Vissa sätt är bättre än andra för historiska utvecklingslinjer

Det finns vissa typer av undervisning som passar bättre än andra för att hjälpa ungdomarna med att skapa en övergripande historisk förståelse. Det hävdar Denis Schemilt i en artikel där han utvecklar hur detta kan ske.

Både i grundskolans och i gymnasiets historieundervisning är den historiska överblicken viktig. I gymnasiets ämnesplaner talas det till exempel om att eleven ska kunna ”redogöra för förändringsprocesser, händelser, och personer under olika tidsperioder” och i grundskolan betonas ”utvecklingslinjer” inom olika teman. Historiedidaktisk forskning har i samband med att frågan om kanon diskuteras närmat sig denna problematik.

Ytterligare ett begrepp som används i samband med denna diskussion är ”Big picture”. Tanken är att eleven först ska få en övergripande bild av historien, för att sedan kunna fördjupa sig i olika delar.

Tematiskt strukturerande vanligt

I artikeln Drinking an Ocean and Pissing a Cupful: How Adolescents Make Sense of History presenterar Denis Shemilt forskning om hur man i skolan kan arbeta med att ge eleverna en övergripande bild av historien.

Han visar på olika sätt att organisera undervisning i historia. Ett vanligt sätt är det tematiska strukturerandet av undervisningen där temata som medicin, idrott eller barn är den organiserande principen. En annan variant som är vanlig i England är en summering i slutet av läsåret. Läraren väljer då att i efterhand peka på några centrala temata som undervisningen berört.

Temata måste anpassas till eleverna

Ytterligare ett sätt är att presentera en historisk överblick kring några grundläggande och övergripande problemområden som man följer genom historien. Sådana teman kan till exempel kretsa kring villkoren för produktion, samhällens politiska och sociala organisering och kulturhistoria.

Dessa temata måste anpassas till eleverna och för att tydliggöra dem kan man i undervisningen behandla områden som hur man tillverkade saker, vem som bestämde i samhället och vilken roll familjen, släkten och vännerna hade. Shemilt ser att det går att anlägga stora tidsspann med några få nedslag: som t ex 60 000 f.Kr, 5000 f.Kr, 1800-tal och nutid.

Först överblick, sedan fördjupning

Enligt Shemilt finns det några generella slutsatser som kan dras av utvärderingar och forskning kring vad som fungerar bäst. Forskningen visar att de bästa resultaten nås om läraren:

• på en eller två lektioner ger en snabb överblick, för att sedan fördjupa sig i temats detaljer
• avvaktar med att börja undervisa om orsaker och vändpunkter i historien tills det att eleven har relevanta grundkunskaper
• undersöker elevens egen bild av de teman som studeras före den egna undervisningen

Bedömning av förmågan att ge historiska överblickar

Shemilt visar också på hur det går att bedöma elevens förmåga att beskriva historiska utvecklingslinjer:

På en grundläggande nivå har eleven vissa kunskaper om historiska händelser och personer, men förmår inte att koppla samman utvecklingen i sammanhängande beskrivning. Händelserna blir isolerade öar utan inbördes relation. Dock ser eleven att historien är något mer än bara det personliga minnet.

Identifiera orsaker och konsekvenser

Ett steg i elevens kunskaper tas om hon förmår binda samman olika händelser och personer till en sammanhängande berättelse. Hon kan identifiera orsaker och konsekvenser i historien.

En elev som har en mer utvecklad förståelse av historien ser bland annat att det finns flera parallella utvecklingslinjer genom historien. Hon kan också se att dessa nödvändigtvis inte måste förändras i samma takt. Det kan till exempel röra principer för produktion å ena sidan och utveckling av den politiska organiseringen å den andra sidan.

Text: Johan Samuelsson

Källa:

Artikeln Dringking an Ocean an Pissing a Cupful: How Adolescents Make Sense of History Länk till annan webbplats.

Artikeln är scannad i Google Book och inte helt fullständig.