Uppväxt påverkar nyanländas delaktighet i idrott och hälsa

För att fler nyanlända elever ska uppnå målen för ämnet idrott och hälsa behöver lärare anpassa undervisningen till nyanlända elevers kunskaper och erfarenheter.

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket. Refererade forskare svarar självständigt för innehållet.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

Statistik visar att över 30 procent av de nyanlända eleverna inte når målen för ämnet idrott och hälsa. Motsvarande andel för elever med svensk bakgrund är fem procent. Statistik visar också att nyanlända elever är underrepresenterade i idrottsföreningar. Faktorer som påverkar nyanlända elevers motivation för och delaktighet i skolämnet Idrott och hälsa är tidigare skolgång, språksvårigheter, familjens ekonomi, fördelning av hushållsarbete, könsroller, religionsåskådning och psykosocialt välmående.

Med sin licentiatuppsats Passar jag in? synliggör Åke Huitfeldt flera faktorer som påverkar nyanländas skolgång i allmänhet och upplevelser av idrott och hälsa i synnerhet. Studien baseras på intervjuer med sex nyanlända ungdomar, tre flickor och tre pojkar i åldrarna 17-19 år som läser på introduktionsprogrammet (IM) med inriktning språkintroduktion. Licentiatuppsatsen har tillkommit inom ramen för Forskarskolan idrott och hälsas didaktik vid Örebro universitet. Huitfeldt har 40 års erfarenheter av undervisning i ämnet, från förskola till lärarutbildning.

Ha kännedom om elevernas bakgrund och erfarenheter

Till skillnad från jämnåriga gymnasieelever med svensk bakgrund har de intervjuade elevernas föräldrar haft större förväntningar på sina barns delaktighet i hushållsarbetet och deras ansvar för familjens ekonomiska situation, visar studien. Även oro för om man får stanna eller att sakna sin familj går ut över skolarbete och fritidsaktiviteter, menar Huitfeldt.

Dessutom har de sex intervjuade eleverna begränsade kunskaper när det gäller vissa idrottsformer och bristande erfarenheter av organiserad idrottsutövning och idrottsundervisning i skolan innan ankomsten till Sverige. Detta gör att vissa av dem känner sig obekväma i lokaler där idrottsutövningen sker, i omklädningsrum och när de ska utöva aktiviteter som är obekanta för dem.

Könsnormer påverkar möjligheter och trygghet

Synen på manligt och kvinnligt spelar en central roll för hur pojkar respektive flickor upplever undervisningen i ämnet idrott och hälsa och på vilket sätt de tar del av fysiska aktiviteter.

I förhållande till svenskfödda flickor och de tre intervjuade nyanlända pojkarna har de tre nyanlända flickorna inte haft lika stora möjligheter att vara fysiskt aktiva. Trots avsaknaden av organiserad idrottsutövning innan ankomsten till Sverige har nyanlända pojkar som Huitfeldt intervjuat ofta fått vara fysiskt aktiva sedan de var små, både i och utanför skolan. Flickorna har däremot haft större roll i hemmet och har därmed haft färre möjligheter att utveckla de färdigheter som premieras i ämnet idrott och hälsa.

Styrande normer och bristande erfarenhet

För flera av intervjuade eleverna tycks religionsåskådning och kulturella föreställningar från hemmet och hemlandet ha särskilt stark påverkan på förväntningar om givna könsroller. Det påverkar i sin tur förutsättningar för deltagande i olika fysiska aktiviteter. För två av de tre flickorna är simundervisning tillsammans med pojkar särskilt framträdande utmaning och en av dessa flickor lyfter även fram problemet att delta vid danslektioner där de förväntas dansa med pojkar. Normen från familjen och hemlandet om vad som anses vara lämpligt klädsel vid simundervisning och ett lämpligt umgänge mellan män och kvinnor påverkar dessa flickors agerande, trivsel och motivation.

Alla tre pojkarna har haft svårigheter med traditionella svenska idrottsaktiviteter som orientering och vinteraktiviteter. För två av de intervjuade pojkarna har det även handlat om dans och simning. Orsakerna är flera men handlar i huvudsak om bristande erfarenheter och kunskaper om vissa idrottsformer samt synen att idrott och hälsa enbart innebär konventionella bollsporter som fotboll och basketboll och att vissa aktiviteter som t.ex. dans anses vara kvinnliga. Det handlar även om rädslan för att visa bristande kunskaper framför andra.

Idrott ett sätt att utmana könsnormer

Genom sitt deltagande (t.ex. genom att tävla inför andra och genom att andra kan se hur de tar plats i det offentliga rummet) utmanar vissa nyanlända flickor könsnormer och kulturella och religiösa föreställningar. Att idrotta blir för dessa flickor ett sätt att lägga uppmärksamhet och tid på sig själv, menar Huitfeldt. Men som en konsekvens av detta riskerar de att komma i konflikt med föräldrarnas och hemlandets syn på könsnormer.

Även för vissa nyanlända pojkar kan skolan fungera som en plats där de kan möta idrottsämnets bredd och där man kan utmana traditionella manlighetsideal, menar Huitfeldt.

Tydlighet, anpassning och aktivering i föreningslivet

För att underlätta för nyanlända elever att förvärva kunskaper och färdigheter i idrott och hälsa samt öka den motivation de behöver för att uppnå målen för ämnet och för att senare leva aktiva och hälsosamma liv, ger Huitfeldt följande rekommendationer:

  • Det är viktigt att lärare tydligt förklarar ämnets syfte och innehåll samt anpassar undervisningsspråket till elevernas språkkunskaper. Motivationen ökar om eleverna har en förståelse för ämnets syfte och mål och om de vet vad som förväntas av dem.
  • Undervisning i idrott och hälsa måste anpassas till elevernas erfarenheter så att alla elever känner sig bekväma i undervisningssituationen. Möjligheterna att anpassa undervisning till ungdomarna är stora då kursplanen för idrott och hälsa är relativt öppna när det gäller ämnets centrala innehåll. Genom att öka deltagande och trivsel i idrottsundervisning kan man även öka elevernas delaktighet i idrottsaktiviteter utanför skolan.
  • Idrottsämnet kan därmed fungera som en brygga till föreningslivet. Föreningslivet kan i sin tur underlätta integrationen eftersom föreningslivet kan vara ett sätt att skapa nya kontakter. Men för att nyanlända ska känna sig trygga i föreningarna är det viktigt att vara medveten om de hinder som de kan stötta på: a) det kan vara svårt att i sena tonåren börja som nybörjare, särskilt om man inte har några tidigare erfarenheter av organiserad idrottsutövning, b) språksvårigheter och okunskap om föreningslivet kan vara ett initialt hinder för att söka kontakt med föreningar, och c) föreningars fasta gruppkonstellationer, vänskapsband och lagformationer kan göra att nyanlända känner sig som outsiders.

Text: Vanja Lozic 

Huitfeldt, Åke. Passar jag in? : Nyanlända ungdomars möte med idrottsundervisning. Örebro: Örebro University, 2015.     

Lientiatuppsatsen Passar jag in? Nyanlända ungdomars möte med idrottsundervisning ?länk till annan webbplats

Senast uppdaterad 22 mars 2019