Aktionsforskning ett sätt att ta makten över lärandet

Med hjälp av aktionsforskning kan lärare ta en mer aktiv roll i identifiering av ett utvecklingsområde och iscensätta handling för förändring. Under processen behöver lärare systematiskt samla in information om det de försöker förändra och använda informationen för att själv och tillsammans med andra reflektera över och analysera det som sker.

Aktionsforskning är intimt sammankopplad med idén om att utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet, menar författarna till antologin ”Aktionsforskning i praktiken” och David Hopkins, professor emeritus vid Institute of Education, University of London, i boken ”A teacher’s Guide to Classroom Research”. I korta drag handlar aktionsforskning om att lärare utforskar sin praktik och hittar på så sätt vägar att utveckla verksamheten. Genom aktionsforskning kan lärare utveckla förmågan att analysera och kritisk granska sin egen undervisning och på ett systematiskt sätt pröva nya angreppssätt.

Antologin ”Aktionsforskning i praktiken” består av tretton kapitel, som är skrivna av tolv universitetslektorer, adjunkter och lärare och antologins redaktör är Karin Rönnerman, professor i pedagogik vid Göteborgs universitet. Genom att beskriva hur man kan införa aktionsforskning synliggörs ömsesidigt beroende mellan teori och praktik, mellan lärare och forskare och mellan utveckling av förskola/skola och forskning. Boken ”A teacher’s Guide to Classroom Research” är en handbok för lärare som vill bedriva forskning i sina klassrum och skolor i syfte att förbättra sin praktik.

En spiral där nya frågor ständigt utforskas

Aktionsforskning är en cyklisk process som inte ska ta slut – aktionsforskningsspiralen ska leda till att nya frågor och problem väcks och att dessa sedan utforskas med hjälp av aktionsforskning.

Enligt antologin består varje aktionsforskningscykel av fyra faser. I den första fasen, planeringen, identifierar lärarna ett problemområde. Det kan vara något som de skulle vilja utveckla eller något som engagerar, väcker nyfikenhet eller förbryllar dem. Sedan planerar de förändringsarbetet i samråd med en handledare och kollegor och med inspiration från relevant litteratur och föreläsningar. Nästa steg är att agera genom att iscensätta olika former av handlingar som syftar till att pröva nya arbetssätt och på så sätt förändra sin praktik.

Arbetssätt synliggörs genom dokumentation

Samtidigt som lärarna prövar nya arbetssätt behöver de systematiskt dokumentera vad som sker – lärarens förgivettagana arbetssätt och normer behöver synliggöras. För detta ändamål kan lärare använda observationer. Systematisk dokumentation är en förutsättning för analys av och reflektion över vad som händer i praktiken och därmed även en förutsättning för förändring av praktiken och generering av nya frågor.

De verktyg som används i dokumentationsprocessen ger distans till den egna praktiken. Genom (själv)reflektion får läraren nya perspektiv på sin praktik och ny kunskap genereras eftersom läraren prövar och drar slutsatser om nya arbetssätt. Dessutom kan en kollektiv kunskap uppnås om dokumentationen delas med andra och blir en del av det kollegiala lärandet.

Syftet påverkar valet av observationsmetod

För att kunna välja lämplig form av systematisk dokumentation behöver lärare vara pålästa på forskningsområdet och utveckla kunskaper om forskningsmetod, poängterar Hopkins.  Så, innan man väljer metoder för systematisk dokumentation och analys behöver man kunna svara på följande frågor:

  • Vad är syftet med observationen och aktionsforskningen?
  • Vad ska stå i fokus för observationen?
  • Vilka beteendemönster bland lärare respektive elever är viktiga att observera och varför?
  • Vilka metoder för insamling av information (empiri) passar bäst för det givna syftet (t.ex. anteckningar, intervjuer, videoinspelningar, enkäter eller en blandning av dessa)?
  • Hur ska informationen analyseras och användas?

Skaffa kunskaper om systematisk dokumentation

Det finns olika verktyg som lärare kan använda för systematisk dokumentation – de olika sätten utesluter inte varandra utan snarare kompletterar varandra:

  • Dagboksskrivande är ett strukturerat sätt att följa egna tankar och på så sätt få insikt om händelseförloppen och hur man agerar, resonerar och reflekterar, menar antologins författare. Dagboksanteckningar kan göras under själva handlingen/aktionen men framförallt i direkt anslutning till den. Eftersom eftertanke och skrivande är en tidskrävande process behöver lärare avsätta tid och därmed även få stöd från rektorn för att frigöra tid.

Anteckningarna bör innefatta både beskrivningar av vad som är i fokus för utvecklingsarbetet och själva händelseförloppet. Därutöver behöver lärare dokumentera sina reflektioner över handlingen/aktionen. Reflektionsprocessen ska inbegripa funderingar om vad som rent praktiskt behöver förändras till nästa tillfälle och hur detta kan åstadkommas – så kallade praktiska reflektioner. Diskuterande reflektioner markerar vilka frågor som behöver diskuteras med kollegerna, medan teoretiska reflektioner anknyter till forskning, litteratur, teorier osv.

För att lärarna ska få elevers perspektiv föreslår Hopkins att eleverna kan föra egna dagboksanteckningar i syfte att synliggöra hur de själv uppfattar lärarnas praktik.

  • Observationer av praktiker handlar om att på ett systematiskt sätt (t.ex. med hjälp av ett observationsschema) iaktta och skriva ner vad som händer i vardagssituationer. Vid sidan om observationsanteckningar kan lärare utifrån avgränsade frågeställningar använda videoinspelningar samt göra enkätundersökningar och intervjuer med andra lärare och elever. Därigenom kan man få fram en mer mångfacetterad bild av analysområdet.

Gemensamt lärande genom utmanande frågor

Eftersom aktionsforskning baseras på lärarens egna frågor, perspektiv och problem och eftersom det är läraren själv som iscensätter förändring i sin egen praktik kännetecknas aktionsforskning av ett underifrånperspektiv. Men aktionsforskning är inte ett ensamarbete. I utvecklingsarbetet kan läraren behöva hjälp i att distansera sig från sin egen praktik. Därför innefattar aktionsforskning samarbete med forskare och lärarkollegor och ”utifrån-influenser” från föreläsningar och litteratur.

I antologin beskrivs ”skuggning” eller ”kritisk vän”, en annan form av observationsmetod, där andra lärare observerar och dokumenterar en kollegas handling/aktion. Grundidén med ”kritisk vän” är att hjälpa till med att upptäcka och synliggöra lärarens förgivettaganden.  Den kollektiva kunskapen som på så sätt växer fram kan bli kvalitativt annorlunda än vad varje individ kan klara på egen hand.

Av antologin framgår att den kritiske vännen har ett mycket komplext uppdrag som vid sidan av beskrivningar av händelseförloppet (aktionen) även behöver bekräfta och ifrågasätta kollegans handlingar. Därtill behöver den kritiske vännen föreslå förändringar och vara ett bollplank vid diskussioner om och reflektioner över slutsatser och lärdomar.

Text: Vanja Lozic
(vanja.lozic(AT)uvet.lu.se)

Referenser:

Aktionsforskning i praktiken: förskola och skola på vetenskaplig grund. (red.) Karin Rönnerman. Lund: Studentlitteratur, 2012

Hopkins, David. A teacher's guide to classroom research. Buckingham: Open University Press, 2002

Senast granskad: 2016-06-02