Hur påverkas undervisningen av förändrade bedömningspraktiker?

Det finns forskning om bedömningspraktiker i klassrum och något som kommer fram om och om igen är att det finns starka kopplingar mellan bedömningspraktiker, undervisningen i stort och elevers lärande. Man kan se det som att bedömningen är sammanflätad med lärande, kunskap, och lärtillfällen.

Internationella studier har visat att bedömnings och uppföljningssystem kan påverka undervisningen. Ett exempel kommer från forskning om den amerikanska "No child left behind act" som innebär att lärare och skolor utvärderades, och bestraffades och belönades, efter hur många barn som klarade eller inte klarade en gräns för godkänt. Studien visade till exempel att en sådan politik riskerar att göra att lärare och skolor fokuserar sina resurser på de barn som ligger på gränsen. Barn med liten chans att klara godkänt, liksom barn som man med säkerhet vet kommer att klara sig lämnades utan stöd i skolan.

Svenska forskare argumenterar för att dessa effekter sannolikt också finns i Sverige i och med starkt fokus på att klara målen som råder i svenska skolan. Resultatutvecklingen tyder på försämrade kunskaper hos både de starkaste och de svagaste eleverna.

Undervisning för lärande bedömning

När lärare, förhoppningsvis med stöd av övergripande strukturer, förändrar bedömningspraktiken medför detta också en förändrad undervisning. Härigenom kan bedömningen utgöra ett verktyg för undervisning och lärande. Detta resonemang blir än mer giltigt när bedömning förstås som ett brett begrepp. Bedömning äger då inte bara rum i form av diagnoser, prov och betyg utan är också närvarande i det dagliga klassrumsarbetet.

Ett exempel kan vara hur läraren arbetar i ett matematikklassrum, där eleverna sitter och arbetar med uppgifter enskilt eller i grupp. När en elev frågar om något i en uppgift tittar läraren på det eleven gjort hittills och ger sedan eleven återkoppling för det fortsatta arbetet. Här kan man förstå det som läraren gjort som bedömning. Läraren tar in det som eleven har presterat och bedömer det och ger på grundval av denna bedömning återkoppling till eleven. Andra situationer där bedömningar är närvarande är till exempel utvecklingssamtal och självvärderingar.

Fånga hela innehållet inte bara det som är lätt att bedöma

Det finns några aspekter som är särskilt angelägna när det gäller bedömningspraktiker som gynnar undervisning och lärande. En sådan aspekt är innehållet, det vill säga vad som fokuseras i bedömningen. I en bedömningspraktik för lärande så är huvudfokus på ämnets innehåll. Om vi följer exemplet med matematikläraren som går runt och hjälper sina elever så ger läraren då återkoppling om de matematiska processer som uppgiften handlar om i stället för att endast tala om för eleven vad och hur hon eller han ska göra. Om det i stället handlar om prov så tar man efteråt upp vilket kunnande elevens prestationer visar, i stället för att enbart uppmärksamma antal rätt. Det är också angeläget att bedömningen över tid fångar hela ämnets innehåll och inte enbart fokuserar det som är lätt att bedöma.

Gör eleven aktiv i sitt eget lärande

En annan aspekt handlar om bemötandet av eleven i samband med bedömningen. Här handlar det om att eleven inte blir bedömd som person utan inbjuds till att vara en aktiv agent i bedömningen av sina prestationer. I provuppgifter kan det handla om att ställa öppna frågor och ge eleven möjlighet att utveckla sina resonemang om ett visst kunskapsinnehåll, med frågor som "Berätta hur du...". Här ingår också vilken slags återkoppling som läraren ger eleven. Återkoppling i form av beröm har sällan goda effekter på elevers prestationer. Återkoppling som i stället handlar om att helt oladdat konstatera vilket kunnande eleven hittills har visat har starkare koppling till elevens möjliga lärande i ämnet, gärna kopplat till hur elevens och lärarens arbete ska läggas upp framöver i ämnet.

Reflekterade val av uttrycksmöjligheter

Ytterligare en aspekt är den roll som olika uttrycksformer spelar i bedömningen. Det som gynnar elevens lärande i samband med bedömningen är att det görs ett reflekterat val av uttrycksformer. Ibland kan det bästa vara att eleven får möjlighet att visa kunskap i ett stort urval av uttrycksformer. Ibland kan det vara så att en begränsning av tillgängliga uttrycksformer är mer gynnsamt för bedömningen. Ett exempel kan vara om läraren vill veta vad en elev vet om bråk. Om eleven helt nyligen har börjat arbeta med bråk så kan ett laborativt material vara ett stöd för eleven att visa någonting och vad hon har lärt sig om bråk. Om eleven i stället har arbetat ett bra tag med bråk och förväntas behärska vissa grunder så kan möjligheten att använda laborativt material minska möjligheten för eleven att visa det kunnande som annars skulle visas med symboler som till exempel siffror, text och bild.

Tillfrågade experter: Lisa Björklund Boistrup, filosofie doktor i matematikämnets didaktik vid Institutionen för matematikämnets och naturvetenskapsämnenas didaktik, Stockholms universitet, Anna Sjögren,  ekonomie doktor i nationalekonomi vid IFAU

Senast granskad: 2016-02-04