Vilka gränser överskrids med mobilt lärande?
Gränsöverskridande mobil teknik med konstant tillgång innebär inte automatiskt att lärande äger rum, men 1:1, 24x7 bär med sig möjligheter för elever att lära i en rad olika kontexter när de är motiverade att lära – inte bara på skoltid och i skolan.
Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning
Vad är det för gränser vi överskrider när det gäller lärande med mobil teknik? Den frågan är i fokus för en forskningsöversikt som publiceras i tidskriften Computers & Education. I översikten går författarna igenom 54 artiklar som alla kan sorteras under sökorden ”seamless”, ”mobile learning”, ”ubiquitous learning” och ”handheld devices”.
En del av begreppen har inte självklara svenska motsvarigheter, men de signalerar att det handlar om lärande i en tillvaro där vi ofta är uppkopplade, lärande i både formella och informella lärandemiljöer och lärande som sker med hjälp av mobil digital teknik.
I översikten ingår artiklar som visar hur den mobila tekniken erbjuder intressanta kopplingar mellan digitala och fysiska världar. När användandet av den mobila tekniken blir en vardaglig rutin kan idéer och observationer i den fysiska världen på ett enkelt sätt processas och delas med andra i den digitala världen.
Flera mobila enheter
I en majoritet av de undersökta artiklarna diskuteras olika aspekter av formellt och informellt lärande. I någon text markeras att det är miljöerna som är formella eller informella, inte lärandet i sig. Andra funderar över vem som är i kontroll över innehållet och menar att det är processer där eleverna själva tar initiativ som kan räknas som informella. Författarna till översikten ifrågasätter värdet i att försöka göra en åtskillnad.
Vill vi förstå lärandeprocesser som är gränsöverskridande med hjälp av mobil digital teknik är det mer intressant att fundera över den lärande rör sig mellan olika rum, växlar mellan skilda verktyg och uppgifter, på eget eller andras initiativ. Därför är det begränsande att tala om en-till-en, menar författarna, och breddar begreppet till att omfatta en eller flera mobila enheter. Det handlar alltså i dag oftast om minst en. Exempel på detta är elever som får en bärbar dator i skolan kombinerat med den egna mobilen med tillgång till internet dygnet runt.
En rad olika möjligheter för interaktion
Lärande kan således ske ”anytime, anywhere” och inte ”everytime, everywhere” skriver författarna och menar att gränsöverskridande mobil teknik med konstant tillgång inte automatiskt innebär att lärande äger rum. Däremot bär 1:1 (eller alltså minst en), 24x7 (tjugofyra timmar om dygnet, alla dagar i veckan) med sig möjligheter för elever att lära i en rad olika kontexter när de är motiverade att lära – inte bara på skoltid och i skolan.
I materialet beskrivs även vilka former ständiga växlande kan få. Det kan till exempel handla om hur studenter skiftar mellan smartphones och bärbara datorer eller hur elever vid ett och samma undervisningstillfälle använder interaktiv skrivtavla (en-till-alla), samarbetar vid en bärbar dator (en-till-två), söker efter information med hjälp av sin mobiltelefon (en-till-en).
I denna dynamiska mix uppstår en rad olika möjligheter för interaktion, meningsskapande och lärande och här behövs mer forskning. Det är också hög tid, menar författarna, att vi funderar mer på hur vi kan stödja eleverna att bli genuint självstyrande i sina lärandeprocesser. Kanske kan gränsöverskridande mobilt lärande vara en väg?
Text: Marie Leijon
