Elevernas delaktighet främjar bedömning i särskolan

En förändrad syn på lärande, en ökning av elevernas delaktighet i bedömningen och en ökad kompetens om kursplaner framhävs som tydliga resultat i ett utvecklingsarbete i en rapport om bedömning för lärande i särskolan.

I rapporten Hur ska vi göra då? Praktiknära utbildning om en grundsärskolas arbete med bedömning för lärande får vi i fyra berättelser följa utvecklingsarbeten som genomförs i arbetslag. En bärande idé med projektet var att all personal skulle delta och att de själva skulle identifiera sina utvecklingsbehov.

Pilotprojekt med sikte på hela skolan

De fyra arbetslagen valde att utveckla olika aspekter av formativ bedömning. Det handlade om utvecklad återkoppling, tydliga förväntningar, elevers delaktighet i bedömning, elevers samspel med varandra och dokumentation av elevers lärande.

 Projektet genomfördes i ett samarbete mellan Malmö kommun, Malmö högskola och Högskolan i Kristianstad och det omfattade tre terminer. Det beskrivs som en praktiknära utbildning med sikte på förändringsarbete för att utveckla den pedagogiska verksamheten. Ett annat syfte med projektet är att bidra till insikt om utveckling av stödstrukturer för praktiknära insatser med särskilt fokus på bedömning för lärande. Man ser detta som ett pilotprojekt för att se om liknande modeller kan användas i andra delar av skolverksamheten.

Varje arbetslag hade en processledare som medaktör i utvecklingsarbetet. Processledarens roll var bidra med kunskaper och att fungera som handledare men också att följa processen och att utvärdera projektet.

Reflektionssamtal om matematik

I ett av arbetslagen bestämde man sig för att försöka stärka elevernas förmåga att utvärdera det egna lärandet i matematik. De valde en modell där de filmade lektioner där målen för lektionen gicks igenom tydligt och därefter arbetade eleverna enskilt eller i grupp med eller utan lärares inblandning. Efter lektionen valde läraren ut en filmsekvens som underlag för ett efterföljande reflektionssamtal. Dagen därpå genomfördes samtalet gemensamt i klassen. Även samtalet spelades in och tjänade som underlag för planering av vidare lärande både för eleven och samtalsledaren.

De beskriver hur reflektionssamtalet kom att fungera både som repetition och befästande av matematiska begrepp.  Vidare gavs möjligheter till återkoppling både från eleverna och från läraren till eleverna. Samtalen engagerade eleverna och personalen upplevde att eleverna lärde sig av varandra. Det fanns exempel på att elever använde sig av matematiska strategier som de sett exempel på i reflektionssamtalen. Personalen upplevde också att eleverna utvecklades när det gällde att reflektera över vad och hur de lärde sig. De menade också att ett resultat av arbetat blev att arbetslaget arbetade mer som ett team.

BFL-mall för delaktighet

I ett annat exempel utvecklar arbetslaget en BFL-mall för att synliggöra de förmågor som eleverna ska utveckla i de två ämnesområdena svenska/kommunikation och naturvetenskap/verklighetsuppfattning.  I mallen finns utrymme för återkoppling på elevens aktuella kunskap, en beskrivning av vägen framåt, en konkretisering av målen och en utvärdering där elev och lärare tillsammans går igenom vad som har uppnåtts och vad som återstår. Mallarna fick samma struktur i de bägge ämnena och både bilder och ord användes för att tydliggöra de olika delarna för eleverna. Inledningsvis var eleverna osäkra på hur mallen skulle användas men när de blev vana vid den upplevde personalen att skolans förväntningar blev tydligare för eleverna. Utvecklingsarbetet har också medfört att personalgruppen barnskötare har fått en större kunskap om kurs- och ämnesplaner. Personalen upplever att BFL-mallen har utvecklat elevernas inflytande och förmåga att ta ansvar för sitt lärande.

Reflektion och dokumentation

I rapporten ägnas också ett kapitel åt sammanfattande reflektioner kring den praktiknära satsningen. En av de framgångsfaktorer som lyfts fram är att arbetslagen själva identifierade sitt behov av utveckling utifrån sin speciella praktik. Även processledarnas närvaro under hela projektet liksom den relativt långa tid som satsningen omfattade nämns som viktiga för resultatet.

De diskussioner som fördes under de tre terminerna i olika forum bidrog till att idéer utvecklades. Redan inledningsvis ställdes kraven på att arbetet skulle dokumenteras och även detta beskrivs som en viktig förutsättning för att projektet blev framgångsrikt.

En av de grundläggande avsikterna med skolsatsningen var att den skulle fungera som en pilotprocess som skulle kunna spridas till andra. De hinder som nämns i rapporten är att skolan under perioden haft skolledarbyten vilket medfört att skolledarnas delaktighet inte blev så omfattande som planerats. Det hinder som främst lyfts fram av personalen är att de olika personalgrupperna har svårt att hitta gemensamma tider för reflektion.

Avslutningsvis uttrycks en förhoppning om att utvecklingsarbetet skall fortleva även efter projekttiden trots personalbyten, konkurrerande projekt och hindrande ramfaktorer, att den förändrade praktiken ”sitter i väggarna”.

Text: Agneta Grönlund

Andersson, L., Sundman Marknäs, A. & Östlund, D. (red) (2016). Hur ska vi göra då? Praktiknära utbildning om en grundsärskolas arbete med bedömning för lärande. Malmö: Pedagogisk Inspiration. Hur ska vi göra?

Senast granskad: 2017-01-24