Återkoppling vanligt men stödjer inte alltid lärandet

Återkoppling är vanlig och sker på många olika sätt, men eleverna tycker att den långt ifrån alltid stödjer lärandet. Det visar en norsk studie.

Siv M Gamlem
Återkoppling och dess positiva effekter på elevers lärande brukar ofta framhållas. Samtidigt har få studier gjorts om hur elever uppfattar den återkoppling som ges klassrummet. I Student perceptions of classroom feedback presenterar de norska forskarna Siv M. Gamlem & Kari Smith resultat från sin studie om just återkoppling.

Verkningslöst utan förtroende

En avgörande faktor för att återkoppling ska fungera är själva klassrumsklimatet. Har inte eleverna en förtroendefull relation med läraren riskerar återkopplingen att bli verkningslös. Återkoppling förutsätter också klara och tydliga mål i kombination med strategier för hur eleven ska gå tillväga för att utveckla lärandet. Det har även tidigare forskning om elevers uppfattning om återkoppling visat.

I Gamlem & Smiths artikel är  elevernas perspektiv på återkoppling i fokus.   Det är uppenbart att eleverna har mycket synpunkter på detta som kan vara till nytta för lärarna. Siv M. Gamlem påpekar att återkoppling på elevernas prestationer är vanligt, men att denna återkoppling innehåller brister:

– Eleverna påpekar  att återkopplingen sker på många olika sätt , men långt ifrån all  återkoppling  stödjer lärandet, säger hon.

Risk att eleverna känner sig ”misslyckade”

Två övergripande attityder eller praxis fanns enligt den norska studien hos eleverna. En del rör vad eleverna upplever som negativ återkoppling. Lärarna talar om vilka brister som finns hos specifika elevprestationer. De kan vara av karaktären; jag saknar text, jobba mer, arbetet är tunt etc. Eleven upplever att den återkoppling som ges inte landar i den vanliga undervisningssituationen. Eleven får vare sig tid eller verktyg för att utveckla sina kunskaper.  Enligt forskarna riskerar detta förhållningssätt att eleverna känner sig ”misslyckade”.

Men det finns också en i grunden uppmuntrande strategi, som är vanligt förekommande. Här är det positiva aspekter av elevens prestationer som lyfts de positiva aspekterna av elevernas prestationer fram. Eleven ges vidare möjlighet och tid att förbättra och utveckla lärandet.

Elever förstår inte termer och begrepp

Enligt Gamlem finns det några grundproblem i nuvarande återkopplingspraxis  – eleverna upplever dels att det sätt som återkopplingen kommuniceras på är allt för komplex, dels tycker eleverna  att det sällan finns tid att jobba med de synpunkter som ges från lärarna. Hon påpekar just att tid för arbete med återkoppling är centralt:

– När eleverna får tid att jobba med  återkoppling  under t ex ett pågående arbetsområde blir återkopplingen relevant och en del av lärandet, Enligt eleverna är dialogen med läraren viktig, säger Gamlem.  

Generellt sett verkar dock eleverna få lite tid att arbeta med den återkoppling som faktiskt ges. Eleverna upplever också att lärarna sällan förklarar de termer och begrepp som används vid återkoppling. Lärarna brister alltså i anpassning till elevens föreställningsvärld. Det innebär att även om återkoppling delvis sker på rätt sätt i princip så är risken överhängande att den blir verkningslös.

Eleven en passiv mottagare

I sin studie identifierade Gamlem och Smith ett antal varianter av återkopplingspraxis i klassrummet:

En vanlig återkopplingspraxis är beröm eller kritik på genomförda uppgifter. Här kommuniceras (skiftligt eller muntligt) elevens prestationer utan att närmare beskriva vad som specifikt är bra eller dåligt. Eleven får inte heller veta vad hon skulle göra för att utveckla lärandet. Synpunkterna kan ske i form av t ex leenden, negativa blickar, klapp på axeln eller uppmuntrandet tillrop. Eleven är en passiv mottagare av återkopplingen.

Vidare är betyg, en poäng eller ett kort skriftligt omdöme på uppgifter en vanlig återkopplingspraxis enligt eleverna.   När läraren motiverar betyget förklaras inte närmare vilken slags kunskaper eller färdigheter betyget eller omdömet motsvarar. Eleven får visserligen en kort gradering av sina kunskaper, men ingen specificering om varför ett visst betyg eller poäng ges.  Även här upplever eleven att hen är en passiv mottagare av information.

Lärarna behöver utbildning i god återkoppling

En annan vanligt förekommande variant är att läraren återkopplade antingen på ett pågående arbetet, eller på ett nyss avslutat projekt. Här ges förslag på hur arbetet kan förbättrats. Studien visar dock att den muntliga interaktionen låg.

Dessa tre former är de tre vanligaste återkopplingsstrategierna. Mer sällsynt var det aktiva dialogiska återkopplandet där elev och lärare i nära interaktion diskuterade hur eleven skulle utveckla sitt lärande.

Vill veta hur de ska kunna nå målen

De intervjuade eleverna vill gärna ha återkoppling.

– Alla elever jag intervjuade vill ha återkoppling som kunde hjälpa dem att prestera bättre.  De vill inte bara veta var de just nu befann sig kunskapsmässigt, de vill också veta vad mot vilka nya mål de skulle sikta mot och  hur de skull jobba för att komma dit.

– Om eleverna inte får möjlighet att bearbeta synpunkterna kan återkopplingen t o m upplevas som negativ.  Lärarna måste också genom exempel och tydliga kriterier ta sig tid att förklara vad en specifik kommentar faktiskt betyder, säger Gamlem. 

Studien genomfördes på högstadieelever i Norge men har hög relevans även för den svenska skolan. Forskarna pekar på att inte bara lärarna behöver utbildning i hur god återkoppling kan ske, de påpekar också att eleverna vill få redskap och kunskap i att hantera den återkoppling de får. 

Text: Johan Samuelsson

Siv M. Gamlem & Kari Smith (2013): Student perceptions of classroom feedback, Assessment in Education: Principles, Policy & Practice, 20:2, 150-169 Läs abstract

Senast granskad: 2016-02-07