Allt mer styrande litteraturläsning i nationella prov

Uppgifterna i de nationella proven i svenska har blivit mer omfångsrika över tid och lämnar ganska lite över till elevens egen tolkning av litteraturen. Det konstaterar Eva Nilson i sin avhandling Att skapa en läsare.

Eva Nilson är gymnasielärare i svenska och engelska och berättar att idén till avhandlingen kom när hon skrev sin licentiatuppsats där hon bl.a. kunde se att elevernas berättelser var väldigt styrda av uppgifternas i de nationella proven för kursen Svenska B. 

 – Jag ville kartlägga historien om dessa prov och gick tillbaka till 1968 för att undersöka hur tidsperioden fram till idag har sett ut.

Syftet med avhandlingen Att skapa läsare.  Läsarter och läsare av litterär text i svenskämnets nationella examination på gymnasiet - åren 1968 till 2013, är att analysera vilken läsning av den litterära texten som är möjlig/önskvärd i skolan, för att kunna se vilka läsare som skolans litteraturundervisning skapat över tid. Materialet består av uppgifter och texter som rör litteraturläsning i tre olika nationella examinationer från olika tidsperioder: de centrala proven i svenska 1968–1995, nationella provet i kursen Svenska B från 1996 till 2013 och det nationella provet i Svenska 1 från 2011.

Först undersöker Eva Nilson vilka läsarter, dvs. sätt att läsa, som uppgifterna ger uttryck för. Därefter undersöks hur uppgifterna är utformade med hänsyn till litteraturvetenskapliga och litteraturdidaktiska teorier. Avslutningsvis analyseras vilka subjektspositioner eleven tillskrivs. Med subjektpositionering avses här – enkelt uttryckt – den litterära kompetens som skrivuppgifterna och läsförståelseproven förutsätter att eleven har.

Teknisk-analytisk läsart och faktiv läsart

Kartläggningen visar att de nationella proven innehåller olika slags läsarter över tid. De läsarter som får störst utrymme är dels den teknisk-analytiska läsarten som innebär att eleven ska läsa texten med fokus på dess form och den kombineras många gånger med de andra läsarterna, dels den faktiva läsarten där eleven ska diskutera samhällsfrågor som litteraturen berör. Den tredje största läsarten är den metalitterära som går ut på att eleven reflekterar över sig själv och andra som läsare samt litteraturens roll ur ett kulturellt och samhälleligt perspektiv.

Andra läsarter är den betydelseorienterade läsarten, dvs. eleven ska förstå hur det som gestaltas i texten kan tolkas, och den värderingsorienterade läsarten som betyder att eleven gör etiska värderingar av det som sker i litteraturen. Eva Nilson menar därutöver att det framgår tydligt att litteraturhistoriska kunskaper inte efterfrågas. När eleven uppmanas att läsa historisk litteratur ska den inte läsas som exempel för en viss litterär epok utan som exempel på hur litteratur kan ta upp frågeställningar som alltid varit angelägna för människan.

Mer omfångsrika uppgifter

Sett över tid har provkonstruktionerna blivit mer informationstyngda med detaljerade beskrivningar av hur skrivuppgifterna ska lösas. Inte sällan kräver uppgifterna att eleven ska reflektera över sådant som har förhållandevis svag koppling till den litterära text som ska analyseras, t.ex. moraliska ställningstaganden och reflektioner över existentiella frågor som eleven har erfarenhet av. Uppgifterna kräver också att eleven intar en fiktiv autentisk skribentroll.

 – Eleverna i de nationella proven ska inta en specifik fiktiv autentisk skribentroll, alltså skriva i rollen som t.ex. någon som ger sig in i debatten i en dagstidning, eller är praktikant på ett magasin, eller är elev som ska skriva fram ett undervisningsupplägg i ett visst ämne. Detta kan ses som en stöttning till elevens läsning av den litterära texten men kan också vara ganska komplicerat att förhålla sig till för eleven eftersom det fordrar att olika slags kompetenser och erfarenheter samspelar.

Normativa uppgifter

De subjektpositioner som Eva Nilson urskiljer är det litterära subjektet, det psykologiska subjektet och det politiska subjektet. Det litterära subjektet kan delas in i tre underavdelningar: litterär formkompetens, litterärt skrivande och ett tydligt litterärt intresse. Det psykologiska subjektet innebär att eleven ska kunna relatera litteraturen till sitt eget liv eller förstå olika människors bevekelsegrunder för att läsa viss litteratur. Det politiska subjektet betyder att eleven ska kunna diskutera litteratur utifrån kulturella och samhälleliga aspekter.

– Det förvånade mig att uppgifterna var så tydligt normativa och lämnade ganska lite utrymme till elevens egen tolkning av litteraturen. Den text som uppgifterna består av visar ibland på en tydlig bild av världen, något jag som lärare på gymnasiet inte uppmärksammat tidigare.

Eva Nilson menar att avhandlingen kan synliggöra vad vi faktiskt gör när vi läser litteratur i skolan.

– Att medvetandegöra vilka kompetenser som efterfrågas i proven genom hur eleven positioneras är viktigt. Analyserna visar hur normativa uppgifterna är och att de speglar en viss uppfattning om världen som eleverna ska få fatt i genom att läsa litteratur. Detta ska dock inte ses som en kritik mot provkonstruktörerna. Det finns ingen neutral utsaga om världen utan tanken är att diskutera hur provkonstruktionerna ser ut och vilken läsare dessa skapar.  

Text: Christoffer Dahl

Nilson, Eva, Att skapa en läsare. Läsarter och läsare av litterär text i svenskämnets nationella examination på gymnasiet - åren 1968 till 2013, Diss., Stockholms universitet 2017. Att skapa en läsare

Litteraturtips

Martinsson, Bengt-Göran, Tradition och betydelse. Om selektion, legitimering och reproduktion av litterär betydelse i gymnasiets litteraturundervisning 1865-1968, Diss., Linköpings universitet 1989.

Tengberg, Michael, Samtalets möjligheter. Om litteratursamtal och litteraturreception i skolan, Diss., Göteborgs universitet 2011.

Senast granskad: 2017-04-18