Är svensk skola lika för alla?

Den obligatoriska skolan är det enda tvingande gemensamma sociala rummet i de starkt individualiserade moderna samhällena. Senare års skolomvandling, såväl nationellt som internationellt, innebär att skola utgör allt mindre ett enhetligt begrepp.

En stor variation kan ses i lokala skolpraktiker, bland annat beroende på den förändrade styrningen, den ökade socio-ekonomiska och etniska segregationen, den lokala kontexten och de enskilda aktörerna.

Skolans kompensatoriska roll har försvagats

Likvärdigheten i skolan kan mätas på flera sätt. Ett mått är den totala variationen i kunskap mellan olika elever. Ett annat mått är variationen i kunskapsnivå mellan olika skolor. Ett tredje är betydelsen av elevernas sociala bakgrund för hur eleven lyckas i skolan. Och ett fjärde är betydelsen av elevernas sociala bakgrund för hur en skola som helhet lyckas i jämförelse med andra.

Enligt alla dessa fyra mått försämrades den svenska skolan drastiskt under perioden 2000-2006, visar den internationella PISA-studien från 2009. När det exempelvis gäller variationen mellan olika elever tillhörde Sverige år 2000 ett av de bättre länderna inom OECD. Numera tillhör Sverige den sämre halvan. Det är ett tecken på att skolans förmåga att kompensera för elevernas bakgrund, det vill säga föräldrarnas utbildningsnivå, har försvagats.

Det finns också studier som tyder på att skolan fokuserar mer på fostrans- och värdeuppdraget i vissa områden medan kunskapsuppdraget prioriteras högre i andra, i ett mönster som kan diskuteras i förhållande till klass, plats och etnicitet. Detta har forskare inom projektet Mångkontextuell barndom (se artikel här intill) belyst utifrån de individuella utvecklingsplanerna.

Olika bemötande i klassrummet

Utbildningsforskningen visar även på en del skillnader i hur olika grupper av elever bemöts i klassrummet. Ett välbelagt övergripande mönster är att pojkar jämfört med flickor får mer uppmärksamhet av lärare, både i form av positivt intresse i skolarbetet och tillrättavisningar för sitt agerande.

Det mönstret visar sig i observationer av lektionsverksamheten och får till en del också stöd i elevers egna bedömningar; de anger till exempel att pojkar oftare stör och får tillsägelser i klassrummet och att flickor i högre grad är tysta, tar ansvar för att ordna saker och hjälper andra.

Bryter man ner detta övergripande mönster visar sig variationer mellan skolklasser, ämnen, årskurser och social bakgrund. Elever från mellanskikten möts till exempel i högre grad av uppskattning och positiv uppmärksamhet från lärare, medan flickor och pojkar från arbetarklassen oftare ses som problematiska och avståndstagande från skolan.

Det innebär inte att de senare generellt är mindre intresserade av skolans verksamhet och innehåll. Tvärtom är ett tydligt resultat i flera nyare studier att de här eleverna, liksom andra, är angelägna om undervisningens kvalitet och att de också på olika sätt agerar för att förbättra den.

Tillfrågade experter: Elisabet Öhrn, professor vid institutionen för pedagogik och specialpedagogik vid Göteborgs universitet och Ingegerd Tallberg-Broman, professor i pedagogik vid Malmö högskola.

Senast granskad: 2016-02-05