Är forskarna överens?

När det gäller elevers inflytande finns en samstämmighet, där forskning från olika länder visar att elever inte har så stort inflytande. De viktiga besluten är redan fattade och elever upplever inte att strukturer för inflytande i form av elevråd och skolråd ger så mycket att säga till om i praktiken.

De senaste reformerna, fler nationella prov, fler inspektioner och granskningar talar inte heller för ökat inflytande. Det talar snarare för en ökad centralisering med minskade möjligheter för inflytande för både lärare och elever.

Också här är forskare samstämmiga och det finns exempel på att den ökade centraliseringen och utvärderingskulturen gäller inte bara Sverige utan de flesta västländer. 

Olika syn på vilka värden som bör förmedlas

Inom utbildningsfilosofi och utbildningspolitik finns delvis olika uppfattningar bland forskare. Där pågår teoretiska studier som försöker svara på frågor som "Vilka värden ska skolan förmedla till eleverna?", "Hur ska detta gå till?".

Forskningen spänner mellan två olika poler:  De som menar att skolan ska ha ett fostrande uppdrag och förmedla specifika värden som är centrala i samhället. Och de som hävdar att skolans uppgift framförallt är att lära eleverna normkritiskt tänkande, så att de själva kan bli medvetna om och förhålla sig kritiskt till normer i samhället.

Hur samspelar lärandet i och utanför skolan?

En brännande fråga inom lärandeforskningen som alltmer uppmärksammas är samspelet mellan formellt och informellt lärande utanför skolan. Det framträder som angeläget för att kontinuerligt kunna bygga undervisningen utifrån elevernas tidigare kunskaper.

Ingen kan bortse från det faktum att den tid som elever tillbringar utanför skolan i ett livsperspektiv uppgår till åttio procent. Det förutsätter en rad diagnostiska metoder och kunskaper i formativ bedömning hos läraren för att successivt kunna utveckla djupstrukturer och nya samband i det innehåll som ska utvecklas.

Detta kommer bland annat till uttryck i begreppet transfer. Detta handlar om att utveckla kunskaper och förmågor som kan användas i olika kontexter. 

Samsyn och samarbete kring elevers lärande

Inom forskningsfältet kring elevens lärande i klassummet har utvecklingen det senaste decenniet gått i riktning mot mer av samarbeten över och mellan olika deldiscipliner och specialistområden. Det är till exempel inte längre samma avgrunder mellan företrädare för de dominerande lärandeteorierna (som socio-kulturella forskare, konstruktivister och kognitionsvetare) på fältet som skiljer forskarna åt.
I en forskningsöversikt som jämförde 20 internationella och 20 svenska forskningssammanställningar framgick en rad starka överensstämmelser mellan resultatbilder från olika forskningsläger. Inte heller står striderna idag mellan vilka metoder som ska användas såsom etnografi eller slumpmässiga kontrollundersökningar (RCT).

Det står snarare mellan dem som vill begränsa området till individens lärande utan hänsyn till kontext och de som vill utvidga forskningsfältet till att omfatta även fundamentala ämnen som rör mänskligt lärande utifrån filosofiska, politiska och kulturella perspektiv.

Tillfrågad expert: Eva Alerby, professor, och Ulrika Bergmark, universitetslektor, vid institutionen för konst, kommunikation och lärande, Luleå tekniska universitet. Daniel Sundberg, Linnéuniversitetet (mest om lärande)

Senast granskad: 2016-02-05