Får eleverna ”tänka om” genom skolans historieundervisning?

Eleverna måste få större möjlighet att ompröva, diskutera och själva värdera det historiska innehållet om undervisningen ska leva upp till kursplanens mål att utveckla elevernas historiemedvetande. Det är en viktig slutsats i Fredrik Alvéns avhandling Tänka rätt och tycka lämpligt.

I avhandlingen undersöks vad Alvén funnit vara två centrala målsättningar för historieundervisningen i grundskolan. Det första målet kan beskrivas som en önskan om att överföra det nuvarande samhällets normer och värden, det andra att ge eleverna möjligheter att ompröva samhällets traditioner och att själva värdera sin samtid, historia och framtid. Avhandlingens syfte  är att ta reda på om och i så fall hur dessa båda målsättningar i styrdokumenten kan förenas. Undersökningen sker genom tre delstudier. I den första analyseras läro- och kursplaner från Lpo 94 till och med Lgr 11. I den andra delstudien utgår Alvén från högstadieelevers svar på ett specialdesignat historieprov och i den tredje undersöks en grupp lärares bedömning av ett antal problematiska elevsvar.

Kursplanernas historieämne: att tänka kritiskt är rätt, men gör det lämpligt! 

I den första delstudien har Alvén tagit del av offentliga dokument; kommittédirektiv, statliga utredningar och de färdiga läro- och kursplanerna. Han visar att läroplaner och kursplaner sedan mitten av 1990-talet  har betonat att elevernas kunskaper ska omfatta båda målen om överförandet respektive omprövandet av normer och traditioner.  Redan i förarbetena till Lpo 94 beskrevs   att eleverna genom undervisningen skulle ”fostras” till att vara ”kulturbärare” och alltså förvalta de värden som ansågs vara viktiga att bevara, särskilt med avseende på läroplanens övergripande värdegrund. Men i dessa texter hävdade man också att eleverna skulle ”förberedas” på sin framtida uppgift genom att skaffa sig ett kritiskt förhållningssätt. Detta innebar att eleverna också skulle ses som   ”kulturbyggare”. Alvén tolkar det som att man i de offentliga dokumenten vid den här tiden också lade stor vikt vid ett omprövande förhållningssätt. Det betyder alltså att att eleverna genom skolans undervisning i historia och andra skolämnen också skulle formas till  goda medborgare som kunde tillvarata demokratin för att förändra och påverka framtidens samhälle. Dessa dubbla målsättningar kan skapa spänningar, menar Alvén. Ett viktigt exempel går att se i Lpo:94:s första sidor. . Medan läroplanens övergripande värdegrund i sig självt utgör ett historiskt påstående om att de gemensamma värdena är förankrade i kristen, humanistisk och västerländsk tradition uppmanas eleverna i historiekursplanerna att utveckla ett kritiskt och granskande förhållningssätt till historiska påståenden. Här finns alltså något av en paradoxal gräns enligt avhandlingens resultat: eleven skulle förhålla sig kritiskt men måste göra det innanför värdegrundens gräns.

Elevernas historieämne: de flesta tycker lämpligt, men inte alla...

Till avhandlingens andra delstudie konstruerade Alvén ett provmaterial inkluderande ett skriftligt bakgrundsmaterial som han lät drygt 200 elever vid sju utvalda högstadieskolor arbeta med och besvara. Urvalet bygger på ett försök att uppnå representativitet vad gäller skoltyper i förhållande till bakgrundsfaktorer som stad/landsbygd/föräldrars utbildningsnivå/utländsk bakgrund/skolresultat. Materialets tema var invandringens svenska historia och provet innefattade frågor som gick ut på att eleverna skulle ta ställning till ett samtida fingerat scenario som innefattade en stor flyktingström (provet genomfördes läsåret 2009/2010 så den stora flyktingvågen 2015 påverkade inte svaren).  Eleverna skulle i en av provuppgifterna bland annat ta ställning till ett politiskt beslut rörande fortsatt mottagande av flyktingar med utgångspunkt i kunskaper om den tidigare migrationshistorien. Alvén intervjuade också ett antal elever enskilt och i fokusgruppsintervjuer.

Resultatet visade att de allra flesta elever var kulturbärare på så sätt att de håller sig innanför värdegrundens gräns. Det gällde både elever som gjorde goda historiska jämförelser med det förflutna och de som hade sämre förmåga att relatera till specifika historiska  kunskaper. Några elever kunde också kombinera goda historiska kunskaper med ett kritiskt förhållningssätt och ett ställningstagande inom värdegrunden. Det mest problematiska gäller en liten grupp elever som visade god förmåga att använda realhistoriska kunskaper om invandringens historia (hämtade ur provmaterialets texthäfte) men som samtidigt uttryckte åsikter som låg utanför värdegrundens gränser.

Lärarnas historieämne: tänka rätt men tycka olämpligt, vad göra? 

Alvén tar med sig ett antal svårbedömda och problematiska elevsvar från sin elevstudie till sin lärarstudie, den sista delstudien i avhandlingen. Här får en grupp bestående av femton lärare från fem av de medverkande skolorna i elevstudien resonera om hur de ska bedöma svaren i förhållande till nu (Lgr 11) gällande kunskapskrav.  I denna delstudie används först en ”think aloud”-metod med de enskilda lärarna. Med det menas att lärarna högt berättar för sig själva hur de resonerar samtidigt som de genomför bedömningen och att forskaren dokumenterar detta i en ljudinspelning. Metoden kompletterades med fokusgruppsintervjuer i en sambedömningssituation.

Här är ett tydligt resultat att lärare gör olika bedömningar. En del lärare anser att värdegrunden (åtminstone då de bedömer svaren enskilt) är så viktig att ett aldrig så bra och sammanhängande svar kan godtas om de värderingar som eleven ger uttryck för är tveksamma. En del lärare godtar också svar som är svagt underbyggda av historiska sakkunskaper om det ger uttryck för godtagbara värderingar. Några lärare kan förhålla sig enbart till kursplanens kunskapskrav och tar då snarast hänsyn till om svaren är väl underbyggda med god förståelse för orsaks- och konsekvensresonemang.

Tre frågor som en lösning på dilemmat?

Att avhandlingens resultat är problematiskt ur ett likvärdighetsperspektiv på betyg och bedömning står klart.  Men resultatet handlar också om hur historielärare ska hantera värdegrundsfrågan. Alvén visar att utredningar sedan 1990-talet betonat olika hot mot det demokratiska samhället och att värdegrunden alltjämt framhållits som en lösning: det är skolans ansvar att göra eleverna ansvariga för den framtida utvecklingen. Det innebär rimligen att vi som historielärare inte enbart kan låta oss nöja med att elevsvar motsvarar kunskapskravens formuleringar om exempelvis källhantering.

Men vi kan inte heller vara tillfreds med elever som lämnar svar som i och för sig redovisar goda värderingar – om inte dessa bygger på historiska sakkunskaper. Avhandlingen avlutas därför med en skisserad lösning för det dubbla uppdraget att både fostra kulturbärare och att förbereda framtida kulturbyggare. Enligt denna skulle framtidens lärare bedöma elevprestationer i förhållande till  tre frågor, här förkortade och förenklade i min tolkning: har elevernas historiska framställningar ...

  1. ... en historisk underbyggnad, t. ex. vad gäller källhantering och realhistoria?
  2. ... ett historiskt sammanhang, t. ex. vad gäller orsaks- och konsekvensresonemang?
  3. ... en godtagbar etisk dimension, t. ex. vad gäller konsekvenser av ett framtidsscenario?

De två första frågorna motsvarar kunskapskraven i nuvarande kursplan, den sista hör snarast till läroplanens värdegrund. Enligt Alvén vore det önskvärt om framtida kursplaner tydliggör också detta i sina kunskapskrav. Avhandlingens många exempel på frågor, elevernas svar och lärarnas diskussioner om elevsvar ger många tips för lärare som vill reflektera över hur de ska lösa ett uppdrag som kan framstå som motsägelsefullt i dagens styrdokument.

Text: Hans Olofsson

Alvén, Fredrik (2017). Tänka rätt och tycka lämpligt: historieämnet i skärningspunkten mellan att fostra kulturbärare och förbereda kulturbyggare. Malmö: Malmö högskola, fakulteten för lärande och samhälle. Tänka rätt och tycka lämpligt

Senast granskad: 2017-12-01