sig sedda som läraren förklarar det. I det här klassrummet blir det aspekter av annorlundahet och det spektakulära i religion och troende människors liv som framträder som undervisningens resultat.

Resultatet av den här undersökningen från ett klassrum på en gymnasieskola där religionskunskap förhandlas är inte uppmuntrande. Men, licentiatuppsatsen är mycket intressant och resultatet behöver diskuteras intensivt av alla verksamma lärare. Naturligtvis sker många olika undervisningssekvenser inom ämnesområdet religionskunskap, men som författaren visar förefaller en sekulär norm vara stark i svenska skolors klassrum. Kan undervisning i religionskunskap utmana normer och ge perspektiv av andra möjliga utgångspunkter på sätt att leva utan att skapa exotisering och stereotypisering? Uppdraget har getts, men det framstår som komplext och svårt, visar Karlssons studie.

Text: Kerstin von Brömssen

Licentiatuppsatsen Vilket religionskunskapsämne? Ämneskonstruktioner i religionskunskap på gymnasiet med samtalsförhandlingar i centrumlänk till annan webbplats.

Senast uppdaterad 22 mars 2019