Bildning handlar om att bevara frågvisheten

Vad innebär egentligen lärande och bildning i en värld där vi översvämmas av information? Var går gränsen mellan information och kunskap? Stefan Pålsson har samtalat om dessa frågor med idéhistorikern Sven-Eric Liedman.

Sven-Eric Liedman. Foto: Per Liedman
Vårt behov av kunskap och lärande motiveras för det mesta av nyttan. Vi ska lära oss sådant som krävs för vidare studier och som det finns behov av i arbetslivet. Idéhistorikern Sven-Eric Liedman menar dock att det kan vara farligt att fastna i det perspektivet. Då riskerar vi att glömma kunskapens existentiella värde och kan gå miste om lärandets möjligheter att öppna nya vägar för livet och tillvaron.

Sven-Eric Liedman, numera professor emeritus i idéhistoria, har länge intresserat sig för kunskapens villkor genom historien och dess relationer till makt, ekonomi och politik. Bland annat har han tittat närmare på hur tankar och ideologier om utveckling, förändring och framsteg har vuxit fram. Han har även analyserat vilket värde och vilken betydelse bildning kan ha idag och hur den digitala medierevolutionen skapar nya förutsättningar för kunskap och lärande.

Lärande handlar om att förstå

I sitt arbete med att undervisa studenter och handleda doktorander, blev han medveten om vilken avgörande roll läraren kan spela för att utveckla förståelsen. En viktig del av detta är att väcka intresse och att kunna föra sin egen entusiasm för ämnet vidare. Men det handlar också om att ge hjälp, stöd och vägledning och att hitta sätt att undervisa som verkligen fungerar.

— Det är viktigt att komma ihåg att kunskap inte är detsamma som att kunna återge information, säger Sven-Eric Liedman. Istället är det något som vi måste tillägna oss och som kräver koncentration, reflektion och hårt arbete. Det gäller att förstå, att koppla hur begrepp och företeelser hänger samman och att kunna se kausala mönster och samband. Och nyfikenhet och intresse är avgörande drivkrafter i det här sammanhanget.

Skola kan inte vara en nyttofabrik

På senare år har det talats mycket om den växande globala konkurrensen och hur detta ställer nya krav på utbildning och undervisning. Sven-Eric Liedman anser dock att det finns en allvarlig fara med att betona kunskapens instrumentella värde alltför mycket. Skolan blir en trist och långtråkig nyttofabrik om det man ska lära sig inte har ett värde i sig själv, utan bara är till för något annat.

— Verksamheten i skolan kan inte bara rikta in sig på prestationer, prov och betyg, säger Sven-Eric Liedman. En sådan ensidighet riskerar att snabbt bli kontraproduktiv, eftersom enda skälet att lära sig något är att det kan komma på provet. Lärandet har inte någon djupare mening och eleverna tappar motivationen.

Undervisningen måste bevara nyfikenheten

Sven-Eric Liedman är noga med att påpeka att prov och kunskapsbedömning fyller en viktig funktion i skolan. Det måste finnas något tvingande som driver på och som motiverar att eleverna verkligen anstränger sig för att fördjupa sin förståelse. Men när man konstaterar att kunskaperna har försämrats inom ett område, kan problemet inte lösas med fler läxor och prov, menar Liedman. Då handlar det istället om att väcka intresse och att skapa en undervisning som stimulerar till kreativitet, eftertanke och reflektion.

Problembaserat lärande kan vara en fruktbar väg om uppgifterna är utformade på ett bra sätt. Men de problem som ska lösas måste uppfattas som autentiska av eleverna för att det hela ska fungera. Det måste finnas en stark anknytning till den konkreta verkligheten och de lösningar man kommer fram till måste även ha ett värde utanför skolans väggar.

— Alla barn är nyfikna och intresserade av att veta mer om hur världen ser ut och fungerar, säger Sven-Eric Liedman. Men om de bara matas med frågor som går ut på att de ska återge information tappar de både lusten och intresset. Detta ständiga svarande innebär en passivitet som inte alls sätter fart på lärandet. Och de utvecklar inte heller de kunskaper och färdigheter som krävs för att möta livets utmaningar.

Alla måste lära sig hantera det växande informationsflödet

I takt med att samhället i allt högre grad omformas av digitaliseringen, är det viktigt att vara uppmärksam på de växande sociala skillnaderna. Den digitala klyftan grundas redan i barndomen, och den som en gång har halkat efter kan få svårt att komma ikapp. Sven-Eric Liedman menar därför att skolan ska fungera som motkraft som ger alla elever goda möjligheter att dra nytta av de nya möjligheterna. Det ökande intresset bland kommunerna att satsa på varsin dator åt eleverna kan vara ett steg i rätt riktning. Men det förutsätter att man inte fastnar i tekniken och i de färdigheter som är nödvändiga för att hantera operativsystem och program.

— Naturligtvis är det en grundläggande färdighet att kunna använda datorn på ett snabbt och effektivt sätt, säger Sven-Eric Liedman. Fast det är ju egentligen förhållandevis enkelt att lära sig. Det verkligt svåra är att kunna hantera informationsöverflödet i vår uppkopplade vardag, att vara kritiskt reflekterande och att utveckla en bättre förståelse av vad som faktiskt händer runt omkring oss.

Vad är informationskompetens?

Förmågan att kunna värdera, strukturera, analysera och sammanställa information lyfts ofta fram som en nyckelkompetens i dagens samhälle. Men vad är det egentligen som avses när man talar om informationskompetens?

— Ibland kan man få uppfattningen att det rör sig om en abstrakt, överförbar förmåga som man lär sig en gång för alla och sedan tillämpar i olika sammanhang och situationer, säger Sven-Eric Liedman. Men den forskning som Louise Limberg och andra bedriver, visar ju att informationskompetensen är tätt knuten till konkreta kunskaper inom ett visst område. Om man inte har ordentliga kunskaper, är det helt enkelt svårt att bedöma och värdera innehållet på ett kritiskt sätt. Därför måste detta tränas inom ramen för undervisningen i de olika ämnena.

Vad innebär bildning?

Bildning är också ett begrepp som syns emellanåt i den offentliga debatten. Ofta går det ut på att definiera en kanon och att slå fast vilka litterära och konstnärliga verk man ska vara bekant med för att kunna betraktas som bildad. Ibland talar man också om allmänbildning, det vill säga en översiktlig kunskap som sträcker sig över en rad olika områden. Det här är dock inget synsätt som Sven-Eric Liedman instämmer i. Han menar istället att bildning är förmågan att kunna se sig själv och sin tillvaro i ett större sammanhang, att förstå hur världen och tillvaron hänger ihop. Och det är inte ett tillstånd, utan en process.

— Bildning handlar i grunden om att bevara frågvisheten och undrandet genom livet, säger Sven-Eric Liedman. Därför är det betydelsefullt att undervisningen i skolan kan formas efter dagens unga och ge dem en ordentlig vägledning in i kunskapens värld. Det handlar om att bryta nya vägar och att ge dem möjligheter att upptäcka och förstå verkligheten som de inte annars skulle ha. Skolan ska inte vara en bromskloss!

Det lustfyllda i lärandet

Skolans verksamhet ska naturligtvis vara på allvar; det handlar ju om att förbereda barn och ungdomar inför vuxenlivets utmaningar. Men just därför är det så viktigt att leken och det lustfyllda i lärandet kan tas tillvara i undervisningen och utveckla lärandet och förståelsen.

— Om skolans undervisning blir alltför snäv och nyttoinriktad, fungerar den enbart som en spegel av det existerande samhället, konstaterar Sven-Eric Liedman. Då blir den helt enkelt inte särskilt mycket värd. Kunskap och bildning rymmer möjligheter till nya perspektiv på världen, samhället, andra människor och på sig själv. Det innebär i sin tur att det går att påverka sin situation och att skapa ett bättre liv, både för sig själv och för andra. Det får vi inte glömma bort!

17 mars 2010 | Text: Stefan Pålsson Foto: Per Liedman

Senast granskad: 2015-12-01
Innehållsansvar: Utvecklingsavdelningen