Rickard Edqvist, Mattemums och en iPad

Från traditionellt till kreativt när ettorna fick surfplattor

En tidningsartikel om surfplattor till elever i årskurs ett väckte forskaren Karin Jönssons intresse. Eftersom de yngre barnens läsning är Karins forskningsområde blev hon nyfiken och besökte skolan. Så startade projektet ”iPad som digitalt verktyg i läs- och skrivundervisning i tidiga skolår” som löper under tre år.

Nu är det snart ett år sedan Karin Jönsson, som är verksam vid Malmö högskola, steg in i ettornas klassrum och blev fascinerad. Hon ser engagerade lärare och elever som använder surfplattan som ett av flera redskap.

- Det finns ett tydligt innehåll i lärandeprocesserna, surfplattan används inte bara för att det är ett roligt verktyg.

Men är det en läsplatta eller surfplatta? Karin Jönsson är inte helt bekväm med begreppen utan menar att plattan erbjuder mycket mer än läsning och surfning. Hon väljer att kalla den för ”padda” eftersom klassen arbetar med iPad. Dessutom har eleverna inte använt den för läsning i så hög grad – än…

- Det eleverna gör allra mest är att fotografera och filma. Sedan skriver och räknar de. Läraren vill också utveckla läsandet med bland annat e-böcker.

Nyfiken på undervisningsprocessen

Karin Jönsson
Projektet initierades av rektor på den deltagande skolan som ett av många sätt att hantera det uppdrag som skrivs fram i styrdokumenten. I surfplattan såg rektor ett verktyg som eleverna bland annat kunde ta med ut för att fotografera och sedan in i klassrummet igen för att berätta. Eleverna skulle kunna ta hem plattan för att göra läxor, den var dessutom betydligt mer behändig än de datorer som eleverna hittills använt och som kördes in på vagn i salen. Och naturligtvis skulle plattan användas i undervisningen för att läsa, skriva och räkna med.

Så det blev ett försök i en klass med en platta till varje elev. I klassen är det arton elever som har tillgång till en fullt utrustad iPad, med hörlurar, tangentbord och så vidare. Eleverna får ta hem sin ”padda”, även på helger och lov. Initialt har skolan har valt ut program som den är laddad med, men det är något som fylls på efter hand.

Karin Jönsson är främst intresserad av läs- och skrivundervisning och hur eleverna och läraren samspelar med plattan där.

- Jag är nyfiken på undervisningsprocessen. Att införa en ny teknik löser ju inte allt. Vi vet för lite om vad som händer i klassrummet med iPad. Det är ju inte tekniken som är pedagogisk i sig och jag undrar om den kan tillföra något när det gäller kunskapssökande, kommunikation och skapande lärande. Vad gör eleverna med den? Hur för läraren in den i undervisningen?

Mer kreativt, mer interaktivt

Karins inledande studie visar att när plattorna introducerades i klassen arbetade läraren relativt traditionellt, med färdighetsinriktade applikationer som eleverna fick bekanta sig med. Men läraren verka söka efter andra vägar och har förflyttat sig till att nu använda mer kreativa program där eleverna kan vara mer interaktiva. Det är en nyfiken och entusiastisk lärare som är beredd att ändra på sin undervisning. Eleverna använder sin iPad främst till att fotografera, filma, spela spel, skriva och hemma tittar de på YouTube. Att eleverna har en egen iPad betyder inte att de arbetar på egen hand, menar Karin och ger exempel på en dag som hon har observerat:

- Eleverna gjorde dockor som användes i en liten film som de gjorde på engelska, där plattan användes för att spela in och visa varandra.  Sedan arbetade de i par med sina bidrag till ”ipadpanelen”. Det går till så att barnen väljer ut applikationer som de tycker om och gör en instruktionsfilm till hur de användas. Filmen kompletteras med en recension som publiceras på ipadpanelen.se. Jag ser mycket samarbete kring plattan och det muntliga får stor plats i undervisningen. Eleverna tar gärna golvet och diskuterar vad de har skapat med plattans hjälp.

Mycket personligt innehåll

Finns det då några problem kring iPadprojektet?

- Det har varit lite tekniska problem för läraren inledningsvis, men det har mest haft med nätverk, skrivare och så vidare att göra och inte berott på läsplattan. Och elevernas tröskel till att använda tekniken är låg, på gränsen till obefintlig.

- Det finns dessutom en demokratisk aspekt i det här att alla får en platta. Men det betyder inte att de digitala klyftorna är borta, menar Karin och berättar hur hon har sett hur barnen börjar prata om applikationer som några föräldrar har köpt hemma. Hur ska skolan göra där? Begränsa användandet till de program som skolan köpt in? Och kanske samtidigt förlora delar av det lärande som sker på hemmaplan?

En annan aspekt som har dykt upp under projektets gång är att en iPad snabbt blir fylld med ett personligt innehåll. De små barnen filmar hemma, tar med till skolan och visar sina kompisar. När andra klasser skulle låna plattorna uttryckte en förälder oro över hur det privata innehållet kunde spridas. Det är något som skolan måste fundera över, menar Karin.

Jämför med kontrollgrupp i andra klasser

Hennes projekt startade före debatten om surfplattor och undervisning. Nu ser hon ett stort intresse för projektet. Under de tre år hon följer klassen är hon med och observerar och gör intervjuer. Den kvalitativa studien kompletteras med de nationella prov som görs i årskurs tre eftersom Karin vill undersöka om iPadprojektet lämnar några spår i elevernas resultat. Hon kommer även att analysera de läs- och skrivtest som kontinuerligt genomförs på skolan och hon har tillgång till allt material som eleverna skapar.

Hur vet hon om det är användandet av plattorna som gör skillnad i elevernas resultat?

- Det är förstås svårt att säga, men jag har en kontrollgrupp i de två andra parallellklasserna som inte arbetar med iPad. Dessutom menar jag att det är intressant att fråga sig om det som barnen får med sig fångas i de tester som skolan gör? Hur mäter man allt det här muntliga till exempel? Här kan kanske min kvalitativa studie bidra, avslutar Karin som arbetar vidare med läraren i ett aktionsforskningsprojekt. De ska gemensamt utforska ”paddans” möjligheter i samband med lärande under de kommande två åren.

Marie Leijon
marie.leijon@mah.se

Projektet kommer att rapporteras i artikel- eller rapportform. Karin Jönsson är lektor i svenska med didaktisk inriktning vid institutionen för Kultur, språk och medier vid fakulteten för Lärande och samhälle, Malmö högskola. Kontakta Karin Jönsson

Senast granskad: 2016-02-14