Kompetensutveckling gav förändrad praktik

Efter en satsning på kompetensutveckling i formativ bedömning ändrade lärarna sitt arbetssätt men förändringen hade ingen effekt på elevernas kunnande efter ett åt. Det visar en ny avhandling.

Erika Boström synliggör i avhandlingen Formativ bedömning: en enkel match eller en svår utmaning lärares förändringar ifråga om bedömningsaktiviteter men riktar också intresset mot hur en kompetensutvecklingssatsning kan designas och genomföras.

Omfattande kompetensutveckling studeras

Kompetensutvecklingssatsningen omfattade matematiklärare på högstadiet och genomfördes inom ramen för Formativa projektet, ett samarbetsprojekt mellan Umeå universitet och en kommun.  En parallell studie genomfördes i årskurs 4 - 6 (Andersson 2015; 2016).

I studien deltog 14 slumpmässigt utvalda lärare. Lärarna fick nedsättning i tjänst motsvarande 20 procent under den termin som kompetensutvecklingen pågick. Deltagarna träffades under den terminen en halv dag i veckan. Då varvades föreläsningar och teoristudier med gruppövningar och diskussioner och lärarna förväntades planera för och prova nya formativa bedömningsaktiviteter i sin praktik mellan träffarna. Därefter genomfördes studien under ett års tid då lärarna införlivade formativa bedömningsaktiviteter i sin undervisning i årskurs 7.

Erika Boström har studerat användningen av formativ bedömning före och efter kompetensutvecklingen där utbildningens effekter på praktiken, orsaker till effekter på praktiken och effekten på elevernas prestationer har undersökts. I studien samlades data in via lärarintervjuer, lärarenkäter, klassrumsobservationer och matematiktest för elever både före och efter att lärarna införlivade de formativa bedömningsaktiviteterna.

Förändrad praktik men ingen effekt på elevprestationer

Resultaten visar att kompetensutvecklingen ledde till förändringar i klassrumspraktiken. Den största förändringen var att nya metoder användes för att få syn på elevernas kunnande så att undervisningen skulle kunna anpassas för att möta elevernas behov. Ett exempel är att de flesta lärare började använda så kallade ”utgångspass”, där eleverna kort besvarar en eller flera frågor då de lämnar klassrummet. Läraren får då information om hur lektionens innehåll har mottagits från alla elever. Hälften av lärarna använde även små skrivtavlor där alla elever gavs möjlighet att svara på de frågor som läraren ställde under lektionen. En annan förändring innebar att man slutade med handuppräckning och istället införde en praktik där alla elever förväntades kunna svara och läraren fördelade ordet slumpmässigt efter att en fråga ställts. Dessa förändringar medförde att läraren fick större insikt i alla elevers kunnande vilket gav bättre information till lärarens vidare planering av undervisningen.

Däremot skedde små förändringar när det gällde att involvera eleverna i bedömningsprocessen. I studien lyfts lärarnas motivation fram som en orsak till de nya bedömningsaktiviteter som lärarna valde att genomföra. Ingen effekt kunde ses på elevernas prestationer i matematik vid eftertestet, vilket innebär att  den typ av formativ bedömning som införlivades under dessa specifika förutsättningar inte gav effekt under studieperioden. Däremot förbättrades resultaten i matematik i den parallella studien i årskurs 4-6. Där genomfördes större förändringar i praktiken och lärarna i den studien var också mer motiverade än lärarna för årskurs 7-9.

En förklaring som ges till att klassrumspraktiken inte förändrades mer än den gjorde på högstadiet var att lärarnas arbetsbelastning var hög när studien genomfördes eftersom den nya kursplanen (Lgr 11) skulle börja användas. Förutsättningarna när det gällde tid och organisation var också bättre för mellanstadielärarna i den parallella studien.

Lärdomar om kompetensutveckling

Erika Boström berättar att hennes intresse för forskningsområdet kommit ur en önskan om att bidra med något som kan utveckla undervisningen i skolan. Hon säger:

– Resultaten från min studie har belyst det stöd lärarna behöver och pekat på viktiga egenskaper hos kompetensutvecklingssatsningar för införlivande av formativ bedömning. Detta skulle kunna bidra till beslut om hur befintliga resurser bör prioriteras, till exempel genom att fokusera lärares kompetensutvecklingstid på få saker över längre tid, att anlita kompetenta utbildare och att skapa möjligheter att testa aktiviteter i klassrummet. Det är också viktigt att få tid till både utvecklingsarbete och mötestid för diskussion med kollegor. Stöd från såväl rektor och kollegor upplevs som viktigt för att förändra klassrumspraktiken.

– I tidigare forskning om förändringar av bedömningspraktiken är det tydligt att dessa förändringar är svåra att genomföra och att det krävs såväl teoretiska som praktiska kunskaper för att lyckas. Det krävs tid för såväl studier som diskussioner kollegor emellan. Lärarna lyfte särskilt fram behovet av att få sammanhängande tid schemalagd både under kompetensutvecklingen och under implementeringen av förändringarna.

Lärdomar i andra sammanhang

I studien undersöktes matematikämnet och på frågan om hon tror att resultaten kan generaliseras till andra ämnen svarar Erika:

– Ja, det tror jag. Mina resultat tror jag går att applicera även till lärare som undervisar andra ämnen, även om ämnets karaktär säkert har en viss inverkan. Dessutom tror jag att insikterna från denna avhandling när det gäller kompetensutvecklingssatsningar i formativ bedömning även kan bidra med insikter gällande design av kompetensutvecklingssatsningar inom andra områden.

En intressant fortsättning på denna studie skulle vara att följa lärarnas arbete under längre tid och se om och hur de fortsätter att utveckla sin formativa klassrumspraktik. Det skulle också vara intressant att följa elevernas resultat, exempelvis på det nationella provet i årskurs 9, för att se om den formativa praktiken fått några långsiktiga effekter på deras kunskaper, menar Erika.

Text: Agneta Grönlund

Boström, E. (2017). Formativ bedömning: en enkel match eller en svår utmaning? Effekter av en kompetensutvecklingssatsning på lärarnas praktik och på elevernas prestationer i matematik. Umeå: Umeå universitet. Formativ bedömning: en enkel match eller en svår utmaning?

Andersson, C. (2015). Professional development in formative assessment: effects on teacher classroom practice and student achievement. Umeå : Umeå universitet.

Andersson, C. (2016). Framgångsfaktorer för formativ bedömning. Nämnaren, 1, 2016.

Senast granskad: 2018-02-01