Utbildning av demokratiska medborgare i Europa

Intervjuer med egyptiska aktivister under och i efterspelet av den arabiska våren ger lärdomar om att en framtidstro ger människor verktyg att till stor del utbilda sig själva i medborgarfostran. Men det visar också att denna spontana utbildning behöver följas av institutionella reformer och mer formell medborgarutbildning.

Hur får ungdomar en demokratisk medborgarutbildning och en vilja till medborgerligt engagemang om de lever i ett politiskt sammanhang som aktivt motverkar demokrati och aktivt medborgarskap? Och vad är det som gör att proteströrelser vid vissa tidpunkter har ett starkt medborgarpatos som saknas vid andra tidpunkter?

Att detta är två viktiga frågor är nog lika lätt att vara överens om som att det också är två frågor som är svåra att svara på. Och även om det behandlar situationer där skolan inte har ett demokratiskt uppdrag att fostra aktiva demokrater så är det viktigt att som svensk lärare kunna förstå vad som generellt kan trigga ungdomars medborgarskapstänkande och engagemang.

Intervjuer med unga egyptiska aktivister

Vi vet i dagsläget inte i vilken grad den arabiska våren leder till öppnare och mer demokratiska styren. Men vi vet att den delvis startade utifrån ett ökat medborgarskapsengagemang och att den också har lett till en politisk diskussion och ett politiskt deltagande där demokratiska och medborgerliga frågor har lyfts fram. Det är detaljerna i detta och vad vi kan lära inför framtiden som Youniss, Barber och Billen fokuserar på i en artikel som bygger på intervjuer vid flera tidpunkter av unga egyptiska aktivister.

Framtidstro förändrar diskussion och ger förtroende

En tydlig erfarenhet som intervjuerna med unga egyptiska aktivister visar är att i det skede när det uppstår en framtidstro så förändras också innehållet i den politiska diskussionen. Från att ha haft en rädsla för repressalier från regimen och att då till stor del i hemlighet protestera mot vad som är fel och hur detta kan motverkas så syns en övergång till att diskutera t.ex. vilka politiska institutioner som blir viktiga i framtiden och hur dessa ska organiseras när det kommer signaler om förändring och en vacklande regim.

Aktivisterna är också tydliga med att påpeka att dessa politiska framtidsdiskussioner sker med många olika människor, t.ex. taxichaufförer, och att det är fullt möjligt att uttrycka motstående åsikter. Diskussionerna som framtidstron ger upphov till är således att se som en sorts medborgarskola i sig självt.

När den första entusiasmen bromsas

Om en framtidstro är viktig ur ett medborgarskapande perspektiv, vad händer då när framtidstron bromsas eller rent av försvinner? Den arabiska våren har på flera sätt stannat upp och till viss del återspeglas detta i de uppföljande intervjuer som forskarlaget genomfört i Egypten.

Men tillsammans med besvikelsen finns också en förståelse för att förändring tar tid och att även om den diskussion som förändringen gav upphov till är en sorts medborgarskapsskola behövs det i ett senare skede en mer formell medborgarskapsutbildning. Den gamla regimens struktur och värderingar finns tydligt kvar i samhället när den första entusiasmen lagt sig.

Text: Anders Broman

Källa:

Artikeln Children In the Garden of Democracy Länk till annan webbplats.