Datorn ger eleverna bättre självförtroende

– Framtidens skola är för mig en skola baserad på vetenskaplig grund och med ambitioner att ta tillvara alla barns förmågor och förutsättningar, till exempel genom att använda IKT (informations- och kommunikationsteknik). Det säger Jane Brodin, professor emerita vid Stockholms universitet.

 Jane Brodin har varit aktiv inom handikappområdet sedan slutet av 1970-talet och arbetat med olika frågeställningar under den tiden. Fokus har främst varit på lek och kommunikation hos barn med grava funktionsnedsättningar och på familjestöd. Under de senaste femton åren har många av de studier hon genomfört handlat om alla barns rätt till lika möjligheter och delaktighet.

Vem vänder du dig till när du publicerar din forskning?

 - Jag har alltid publicerat mina forskningsresultat både i internationella vetenskapliga tidskrifter och i fack- och populärvetenskapliga medier för att sprida mina resultat. För mig är det mycket angeläget att nå både forskarsamhället och en bred allmänhet till exempel lärare och föräldrar.

 Vad går studien”Can ICT give children with disabilities equal opportunities in school?” ut på i stora drag?

 - Syftet med studien var att undersöka om datorer och IKT kan användas för att möjliggöra  och stödja  inkludering och ge likvärdiga möjligheter för elever med rörelsehinder i skolan. Från en ursprunglig grupp av 180 familjer lottades och valdes 16 familjer ut att delta.

- Studien var tvärvetenskaplig och genomfördes i tre skolor som hade eleverna, åtta till femton år gamla, inkluderade i den reguljära skolan. Genom klassrumsobservationer, intervjuer med lärare och rektorer samt en enkätstudie med de sexton familjerna samlades data in.

- I en av skolorna har varje elev ett individuellt veckoschema som ligger på datorn. Läraren uppdaterar schemat vecka för vecka utifrån behovet hos varje elev. Även om detta arbete är tidskrävande så anser läraren att det är värt det.

Datorn ger eleverna bättre självförtroende

- Många av eleverna använder datorn som kommunikationshjälpmedel och för de som har svårt att tala t.ex. på grund av en CP-skada används ofta bildkommunikation. Det är ett socialt hjälpmedel för att skapa kontakter. Till detta kopplas ett flertal andra hjälpmedel som till exempel styrkontakter vilket underlättar för eleverna.

 - Studien visar att datorn ger många elever ett bättre självförtroende eftersom de kan klara av saker själva. När det på schemat står motorisk träning kan det innebära att spela spel och det gör eleverna gärna även om spelprogrammet endast finns på engelska. Många forskare menar att skolan borde använda och dra nytta av samma metoder som används i spelprogrammen för att stimulera barns lärande.

- En av eleverna går i år 4 och är 11 år. Han har en grav CP-skada och är rullstolsburen. Han kommunicerar med ljud, mimik och med sina ögon. Hans huvudsakliga kommunikationshjälpmedel består av en  lampa med laserstråle som fästs vid hans glasögon och den använder han för att peka med, för att svara på frågor och göra val med. Han har en interaktiv skrivtavla som läraren använder för att gå igenom viktiga saker.

Hur användes den?

- Han använde den i flera ämnen, till exempel i geografi, matematik och svenska. En arbetsstund vid tavlan kan se ut på följande sätt för denna elev:

 - Han har sin laserpekare fäst vid glasögonen. Läxförhöret på veckans ord handlar om j-ljudet. Läraren klickar fram grupper av ord till exempel hjälm, djälm, jälm och David får peka på ordet som är rättstavat. För att exemplifiera ordens betydelse väver läraren in orden i små berättelser som ”I fredags när vi hade klassfest då var det mycket ljud – hur stavar du till ljud?”. David klarar nio av tio ordgrupper. Läraren skriver rätt på skärmen vid varje ord som är rättstavat.

- När det gäller datorbaserade träningsprogram så finns det ett stort antal som kan användas i skolan förutom de spelprogram som finns tillgängliga. För skolans del handlar det om att tillvarata sådan kompetens som finns tillgänglig och föra in den i skolans värld.

Vad kan lärare och rektorer ha nytta av från den här studien?

- Det viktigaste som studien visar är att många lärare säger sig sakna stöd av sina skolledare och att de behöver vidareutbildning för att kunna följa med i utvecklingen. Viktigt också är att lärare måste ser mer till varje elev och utgå från deras individuella kompetens – det är alltid där man måste starta och bygga vidare på. IKT används också alltför sällan som en resurs i undervisningen och är ofta dåligt integrerat i de olika ämnena.

- Det betyder att lärarna ibland har svårt att se teknikens möjligheter. När skolor i allt större utsträckning får tillgång till nya möjligheter med hjälp av nya medier ställer det samtidigt krav på förnyelse av de undervisningsmetoder som används. Framför allt tror jag att rektorerna kan utveckla en större medvetenhet om behovet av grund- och vidareutbildning för sina lärare. För lärarnas del hoppas jag att de känner sig utmanade att våga tänka nytt och att de är  intresserade av att bygga upp sin digitala kompetens.

 Hur kan resultaten i studien få betydelse för elever med rörelsehinder?

 - Rent konkret händer att när ett projekt startas i en skola förändras situationen ofta till det bättre i den skolan och för den elevgruppen. Det ger också ringar på vattnet med en spridning till andra elevgrupper i behov av särskilt stöd. För elever med rörelsehinder kan datorn ersätta pennan, två till tre elever kan samarbeta med en uppgift framför datorn och detta leder samtidigt till att interaktionen stimuleras.

- Många elever med rörelsehinder behöver också mer tid än andra för att formulera och skriva ned ett svar till läraren. I framtidens skola är digital kompetens nödvändig och de elever som inte besitter denna kompetens hamnar lätt på efterkälken. Med datorbaserade hjälpmedel och träningsprogram kan elever i behov av särskilt stöd successivt få möjlighet att på ett lekfullt sätt få ett optimalt lärande.

 Men om du ser till elever med rörelsehinder i allmänhet och andra grupper, det vill säga andra elever än de som har ingått i studien?

 - Jag anser att barn alltid är barn av sin tid, vilket innebär att även deras barndom ser annorlunda ut än tidigare generationers. Tiden de lever i är en spegling av verkligheten och allt som sker i samhället påverkar barn och unga.  Dagens barn växer upp i den digitala tiden och det är den livsmiljö och verklighet som de lever i. Barn i allmänhet är vana vid datorer och börjar i tidig ålder använda datorn för olika spel- och lekprogram.

- Egentligen spelar det ingen större roll om en elev har ett rörelsehinder, ett intellektuellt funktionshinder eller neuropsykiatriska problem. De kan alla dra nytta av IKT och dess möjligheter både för att söka information, att lära ord och begrepp, att skriva små berättelser, att göra anteckningar i skolan, att göra läxor, för språkträning och för att kommunicera med varandra. Datorn är en del av barns liv, även om många barn använder datorn mer hemma än i skolan. Skälet till det är sannolikt skolans ambivalenta hållning till barns användning av datorer. Samtidigt vill jag nämna att datorn endast är ett redskap till inkludering och man får inte ha en övertro på vad datorn kan göra.

 Har du upptäckt något nytt i samband med denna studie som har förvånat dig?

 - Jag har forskat om barn med många olika typer av funktionsnedsättningar och många gånger blivit förvånad över resultaten. Bland annat att många tror att familjer med barn med funktionsnedsättningar har ett fullgott stöd, vilket familjerna själva dock inte upplever. Föräldrars kamp att få sina behov tillgodosedda framkommer ofta i forskning och det kan naturligtvis tolkas på olika sätt beroende på i vilket sammanhang frågorna kommit upp.

- Något som också förvånat mig mycket och även i denna studie är att IKT används i så liten utsträckning för elever med rörelsehinder i skolan. Denna elevgrupp betraktades som de presumtiva vinnarna när de tekniska framstegen gjordes. Vad blev det av det?

- En ung kille på 15 år sa en gång ”Datorn är som en penna för mig” och det skulle jag verkligen vilja att den fick vara för alla elever i behov av detta stöd.

- En annan sak som förvånat mig är att föräldrar till barn med till exempel ADHD ur egen ficka får betala för vissa datorbaserade träningsprogram som ska användas i skolan. Det är skolans ansvar att se till att eleverna kan tillgodogöra sig undervisningen och då måste skolan tillhandahålla redskap för lärande eftersom vi annars skapar en skola på ojämlika villkor. Föräldrarna i studien var kritiska till hur IKT användes i skolan, det vill säga att fokus låg på lärande istället för kommunikation, att IKT användes i för liten omfattning i skolan och att lärarna saknade kunskaper om IKT. Föräldrarna framförde dock inte denna kritik till lärarna eller skolan, eftersom de inte ville uppfattas som negativa. Det är viktigt att lärare och rektorer förstår den maktordning som gäller i skolans värld och att de försöker aktivera och involvera föräldrarna i skolans arbete, speciellt om de har ett barn i behov av särskilt stöd.

 

Ser du några tydliga drag eller trender inom ditt forskningsområde de senaste 20 åren?

 - En backlash, tillbakagång, är tydlig. Implementeringen gick först relativt trögt och många lärare hade bristande kunskaper om hur nya tekniken kunde användas. Lärarna var rädda, skeptiska och hade förhållandevis låga förväntningar på vad datoranvändning skulle ge barn med funktionsnedsättningar. Dessutom påverkades lärarnas roll och deras professionalitet. Det var inte självklart att de var bäst i klassen längre utan det kunde lika väl vara en av eleverna som fick lära sin lärare. Lärarens yrkesidentitet blev ibland ifrågasatt.

 - Därefter följde en ökning av införandet av datorer i skolan och staten satsade relativt mycket pengar på IKT i skolan. Statens ITIS-projekt var dock inte särskilt lyckat om vi ser på specialpedagogiken, eftersom flertalet specialpedagoger endast fick en eller två dagars information om olika hjälpmedel.

 Vad önskar du dig av forskningen framöver för att få mer kunskap?

 - Det behövs fördjupade studier och longitudinell forskning kring IKT i skolan, bland annat med fokus på de kommunikativa aspekterna, om inkludering av elever i behov av särskilt stöd och olika former av stöd utifrån elevers, föräldrars och lärares perspektiv. Även forskningen om lärarutbildningen behöver förstärkas och det behövs både kvantitativa och kvalitativa studier för att utveckla denna kunskap. Jag vågar påstå att vi inte längre har en framträdande position inom forskningen på IKT-området.

Text: Johan Malmqvist

Senast granskad: 2016-01-18