Bedömning kan stärka självreglerat lärande

Elevernas kontroll över det egna lärandet är en nyckel till studieframgång för alla elever. Det menar Andrade & Brookhart som kopplar samman forskning om självreglerat lärande med forskning om bedömning och visar hur bedömningspraktiker kan stärka elevernas självreglerande förmåga.

Självreglerat lärande innebär att den lärande själv sätter upp mål och styr sin egen process mot målen. Det självreglerande lärandet har beskrivits som en process som består av att definiera uppgiften, sätta upp mål, arbeta med uppgiften och utvärdera arbetet för att därefter revidera.  Denna process har stora likheter med de faser som kan urskiljas i bedömning. Den första fasen i en bedömningscykel består av att sätta upp mål, i den andra fasen övervakas framstegen via feedback och i den tredje fasen sker revidering. Detta gäller i synnerhet den formativa bedömningen men i artikeln ges även exempel på hur summativa bedömningar kan användas av eleven i den självreglerande processen.

Att sätta upp mål

Forskning om både bedömning och självreglering framhäver vikten av tydliga mål. Eleverna behöver förstå lärandemålen för att kunna jämföra sin prestation med målen och därmed kunna styra sin lärprocess genom att själva skapa delmål. Detta innebär att de behöver kriterier som gör en jämförelse möjlig. Elevernas förståelse av kriterierna påverkar deras självreglerande förmåga och deras möjlighet att ta till vara återkoppling. Det är därför centralt att lärare försäkrar sig om att elever och lärare har en gemensam tolkning av de kriterier som används. Matriser med åtföljande exempel på prestationer av olika kvalitet är exempel på bedömningsredskap som kan stärka elevens kontroll över det egna lärandet.

Att arbeta mot målen

I arbetet mot målen är återkoppling central. Detta gäller i synnerhet återkoppling med fokus på elevens arbetsprocess. Det kan exempelvis handla om återkoppling på de strategier eleven använt för att lösa uppgiften. En återkoppling som riktar fokus mot den självreglerande förmågan i sig själv har också visat sig vara verkningsfull, exempelvis återkoppling om stärker elevens tilltro till sin egen förmåga att gå vidare med arbetet eller att fatta egna beslut under arbetsprocessen.

Elever som utvecklat självreglerande förmågor kan ge sig själva återkoppling men många elever behöver öva på detta. Att arbeta med självbedömning kan vara ett sätt. Man har funnit samband mellan arbete med självbedömning och kamratbedömning och utvecklande av självreglerande förmågor. Centralt i bägge dessa praktiker tycks vara att kriterierna eller matrisen är tydliga och användbara för eleverna i arbetet med bedömningen.

Elevens mottagande av återkoppling viktig

I artikelns förs även ett resonemang om elevernas mottagande av återkopplingen. Eleven gör en tolkning och det är den tolkningen som avgör om återkopplingen är användbar eller inte. En elev kan dra slutsatsen att hen inte ansträngt sig tillräckligt, en annan att hen har bristande förmåga och en tredje kan avfärda återkopplingen som en felbedömning från lärare. Dessa tolkningar ger troligen helt olika strategier hos eleven för det vidare arbetet. Här menar forskarna att det är möjligt för läraren att påverka elevernas förhållningssätt till återkoppling. Ett sätt kan vara att göra eleven medveten om sitt sätt att reagera på återkoppling.

När det gäller återkoppling i form av betyg betyg i så vet vi att elever med hög självreglerande förmåga använder alla källor, även summativa omdömen, i arbetet mot målen. Alla elever gör dock inte detta utan utvecklar snarare en hjälplöshet som svar på dåliga betyg. Men det finns exempel på hur eleverna kan stödjas i att använda summativa omdömen på ett sätt som stärker den självreglerande förmågan. Ett exempel som ges är att eleverna får regelbundna test där de får självskatta och sätta upp egna mål för sin poäng på nästa text och utforma en plan för hur de skall nå sitt mål.

Att omarbeta och anpassa lärstrategi

I termer av självreglerat lärande handlar denna fas om de aktiviteter som eleven engagerar sig i för att förändra sitt tänkande inom ämnet men också sitt tänkande om att lyckas eller misslyckas. Återkoppling kan vara betydelsefull i bägge dessa avseenden. I bedömningspraktiken kan det handla om att ge återkoppling som pekar på förbättringsmöjligheter och som följs av möjligheten att arbeta vidare med uppgiften. Det kan också handla om återkoppling som stärker elevens vilja att arbeta vidare med uppgiften.

Låt bedömningar stärka elevens ägande av lärandet

Författarna menar att bedömning kan användas på ett medvetet och aktivt sätt med syfte att påverka elevernas självreglerande förmåga. En viktig aspekt är hur syftet med bedömningen kommuniceras till eleverna. Det kan finnas en poäng i att betona att användning av återkoppling från olika källor är ett medel för att bli duktigare på att lära generellt och att syftet inte primärt är att eleven skall nå ett högre betyg på den specifika uppgift som återkopplingen ges på.

Det är också centralt att eleven får återkoppling på sin arbetsprocess för att lösa en uppgift och återkoppling som kan stärka den självreglerande förmågan. Författarna poängterar också vikten av att kriterier för enskilda uppgifter är väl utarbetade så att eleven verkligen kan ha användning för dem och därmed i högre utsträckning äga sitt eget lärande.

Text: Agneta Grönlund

Andrade, H. & Brookhart, Susan M. (2016). The Role of Classroom Assessment in Supporting Self-Regulated Learning. Ingår i D. Laveault & L. Allal (Eds.) Assessment for learning: Meeting the Challenge of Implementation. New York: Springer.

Senast granskad: 2017-08-21