Nyanländas kunskap och erfarenheter tas inte till vara

Skolan bör undvika att behandla ”nyanlända elever” som en homogen och enhetlig grupp och bättre tillvarata deras tidigare kunskaper, erfarenheter och språkliga tillgångar som en resurs för lärande. Det visar en ny avhandling om nyanlända ungdomars utbildningsambitioner och deras möte med gymnasiets introduktionsutbildning.

Nyanlända elevers lärande och deras möte med svensk skola är ett högaktuellt ämne som undersöks i Hassan Sahrifs avhandling ”Här i Sverige måste man gå i skolan för att få respekt. Nyanlända ungdomar i den svenska gymnasieskolans introduktionsutbildning”. I avhandlingen följer Sharif en grupp nyanlända irakiska ungdomar som deltar i gymnasiets introduktionsutbildning. Han undersöker hur deras sociala bakgrund, tidigare utbildningserfarenheter och språkliga tillgångar påverkar deras upplevelser av utbildningen och deras framtida studieambitioner. Ett särskilt viktigt bidrag är att Sharif beaktar ungdomarnas, och deras familjers, tidigare erfarenheter och sociala position i Irak för att förstå deras levda erfarenheter i Sverige.

I studien deltog sju flickor och nio pojkar i åldern 17-19 år. Vid tidpunkten för studien hade de varit i Sverige i 2-4 år. Samtliga var bosatta i Södertälje kommun och deltog i introduktionsutbildningen på två olika gymnasieskolor. Huvuddelen av Sharifs etnografiska undersökning genomfördes under läsåret 2010/2011. Materialet inkluderar fältanteckningar och inspelningar från deltagande observationer i och utanför klassrummet samt en mängd intervjuer och samtal med elever, lärare, skolledning och annan skolpersonal. Dessutom kompletterades detta med statistiskt bakgrundsmaterial.

En enhetlig grupp ”irakiska ungdomar”

I avhandlingens resultat framkommer tydligt hur ungdomarna och deras familjer i mötet med Sverige och det svenska utbildningssystemet ofta blir sedda och behandlade som en enhetlig grupp ”irakier” eller en homogen grupp ”nyanlända elever”. Visserligen har de alla immigrerat till Sverige från Irak, men ungdomarna själva uppfattade att dessa kategoriseringar osynliggör deras inbördes olikheter och skilda erfarenheter, till exempel till följd av olika etnisk och religiös tillhörighet, varierande socioekonomisk bakgrund och skilda språkliga tillgångar.

Dominerande bristperspektiv i skolan

Ungdomarna upplevde att deras erfarenheter och kunskaper som de skaffat sig utanför Sverige generellt tillskrivs lågt värde i svensk skola. Sällan utnyttjades dessa tillgångar som resurs för fortsatt lärande i introduktionsutbildningen. Ungdomarna var kritiska till att vissa lärare dessutom behandlade dem som att de var barn som behövde ”börja om på nytt i klass ett” (S. 128), trots att flera av dem hade en relativt lång tidigare skolbakgrund bakom sig.

Flera av dem var också kritiska till skolans ensidiga fokus på svenska och att lärare ofta uppmanade dem att hålla sig till och öva på svenska även utanför klassrummet. Hassan Sharif pekar på hur studien som helhet visar att skolan ofta definierar ungdomarna främst utifrån deras brister, inte minst deras bristande kunskaper i det svenska språket. Samtidigt gavs ungdomarna i introduktionsutbildningen få tillfällen till kontakter med skolans övriga elever. Deras undervisning var rumsligt separerad från skolans övriga aktiviteter. Utanför skolan upplevde ungdomarna att de sällan var tvungna att använda svenska, eftersom många i deras närområde i Södertälje pratar arabiska och/eller syrianska.

Höga studieambitioner

Trots att ungdomarna uttryckte kritik mot introduktionsutbildningen såg de den samtidigt som ett nödvändigt steg på vägen mot framtida studier. De kände sig trygga i skolan och upplevde att det rådde god stämning både mellan eleverna och mellan lärare och elever.

Trots skilda sociala och kulturella bakgrunder uttryckte samtliga av ungdomarna i Sharifs avhandling höga utbildningsambitioner i Sverige. De såg högre utbildning som central för möjligheten att etablera sig i Sverige och nå framgång och respekt. Helst ville de därför läsa vidare på något av gymnasiets teoretiska och högskoleförberedande program, eftersom det kan ge tillträde till attraktiva högskoleutbildningar, vilka i sin tur kan leda till eftertraktade yrkesmöjligheter. Sharif hävdar att ungdomarna därmed visade starkare tilltro till utbildningens potential att förändra deras livssituation jämfört med elever födda i Sverige. Tidigare utbildningssociologiska studier har visat att svenska ungdomars utbildningsambitioner och tilltro till utbildning har ett starkt samband med deras föräldrars socioekonomiska status.

Med tanke på de högt ställda målen blev flera av ungdomarna misstänksamma när vissa lärare föreslog att de istället borde satsa på att komma in på en gymnasial yrkesutbildning, eftersom det enligt lärarna skulle kunna leda till snabbare etablering på arbetsmarknaden. Ungdomarna berättade att de var rädda att en yrkesutbildning skulle begränsa deras framtida handlingsmöjligheter. Sharif hävdar att de därmed visade på  en medvetenhet om den hierarkiska uppdelning som finns mellan olika typer av gymnasieprogram.

Omöjligt att nå målen inom ramen för introduktionsutbildningen?

Ungdomarna visste att det skulle krävas hårt arbete för att uppnå de framtida målsättningarna. Men det var mål värda att kämpa för, menade de. Några av lärarna tvivlade. I samtal med Sharif uttryckte de stor frustration över den närmast omöjliga uppgiften för de flesta elever att på ett fåtal år kunna läsa in och nå godkänt i tillräckligt många ämnen för att bli behöriga till de nationella gymnasieprogrammen. Samtidigt vågade de inte erkänna detta för eleverna, av rädsla att släcka deras hopp och studieambitioner.

Text: Natalia Ganuza

Sharif, Hassan. (2017). ”Här i Sverige måste man gå i skolan för att få respekt”. Nyanlända ungdomar i den svenska gymnasieskolans introduktionsutbildning. Uppsala universitet: Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier. Avhandlingen Här i Sverige måste man gå i skolan för att få respekt

Senast granskad: 2018-01-16