Tryckta texter ger bättre läsförståelse

Mycket läsning sker digitalt i skolan. Läromedelsförlag ger ut digitala versioner av läroböcker och elever läser allt från utdrag ur böcker till hemsidor av olika slag. Samtidigt visar nypublicerade forskningssammanställningar från både USA och Spanien på bättre läsförståelse vid läsning av tryckta texter.

Det blir i det här sammanhanget intressant att fundera över om det kan vara någon skillnad på läsförståelse mellan digitalt format och pappersformat? Nyare forskningsresultat visar till exempel att läsning i digitala format sker snabbare samtidigt som något av den kroppsliga upplevelsen av att hålla i en bok går förlorad. Vad innebär dessa resultat för läsförståelsen?

Vad är digital läsning?

Att läsa digitalt kan innebära läsning på mobiltelefon, laptop, eller läsplatta. Det lästa kan vara fakta, fiktion eller ett samtal via social media. Det kan vara i pdf-format eller på en webbsida. Det som utmärker digital läsning är att texten presenteras på en skärm. Texten på skärmen kan vara linjär, det vill säga som i en klassisk bok, men den kan också ha hyperlänkar inbäddade. En text med länkar i kallas hypertext och är vanligtvis uppbyggd på två olika vis; antingen hierarkiskt med en trädliknande struktur (tänk på en web-sida som Skolverkets, där övergripande information presenteras först och sedan klickar man sig vidare) eller som ett nätverk där länkarna leder vidare till andra sidor. Fesel, Segers och Verhoeven menar att en ”nätverkstext” har vare sig en tydlig början eller ett slut; den fungerar mer som en serie av sammanlänkade noder och läsaren genererar själv sin läsväg genom en sådan text. Digital läsning kan alltså ske på flera vis.

Kortare lästid vid digital läsning

Studier från Tyskland, USA samt Nederländerna har funnit att personer som läser på skärm tenderar att förkorta lästiden jämfört med om de läst samma text i pappersformat . Ju kortare lästid, desto kortare tid spenderas också på en given uppgift. Ett exempel på vad det kan innebära beskrivs i en studie från Tyskland av Lenhardt och kollegor från 2017. De lät cirka 3000 elever från årskurs 1 till 6 genomföra ett tidsbegränsat lästest antingen i pappersform eller på en dator. Eleverna som löste uppgifterna på en datorskärm arbetade fortare, men det skedde också på bekostnad av noggrannhet i läsningen, det vill säga att de som läste på skärm gjorde flera misstag när de besvarade testet än de som besvarade det i pappersformat. Framför allt märktes det i den del av testet där eleverna skulle svara med ett ord eller klicka för ett ord, och särskilt bland de yngre eleverna. En slutsats som drogs från studien var att när yngre elever läser på skärm bör lärare stötta eleverna i att inte arbeta för snabbt, så att elever också hinner med att processa innehållet.

Även äldre läsare har en tendens att läsa digitala texter fortare än tryckta texter, enligt Singer och kollegor, som har undersökt vilken roll det spelar för vad läsare får med sig av innehållet. De genomförde ett experiment där de lät 86 universitetsstudenter läsa i digitalt eller tryckt format om olika typer av barnsjukdomar. Texterna rymdes på en A4-sida, för att undvika scrollande. Efter läsning fick deltagarna tre typer av frågor: 1/ förklara vad kärnan i texten var, 2/ lista några huvudpoänger från texten, samt 3/ återge övrig information som var relevant. Dessutom fick de uppskatta sin egen läsförståelse på en skala från 1-10. Den första frågan, om kärnan i texten, klarade deltagarna lika bra oavsett i vilket format de läst texten. Däremot kunde de som läst i pappersformat återge fler huvudpoänger, det vill säga att de mindes flera delar av texten, kunde koppla ihop dem och därmed få en djupare läsförståelse. Samma mönster fanns vid återgivning av annan relevant information. Båda dessa fynd var statistiskt signifikanta.

En slutsats som författarna drar är att om det krävs av läsaren att förstå mera än kärnbudskapet i en text, så spelar mediet de läser i in. Även i denna studie ägnade deltagarna längre tid åt läsningen i pappersformat än i digitalt format. Det fanns alltså ett samband mellan längre lästid och bättre läsförståelse på djupet. Intressant nog skattade deltagarna sin läsförståelse högre i digital läsning än den verkligen var. I pappersformat bedömde de sin förståelse mera i överensstämmelse med hur det förhöll sig. Om läsare felaktigt tror att de läser och förstår bättre än de faktiskt gör i digitalt format så finns det en risk att de engagerar sig för lite i att förstå innehållet, vilket också visats i en tidigare studie av Ackerman och Goldsmith från 2011. Om läsare drar ner på lästakten ökar möjligheterna för att få med sig även detaljer i texten – om det är det som eftersträvas, vill säga.

Den kroppsliga upplevelsen av läsning

Det har diskuterats ifall faktumet att en läsare visuellt uppfattar en tryckt text som en helhet kan bidra till läsförståelse av tryckta texter; till exempel kan en läsare minnas omkring var i en bok en särskild händelse utspelades eller en speciell information fanns. Skärmläsande, menar den norska läsforskaren Mangen med kollegor, ger inte samma fysiska helhetsuppfattning av en text. Men visuella intryck är inte allt. Tre forskare från Spanien och Norge – Salmeron, Bråten och Gil, har nyligen intresserat sig för ifall även aspekter som en tryckt texts färg och form eller känslan av att hålla i den kan hjälpa läsaren att minnas innehållet. Det senare kallas för haptiska upplevelser, eller haptisk perception, och innebär att individen genom känsel, beröring eller kroppsrörelser kan inhämta information. Ett enkelt exempel på haptisk perception är när en person ska avgöra vilket av två föremål som är tyngst och lyfter dem för att ”känna efter”. Ett annat exempel är att vi minns att vi läste något mot slutet av en bok, för vi har känslan av att det var några få sidor kvar i händerna.

Salmerón med flera utförde ett experiment med 101 universitetsstudenter. Deltagarna läste fyra texter om klimatförändringar: ett kapitel i en lärobok, en ledartikel från dagstidning, ett blogginlägg på en läsplatta, och en artikel från en populärvetenskaplig tidskrift. Hälften av deltagarna läste texterna i en fysisk tidning, tidskrift, bok och på en läsplatta, medan den andra hälften läste samma texter via utskrifter på A4-papper. Vid läsning av fysisk tidning med mera var studenterna tvungna att ändra position för att handskas med de olika typerna av texter. De höjde eller sänkte sina armar, kände tyngden av det de höll i, eventuellt lukt och känslan av att ta i föremålet. Dessa företeelser var inget som studenternas uppmärksamhet riktades emot, tvärtom. Deras instruktioner bestod av att läsa texterna och sedan skriva en kort text utifrån en frågeställning. Alla deltagare hade samma uppgift.

Analysen av deltagarnas texter visade att de som läst fyra olika format bättre kom ihåg vem som sagt vad från texterna, uppgav flera specifika referenser till de olika texterna samt att de i högre grad integrerade information från de olika texterna till en egen förståelse. En slutsats som författarna drog var att den haptiska upplevelsen spelat in för hågkomst av innehåll, men också för ett särande av de olika informationskällorna. Salmerón och kollegor menar att alltför likartade dokument, som de utskrivna A4-arken, minskar möjligheterna för läsare att organisera information.

Sammanfattning

Digitala texter är en realitet. En slutsats som dras från studierna redovisade här är att elever i alla åldrar verkar tjäna på att sänka läshastigheten i digitala format när en text behöver förstås på ett djupare plan. Elever kan gärna stödjas i att utföra självreglerande aktiviteter som att lyfta blicken och anteckna ett ord, eller liknande, för att på så vis läsa långsammare. Resultaten visar också att det är en fördel för läsförståelsen att källor eller dokument skiljer sig åt visuellt och taktilt. Det ger bättre förutsättningar för att minnas var information lästs och därmed bättre förutsättningar för att eleven ska kunna organisera informationen till en helhet.

Text: Eva Wennås Brante
eva.wennas-brante@mau.se

Referenser:

Ackerman, R., & Goldsmith, M. (2011). Metacognitive regulation of text learning: On screen versus on paper. Journal of Experimental Psychology: Applied, 17, 18-32.

Delgado, P., Vargas, C., & Salmerón, L. (submitted). Don’t throw away your printed books: A meta-analysis on the effects of reading media on comprehension.

Fesel, S. S., Segers, E., & Verhoeven, L. (2018). Individual variation in children's reading comprehension across digital text types. Journal of Research in Reading41, 106-121.

Lenhard, W., Schroeders, U., & Lenhard, A. (2017). Equivalence of screen versus print reading comprehension depends on task complexity and proficiency. Discourse Processes54, 427-445.

Mangen, A., Walgermo, B. R., & Brønnick, K. (2013). Reading linear texts on paper versus computer screen: Effects on reading comprehension. International journal of educational research58, 61-68.

Salmerón, L., Gil, L., & Bråten, I. (2017). Effects of Reading Real versus Print-Out Versions of Multiple Documents on Students’ Sourcing and Integrated Understanding. Contemporary Educational Psychology, 52, 25-35.

Singer Trakhman, L. M., Alexander, P. A., & Berkowitz, L. E. (2017). Effects of Processing Time on Comprehension and Calibration in Print and Digital Mediums. The Journal of Experimental Education, 1-15.

Singer Trakhman, L. M., Alexander, P. A. (2017). Reading on paper and digitally: What the past decades of empirical research reveal. Review of Educational Research, 87, 1007-1041.

Van de Vijver, F. J., & Harsveld, M. (1994). The incomplete equivalence of the paper-and-pencil and computerized versions of the General Aptitude Test Battery. Journal of Applied Psychology, 79, 852–859.

Senast granskad: 2018-05-29