Förbättringskapacitet och utbildningskvalitet som skolledares angelägenhet

Skolors förbättringskapacitet kan utgöra både mål och medel för skolledare när de utövar pedagogiskt ledarskap. Två forskare har nyligen utvecklat ett forskningsbaserat ramverk för skolors förbättringskapacitet, som skolans ledare kan använda som resurs i det pedagogiska ledarskapet.

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

Ramverket är framtaget av forskarna Niclas Rönnström och Jan Håkansson och beskriver och förklarar de väsentliga aspekterna av arbetet med att förbättra skolor på skolenhetsnivå med stöd i forskning om skolutveckling och förändringsledning.

Ramverket kan användas av rektorer och andra skolledare (skolchefer, mellanledare, förstelärare, etcetera) när de planerar, genomför och följer upp arbete med att utveckla pedagogisk verksamhet. I texten nedan används termen skola för alla skolformer för att undvika uppräkning av förskola, grundskola, gymnasieskola, vuxenutbildning etcetera.

Skolledare kan fokusera på utbildningskvalitet i dess helhet

Skolledare har ett särskilt ansvar för skolans samlade uppdrag och för utbildningens kvalitet som helhet. Begreppet ”utbildningskvalitet” använder forskarna för att hejda tendenser att uteslutande tänka om kvalitet i skolan i termer av resultat, och benägenheten att tänka om undervisning i en smal mening som skolors primära verksamhet.

Forskarna menar att en skolas utbildningskvalitet innefattar hela skolans uppdrag och pedagogisk verksamhet i dess helhet, och att det är en funktion av utbildningens förutsättningar, processer och utfall. Utbildningskvalitet ska också ses som ett krav knutet till det faktum att utbildning av god kvalitet är en rättighet som är lika för alla som berörs av den (och därmed en skyldighet för skolans yrkesverksamma).

Utbildningskvalitet handlar alltså om hur den pedagogiska verksamheten fungerar och samspelar som helhet. Begreppet innefattar därför flera aspekter av pedagogisk verksamhet, som

  • undervisning (och omsorg), elevers lärande och rättvis bedömning
  • förebyggande och hälsofrämjande elevhälsoarbete
  • inkludering, tillgänglighet och likvärdighet
  • trygghet, säkerhet och studiero
  • demokratiskt inflytande och förmåga att gestalta en värdegrund i pedagogisk verksamhet.

Att etablera, bibehålla och utveckla utbildningskvalitet på skolenhetsnivå ser forskarna som en primär angelägenhet för skolledare när de utövar pedagogiskt ledarskap.

Skolenhetens förbättringskapacitet kan vara både medel och mål

Forskarna Rönnström och Håkansson ser utbildningskvalitet och förbättringskapacitet på skolnivå som en primär angelägenhet för skolledare. Om utbildningskvalitet är något att kontinuerligt sträva efter så innefattar förbättringskapacitet de aspekter, villkor och förmågor som är väsentliga att beakta och utveckla i denna strävan.

Förbättringskapacitet beskriver de som en skolas samlade förmåga att stärka utbildningskvalitet genom att samfällt identifiera och ändamålsenligt respondera på svagheter och styrkor, samt att gemensamt hantera förändrade villkor som innebär möjligheter eller hot med avseende på en skolas utbildningskvalitet. En skolas förbättringskapacitet kan ses som ett medel för att stärka utbildningskvalitet, men också som ett mål att sträva efter i en tid när det ställs höga krav på skolors förmåga att realisera rätten till utbildning.

De aspekter och villkor forskarna lyfter fram kan inte ses som kausala faktorer, eller som garanter för framgång. I ramverket redogör de inte för olika typer förutsättningsfaktorer (till exempel socioekonomisk status), specifika kvalitetsdimensioner av undervisning (till exempel lektionsstrukturer) eller olika komponenter av lärarskicklighet (till exempel formativa arbetssätt). De aspekter de lyfter fram med stöd i forskning är väsentliga för skolors kapacitet att förbättra utbildningskvalitet. Dessa beskriver de som:

  • Att aktivera en förbättringsagenda som anger riktning i förbättringsarbetet.
  • Att aktivera förbättringsagenter som på olika sätt deltar i och genomför arbetet.
  • Att etablera en förbättringsorganisation som utgör den samordning och de forum som möjliggör gemensamt arbete.
  • Att beakta skolans förbättringskultur och förbättringshistoria som utgör de lokala sociokulturella villkor som inte bör kringgås i arbetet om det ska bära frukt.
  • Att initiera ändamålsenliga förbättringsledarskap och förbättringsprocesser som handlar om att ändamålsenligt iscensätta och leda förbättringsarbete.

Fem aspekter av förbättringskapacitet: en resurs för skolledare

Förbättringsagenda

Förbättringsagenda ger riktning åt arbetet med att förbättra utbildningskvalitet på skolenheten. Den innefattar dels arbete med målsättningar som anger vad som ska förbättras på olika nivåer i skolan, dels analys som motiverar varför det är angeläget att åta sig förbättringsarbete även om det kräver ansträngning. Här betonas delaktighet och vikten av att arbetet äger rum på alla nivåer i skolan.

Förbättringsagendan bör kommuniceras så att de berörda förstår och accepterar den, och de skäl som gör den begriplig och som motiverar den. Agendan bör också kommuniceras så att de som berörs av den kan inse konsekvenserna av den och omsätta den i praktiskt arbete, och så att det förväntade deltagandet bland olika grupper blir tydligt. I arbetet med att utveckla en förbättringsagenda är det viktigt att ta hänsyn och lyssna till de berördas vitala intressen som ofta kan komma till uttryck som motstånd.

Förbättringsagenter

Förbättringsagenter är alla dem som på olika sätt förväntas delta i och bära arbetet med förbättringsagendan. Det är ett misstag att på förhand definiera dessa som enbart lärare eller skolledare eftersom flera olika grupper och individer (inklusive elever) kan vara viktiga i arbetet beroende på vad det handlar om.

Förbättringsagenternas mandat, kunskap, vilja och möjlighet att faktiskt delta i arbetet är därför angörande för framgång. Det är angeläget att undersöka i vilken utsträckning de berörda har det kunnande som behövs, men också det engagemang och den beredskap som krävs för att realisera arbetet.

Det är också viktigt att de berörda kan prioritera, avsätta tid och skapa utrymme för arbete, och att de har mandat och befogenhet att driva arbetet. Forskarna lyfter också fram vikten av att våga ta egna initiativ och att graden av faktiskt deltagande bland alla berörda ofta underskattas när det är lätt att eldsjälar och motståndare hamnar i blickfånget.

Förbättringsorganisation

Förbättringsorganisation utgörs av de team, arenor och den samordning som behövs för att realisera arbetet med den förbättringsagenda som vanligtvis artikuleras i relation utmaningar, brister eller behov sprungna ut skolans vardagliga arbete. Det är lätt att underskatta betydelsen av prioritering och organisering och förvänta sig att en förbättringsagenda självmant kan förverkligas som en följd av kompetensutvecklingsinsatser, formulerade visioner eller enskilda medarbetares eget ansvar trots att de oftast har fullt upp med det vardagliga arbetet.

För att undvika misstaget att individualisera och enbart kommunicera inriktningen på förbättringsarbetet kan det behövas ordnas med arenor där skolans olika förbättringsagenter gemensamt kan samarbeta. I dessa sammanhang kan de lära och lösa problem tillsammans under det pågående förbättringsarbetet. Det kan också behöva ordnas sammanhang där skolans förbättringsagenter kan samverka med externa aktörer eller andra yrkesgrupper.

Förbättringskultur och förbättringshistoria

Förbättringskultur och förbättringshistoria kan man förstå som den lokala kontextens auktoritet eftersom det knappast går att kringgå de vanor, praktiker och villkor som präglar de konkreta skolor där förbättring förväntas ske. De olika sociokulturella villkor som råder vid skolenheten kan handla om i vilken utsträckning man har för vana att dela ansvar för förbättringsarbete mellan olika grupper, och i vilken grad man har tillit till olika yrkesgrupper som beror av varandra i arbetet.

Villkoren kan också beröra om man har etablerat vana att arbeta med undersökning i och analys av verksamheten som går utöver individers tyckanden och åsikter, och i vilken grad man har för vana att samarbeta i pedagogiska frågor eller om ensamarbete utgör den rådande normen.

Till en skolas förbättringskultur kan det också räknas i vilken utsträckning man har för vana att samtala om utbildningens kvalitet på skolenheten, och om förbättringsarbete också följs av ändamålsenligt stöd och resurser som backar upp dem som förväntas bära arbetet.

Förbättringsledarskap och förbättringsprocesser

Förbättringsledarskap och förbättringsprocesser handlar om hur ledarskapet fördelas inom skolenheten, hur olika ledarskap kan behövas i olika faser av arbetet samt i vilken utsträckning de processer som initieras kan ses som ändamålsenliga. Det kan innebära att ledarskap i arbetet fördelas bland nyckelpersoner som har förmåga, vilja, mandat och möjlighet att realisera förbättringsarbetets målsättningar, och att ansvaret för förbättringsagendor fördelas mellan olika förbättringsledare med olika ansvar inom skolan till exempel lärare, fritidspersonal, arbetslag, ledning och huvudman.

Att leda förbättringsarbete kan innebära att planera för olika faser som initiering, realisering, institutionalisering och spridning, och som i sin tur kräver olika ledarskap. Forskarna framhåller vikten av att förbättringsprocesser prioriteras och sekvenseras så att samlat fokus kring väsentlig förbättring blir möjligt, och så att man kan undvika splittrande målträngsel eller konkurrerande förbättringsprocesser.

Text: Niclas Rönnström

Källor:

Ramverket är delvis framtaget inom ramen för forskningsstöd till Skolverkets riktade insats Samverkan för bästa skolalänk till annan webbplats.

Håkansson, J. & Sundberg, D. (2016). Utmärkt skolutveckling: Forskning om skolförbättring och måluppfyllelse. (Första utgåvan). Stockholm: Natur & Kultur.

Håkansson, J. & Sundberg D. (2018). Utmärkt ledarskap. Forskning om att leda för elevers måluppfyllelse. (Första utgåvan). Stockholm: Natur & Kultur.

Rönnström, N. och Johansson, O. (red) (2021). Att förbättra skolor med stöd i forskning. Natur och kultur. Under utgivning våren 2021.

Rönnström, N. och Håkansson, J. (2021). Att leda utveckling av förbättringskapacitet och utbildningskvalitet. I Rönnström, N. och Johansson, O. (red) (2021) Att förbättra skolor med stöd i forskning. Natur och kultur. Under utgivning våren 2021.

Senast uppdaterad 12 februari 2021

Relaterat