Pedagogiskt ledarskap – ett begrepp som består och förändras
Uttrycket pedagogiskt ledarskap används idag i många sammanhang. Med dess ökade aktualitet i statliga myndighetsdokument och myndighetsutövande har det också alltmer använts och analyserats i forskning om skolans ledarskap.
Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning
Uttrycket har ingen entydig definition och det kan därför vara klokt att orientera sig i hur det förstås och används i olika sammanhang.
I den här artikeln uppmärksammas att föreställningar om ett pedagogiskt ledarskap inte är något nytt, utan har funnits under det senaste århundrandet, hur det kopplats till den politiska styrningen av skola och konsekvenserna av detta, samt hur man inom svensk forskning tagit sin an och definierat begreppet.
Pedagogiskt ledarskap – samtida uppdrag med historia
Att förstå skolans ledarskap i termer av pedagogiskt ledarskap är inte nytt (Leo, 2013; Johansson, 2015; Svedberg, 2016). Idéer om ”pedagogiskt ledarskap” har funnits länge, men det var under 1900-talet som idéerna konkretiserades i formella texter. Beskrivningar av ”pedagogiskt ledarskap” har funnits med i de stora skolutredningarna som genomfördes på 1940-talet, i samband med grundskolereformen 1962, SIA-utredningen på 1970-talet, decentraliseringen på 1990-talet. De fanns även i managementreformerna som följde i spåret av mål- och resultatstyrning med det alltmer ökade intresset av att påverka skolans resultatutveckling. Med styrsystemets förändringar och ett ökat fokus på resultat har rektors position, roll och ansvar kommit allt mer i fokus.
Vad är det då som förändrats och bestått över tid? Redan i 1946 års Skolkommission identifierades att rektors viktigaste uppgift borde vara att leda det pedagogiska arbetet (Svedberg, 2016; Johansson, 2015). Detta är något som återkommer över tid, liksom även att detta ledarskap möter utmaningar i åtminstone två avseenden – i relation till lärares frihet (och eventuella oantastbarhet) och i relation till skolledarens övriga sysslor, ofta uttryckt som administration.
Bestående är att i styrdokument om skolan har rektors ansvar för pedagogiska frågeställningar aktualiserats i större eller mindre utsträckning sedan mitten av 1900-talet. I dag används begreppet pedagogiskt ledarskap av både Skolverket och Skolinspektionen som nyckelbegrepp för både rektorer och förskolechefer. Det är viktigt att hålla isär styrdokumentens, utredningars och myndigheters definitioner, från forskningsdefinitioner.
Pedagogiskt ledarskap – en styrningsfråga?
Rektors ställning har stärkts genom 2010 års skollag som slår fast att det pedagogiska arbetet vid en skolenhet/förskoleenhet ska ledas och samordnas av en rektor/förskolechef (9 §). I de olika läroplanerna betonas också rektors/förskolechefs ansvar som pedagogisk ledare, som bland annat innebär att se till att verksamheten bedrivs i enlighet med målen och att resultat/verksamhet följs upp. Skolinspektionen har med denna utgångspunkt bedrivit kvalitetsgranskning av rektors ledarskap (Skolinspektionen 2010; 2012) och definierar för sina syften begreppet pedagogiskt ledarskap på följande sätt:
Pedagogiskt ledarskap är allt som handlar om att tolka målen samt beskriva aktiviteter för en god måluppfyllelse i relation till de nationella målen i skolan och för att förbättra skolans resultat så att varje elev når så långt som möjligt i sitt lärande och sin utveckling. Det betyder att rektor måste ha kunskap om och kompetens för att tolka uppdraget, omsätta det i undervisning, leda och styra lärprocesser, samt skapa förståelse hos medarbetare för samband mellan insats och resultat. (Skolinspektionen, 2012:1, s 6, vår kursivering)
Här får det pedagogiska ledarskapet en innebörd som leder tankarna mot rektors ansvar för ansvar för utveckling och systematiskt kvalitetsarbete. (Skolinspektionen, 2017a) Eftersom Skolinspektionen granskar skolledares arbete påverkar myndigheten därmed också hur det pedagogiska ledarskapet uppfattas av rektorer och förskolechefer.
Frågan är hur forskarsamhällets förståelse av pedagogiskt ledarskap ser ut.
Svensk forskning om pedagogiskt ledarskap
Medan vissa forskare betonar att pedagogiskt ledarskap är ett ”begrepp som åldrats med värdighet” (Svedberg, 2016), betonar andra att det rör sig om ett svårfångat begrepp (Nestor 1993), eller ett begrepp som kommit ”till vägs ände” (Berg, 2015). Det verkar vara ett begrepp som både består och förändras (Skott & Nihlfors, 2015). Två centrala aspekter av pedagogiskt ledarskap handlar om att det kan röra sig om ett direkt eller indirekt ledarskap och om det är kopplat till en eller flera samordnade ledare.
I forskning används ibland direkt och indirekt pedagogiskt ledarskap för att göra skillnad på hur skolledare på olika sätt kan skapa förutsättningar för och engagemang för det som kallas skolans kärnprocesser, det vill säga barns och ungdomars lärande och utveckling (Törnsén, 2009). För att förstå vad arbetet som pedagogisk ledare konkret kan innebära, utifrån en sådan utgångspunkt, har det också konstruerats modeller (Törnsén & Ärlestig, 2014).
Med det direkta pedagogiska ledarskapet menar man ofta ett ledarskap nära klassrummen och undervisningen, medan det indirekta ledarskapet mer beskrivs som att skolledare ska skapa förutsättningar för den pedagogiska verksamheten. Det kan då handla om att skapa en organisation där det finns möjlighet för lärare att reflektera över den pedagogiska verksamheten eller att lösgöra sig från administrativa sysslor för att ägna sig åt lärande i och om verksamheten (Scherp & Scherp, 2007). Andra forskare har betonat hur lärares kollegiala eller kollektiva lärande är viktigt för skolans ledarskap (Granberg & Ohlsson, 2016).
Det har också blivit allt vanligare att beskriva ledarskap som en funktion snarare än en roll eller person, vilket i sin tur öppnat upp för frågor om rektors ledarskap ska utföras av en individ eller om det kan delas av fler (Alvunger, 2015; Wilhelmsson & Döös, 2012). Delat ledarskap har kommit att bli en kontroversiell fråga idag då skollagen anger att det ska finnas en rektor på en skola, samtidigt som forskare betonar värdet av delat ledarskap i komplexa organisationer. Det har också uppmärksammats att det pedagogiska ledarskapet kan ges olika förutsättningar och innebörd beroende på olika huvudmannasammanhang (Jarl, 2013).
Pedagogiskt ledarskap – kritiska röster
Kritik mot vad som läggs in i begreppet pedagogiskt ledarskap har framförts av såväl praktiskt verksamma (som lärare), av Skolinspektionen och av forskare. De praktiskt verksamma riktar då blicken mot rektors faktiska ledarskap. Även Skolinspektionen och offentliga utredningar har problematiserat begreppet utifrån de verksammas perspektiv. I de enkäter som Skolinspektionen genomfört framkommer att det finns stora skillnader mellan hur lärares ser på skolledarnas pedagogiska arbete. De lärare som anser att rektor tar ett stort ansvar upplever oftare att de själva har förutsättningar att hjälpa eleverna. (Skolinspektionen, 2017b).
Från forskningshåll har Olof Johansson (2015) synliggjort att det finns olika uppfattningar om pedagogiskt ledarskap bland skolans yrkesverksamma. Han menar att svensk skola och utbildning skulle må bra av mer stabila och tydliga innebörder av begreppet. Andra forskare har fäst mindre uppmärksamhet vid uppfattningar bland yrkesverksamma. De har snarare fokuserat att begreppet skulle behöva fånga den ökade komplexitet som skolledarskap har att hantera idag.
Här refereras ofta till ledarskaps- och organisationsforskning utanför skolledarforskning, med hänvisning till att man där skulle kunna hitta svar på frågeställningar kopplade till skolledarskapets utmaningar och komplexitet (Berg, 2015; Blossing, 2011). Vissa forskare menar att det pedagogiska ledarskapet kan skiljas från administrativa och organisatoriska uppgifter och att uppgifter kan delas mellan olika personer (Löwstedt, 2015). Andra betonar att pedagogiskt ledarskap väsentligen handlar om att ha fokus på undervisning av hög kvalitet (Håkansson & Sundberg, 2016).
Det kan avslutningsvis konstateras att det pedagogiska ledarskapet har en lång historia i Sverige. Det är inte ett neutralt begrepp oberoende av dem som använder det. Det lever med i politiska förskjutningar över tid, med olika styrningsideal, liksom även med forskning och levd skolverksamhet. Dess innebörd påverkas av olika idéer om skolans syften och funktion i samhället. Politiker och myndigheter, skolledare, lärare och forskare är alla med och tolkar samt formar dess innehåll. Den som vill sätta sig in i vad ett pedagogiskt ledarskap kan vara gör därför klokt i att orientera sig i olika föreställningar, samt att vara uppmärksam på vem som använder begreppet och utifrån vilka syften.
Text: Pia Skott och Anita Nordzell
Källor:
Towards new forms of educational leadership?
Pedagogiskt ledarskap vid vägs ände…?
Länk till annan webbplats.
Blossing, Ulf (2011). Kan rektorer omsätta ett pedagogiskt ledarskap? I Ulf Blossing (red) Skolledaren i fokus – kunskaper, värden och verktyg. S 175-191. Lund: Studentlitteratur.
Håkansson, Jan & Sundberg, Daniel (2016). Utmärkt skolutveckling: Forskning om skolförbättring och måluppfyllelse. Stockholm: Natur & Kultur Akademisk.
Om rektors pedagogiska ledarskap i ljuset av skolans managementreformer. Länk till annan webbplats.
Leo, Ulf (2013). Rektors pedagogiska ledarskap. En kunskapsöversikt. Kommunförbundet Skåne.
Debattartikel: Synen på rektors roll bör förändras. Länk till annan webbplats.
Nestor, Bo. (1993). Pedagogiskt ledarskap och pedagogisk ledning – två svårfångade begrepp. I Bert Stålhammar (red.) Skolledare i en föränderlig omvärld, s 146-189. Göteborg: Förlagshuset Gothia.
Granberg, Otto & Ohlsson, Jon (2016). Kollektivt lärande – i arbetslivet. Lund: Studentlitteratur.
Lärande och skolutveckling. Ledarskap för demokrati och meningsskapande. Länk till annan webbplats.
Skolinspektionens granskning Rektors ledarskap – med ansvar för den pedagogiska verksamheten.
Skollagen 2010:800.
Educational Leadership i Transition. Länk till annan webbplats.
Svedberg, Lars (2016). Pedagogiskt ledarskap och pedagogisk ledning. Lund: Studentlitteratur. Kap 3, Att definiera pedagogiskt ledarskap, s. 45-55 (10 s.)
Törnsén, Monika (2009). Successful principal leadership: prerequisites, processes and outcomes. Diss.) Umeå : Umeå universitet, 2009
Törnsén, Monika & Ärlestig, Helene (2014). Pedagogiskt ledarskap, mål, process och resultat. I: Jonas Höög & Olof Johansson (red.). Framgångsrika skolor – mer om struktur, kultur och ledarskap. Lund: Studentlitteratur. Kap 4 s. 77-99