Utveckling av SO-undervisning genom visuella berättelser

SO är både undervisning i fyra ämnen och undervisning i områden som inbegriper flera av dessa men som inte självklart kan sorteras in under ett av dem. Med mer avancerad informationsteknik ökar möjligheten för elever att själva undersöka och skapa sig förståelse. Det ställer dock stora krav på såväl lärare som elever men bär samtidigt på tillfälle till generell undervisningsutveckling.

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket. Refererade forskare svarar självständigt för innehållet.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

Syftet med Linnéa Stenlidens avhandlingsstudie Visual Storytelling Interacting in School: Learning Conditions in the Social Science Classroom är att förstå hur teknik för visuell bearbetning av omvärldsinformation kan formas och användas i SO-undervisning på mellanstadiet och hur tekniken och sociala dimensioner gemensamt skapar lärandevillkor i sådana undervisningssituationer.

Stenliden har undersökt både lärares möjligheter att utveckla ”visual storytelling” – interaktiva berättelser publicerade på en websida där utgångspunkten tagits i officiella databaser och omvandlas till visualiseringar med hjälp av datorverktyg – och hur elever tar emot och arbetar med dessa ”Vislets” som de publicerade interaktiva berättelserna kallas.

Som Stenliden själv påpekar kan studien ses som angelägen i ett samhälle där bilder utmanar texters dominansställning och skärmar utmanar böckers position som förhärskande media. Att kunna förhålla sig till stora informationsmängder och kritiskt granska dem utgöra centrala kompetenser idag.

Lärare och förutsättningar för en kvalitativ verksamhet

 Resultaten visar att de lärare som deltog i studien utformade och använde Vislets på ett sätt som de bedömde relevant för deras SO-undervisning. En fördel med verktyget är just att lärare själva designar det i relation till undervisningsmål och sin vetskap om elevernas förkunskaper. Det betyder att lärarna med detta verktyg hjälper eleverna att begränsa sig och rikta sina blickar mot specifika kunskapsobjekt samtidigt som de tillåts att på egen hand undersöka dessa objekt på ett flertal sätt.

Att Vislets utformas för att eleverna ska kunna undersöka objekten till stora delar på egen hand, gör lärarnas kännedom om elevernas kunskapsnivå till en kritisk faktor i arbetet. Dessutom krävs ett självständigt förhållande till vad som är central kunskap inom fälten. I den aktuella studien valde lärarna att arbeta med levnadsvillkor i skilda geografiska områden. Utbildning, arbete, ekonomi, energi, vattentillgång, livslängd, spädbarnsdödlighet och miljöpåverkande faktorer, t.ex. utsläpp av koldioxid, uppmärksammades. De arbetsuppgifter som lärarna utformade i anlutning till elevernas undersökningar av dessa Vislets kom att framstå som centrala.

Elever, möjligheter och uppkomna svårigheter

När elever värderar sitt arbete med Vislets är de generellt sett positiva. Verktyget uppfattas användbart, informationsrikt, snabbt, tydligt och lärorikt. De använder det också på ett funktionellt sätt, går bakom den givna informationen, tolkar information, diskuterar tolkningar och skapar mening. Vislets är verktyg som just ställer krav på sådana kompetenser hos eleverna då det till stora delar saknar framskrivna innebörder. Det finns inga analyser att kopiera eller skriva av.

Samtidigt menar Stenliden att man skulle kunna förvänta sig fler exempel på fördjupade resonemang där perspektiv med betydelse för eleverna själva och andra drivs. En central komponent i detta sammanhang verkar vara de uppgifter som eleverna får under sitt arbete med Vislets och hur de förhåller sig till uppgifterna, dvs. hur de uppfattar skolans normer i detta avseende. Inte sällan får eleverna skrivuppgifter att besvara och det framstår som viktigt för eleverna att relativt snabbt bli klara med dem. Därför ger de sig inte alltid tid att reflektera och diskutera igenom innebörder av den information som framkommer utan fokuserar på att skriva ned ännu inte fullt genomtänkta svar.

Begränsade förkunskaper är också en svårighet för eleverna vid såväl grunda som fördjupade analyser. Det kan gälla aktuella begrepp kring vad som utforskas t.ex. befolkningstillväxt, men också indikatorer, enheter och förkortningar kan vara hinder. En bristande förmåga att läsa av diagram, som särskilt kan visa sig då flera olika fenomen illustreras samtidigt, kan också förhindra vidare analyser och tolkningar.

Vikten av en reflexiv skolpraktik

En slutsats som kan dras av Stenlidens studie är alltså att skolpraktiken och de förväntningar som där finns kring ett framgångsrikt arbete och en kompetent deltagare, sätter gränser för hur verktyget kan användas av lärare och elever. Därmed sätts gränser för vilket lärande som kan ta form. Det är olyckligt att utforskande och fördjupande processer på så sätt försvåras och att det översättningsarbete som sker när eleverna går mellan skärmarbete och skriftligt besvarande av pappersuppgifter verkar hämmande.

Stenliden menar att andra redovisande former behöver utvecklas i skolpraktiken, t.ex. de muntliga. Det gynnar i högre grad prövande, undersökande och processuellt förhållningssätt. Lärarens utformande av arbetsuppgifter är av central betydelse för vad som kommer att framstå som kompetens i klassrumspraktiken.

Om SO-undervisning och religionskunskap

I en sammanläggningsavhandling som Stenlidens är utrymmet för empiriska exempel med nödvändighet begränsat. Som religionsdidaktiker funderar jag dock över om det fanns lärare och elever som också arbetade med dessa Vislets som utgångspunkt för existentiella och livstolkande resonemang. Det förefaller mig som att det skulle finnas stora möjligheter även för detta.

Jag tror att det är viktigt att uppmärksamma dessa perspektiv om den interdisciplinära undervisningen geografi, samhällskunskap, historia och religionskunskap inte just enbart ska bli orienterande om samhället utan också tolkande av vår gemensamma existens, vår gemenskap och vad kulturella yttranden av skilda slag betyder i detta sammahang där aktören inte bara är den offentlige medborgaren utan också den enskilda medmänniskan. Distinktioner av detta slag kan antas ha betydelse i SO-integrerat arbete där just frågan om gemensamt nav och dithörande centrala begrepp är avgörande (Osbeck, 2013). Stenlidens empiriska studier och de diskussioner som förs i relation till dessa, till tidigare studier och teoretiska perspektiv väcker många central frågor inte bara om produktion och användning av Vislets utan också om utveckling av SO-undervisning generellt.

Text: Christina Osbeck

Stenliden, Linnéa (2014). Visual storytelling interacting in school: learning conditions in the social science classroom. Diss. (sammanfattning) Linköping : Linköpings universitet, 2014. Linköping.                                                                        

Avhandlingen Visual storytelling interacting in schoollänk till annan webbplats

 Osbeck, Christina (2013). Social Studies – A part of a Context Constructing Central RE Knowledge in Sweden. In G. Skeie, J. Everington, I. ter Avest, S. Miedema. Exploring Context in Religious Education research: Empirical, Methodological and Theoretical Perspectives (147-169). Münster: Waxmann. 

Senast uppdaterad 05 juli 2019