Elevers självständiga arbete fördjupas av formativt anslag

Vid självständiga arbeten, såsom projektarbetet, bör fokus ligga på ett formativt förhållningssätt, där själva handledningen och den intellektuella utmaningen i arbetsprocessen är det viktiga. Lärandet främjas om relationen mellan lärare och elever är trygg, klassrumsklimatet genomsyras av öppen kommunikation och om eleverna inte ständigt känner sig bedömda av läraren.

I sin avhandling Project work and critical thinking belyser Anders Eklöf, universitetslektor vid Högskolan Kristianstad, elevernas arbetsprocesser i projektarbeten och andra självständiga arbeten. Speciellt har Eklöf studerat hur eleverna förhåller sig till dessa arbetsformer och lärarnas förväntningar, krav och bedömningspraktiker.

Anders Eklöf Anders Eklöf

Jag träffar Anders Eklöf en solig höstdag i Malmö för att prata om hans avhandling. Eklöf är programansvarig för Masterprogrammet i utbildningsvetenskap och har en lång och mångsidig lärarkarriär bakom sig. Den inleddes i slutet av 1970-talet då han började arbeta som barnskötare. Några år senare utbildade han sig till förskolelärare och därefter till ämneslärare i samhällskunskap, historia, geografi och religion. Hans kompetenser inom IKT i undervisning gjorde att han 1996 började undervisa på deltid på lärarutbildningen i Kristianstad.

Läraren behöver kunskap om stängda rum

Som högstadielärare i SO arbetade Eklöf ofta med så kallade självständiga arbeten. Eleverna fick arbeta med autentiska problem, ställa egna frågor, söka lösningar till olika problem och skriftligt och muntligt redovisa sina slutsatser och arbetsprocesser. Under självständiga arbeten fick eleverna också värdera, samla in och analysera olika former av källmaterial. Sådana arbetsformer liknar det som vi möter i arbetslivet, som finns i det moderna informationssamhället och som de behöver träna på menar Eklöf.

– Men hela tiden ställde jag mig frågan: ”Vad är det som händer hos eleverna när jag inte är där och de jobbar med självständiga arbeten i avskildhet?”. I skolan finns alltid stängda rum dit läraren inte har tillträde, men där lärandet pågår och där eleverna interagerar med varandra, försöker lösa problemen, väljer nya vägar och lär sig nya saker. Lärarna behöver få en inblick i dessa stängda rum.

När Eklöf började doktorandstudierna vid Göteborgs universitet öppnades dessa stängda rum.

Källmaterialet består av sextio timmar videoobservationer i tio olika gymnasieklasser, som han följde under tre år; från de första mötena i årskurs ett, när eleverna introducerades till projektarbetet, till färdigställandet av projektarbetet i årskurs tre. Källmaterialet kompletterades med inspelningar av det eleverna gjorde på datorn (vad de skrev på datorn, vilka sökord de använde etc.) och elevernas loggböcker. Eklöf poängterar att styrkan med hans avhandling inte är att han studerar elevernas beskrivningar av arbetsprocessen utan just vad eleverna gör när läraren inte är med.

Studien syftar till att belysa hur eleverna jobbar med olika källor, vilka lärandeprocesser som försiggår i dessa stängda rum och hur eleverna gör när de stöter på ett dilemma, förklarar Eklöf.

– Dilemmat är när eleverna måste välja mellan minst två situationer. Jag är intresserad av vad eleverna gör när de hamnar i dilemmasituationen och hur de diskuterar vad som bör göras, vilka utvägar de borde vidta och hur de ska bemöta problemet.

Eleverna försöker minimera risker

Eleverna göra allt för att minimera risken att inte klara uppgiften. Det kan innebära att de tvingas manipulera källmaterialet. Det kan också innebära att de anpassar sina arbetsprocesser till anvisningar som beskriver hur de ska gå tillväga och hur ett arbete bör se ut. Eleverna försöker lösa problemet hur man gör ett bra arbete utifrån arbetsramar givna av läraren snarare än att tänka på hur man löser ett problem som intresserar dem. Med andra ord försöker eleverna anpassa arbetsprocessen och slutresultatet så att de får beröm av läraren, menar Eklöf, och tillägger att eleverna arbetar strategiskt och målmedvetet för att klara av en av läraren framtagen uppgift.

Skapa öppen kommunikation i klassen

För att komma bort ifrån detta elevbeteende och en sådan instrumentell syn på lärande bör läraren undvika alltför stark reglering av arbetsprocessen genom riktlinjer och mallar. Givetvis måste man ha skriftliga riktlinjer men vi bör se över andra former av kommunikation”, förtydligar Eklöf. Hans poäng är att mer fokus bör läggas på muntlig kommunikation och samtal snarare än dokumentstyrning. I en sådan lärandemiljö skulle eleverna våga ta ut svängarna och våga vara mer kreativa.

Kommunikationen mellan lärare och elever och elever emellan bör ske i form av kollegialt lärande, konstaterar Eklöf. Eleverna kan exempelvis i tvärgrupper och i öppna diskussioner tillsammans med läraren resonera kring problemformuleringar och innehållet i projektet. Eklöf menar att lärarna bör undvika klassrumsredovisningar om vad eleverna håller på med, vilka resultat de har kommit fram till och formen på slutprodukten.

Snarare än att fokusera på formen på slutprodukten bör man således diskutera forskningsprocessen och innehållet i projektet, förklarar Eklöf. För att detta ska ske behöver eleverna känna relationell tillit gentemot läraren och få formativa omdömen och kommentarer på arbetsprocessen.

Eklöf är mycket kritisk till summativ respons vid självständiga arbeten:

– Eleverna utnyttjar inte läraren som en resurs och samarbetspartner eftersom de ser läraren som en bedömare och betygsättare. Den hierarkiska relationen och maktförhållanden styr samtalet mellan eleverna och läraren. Dessa strukturer har en negativ påverkan på elevernas arbetsprocess och slutprodukt eftersom de känner att det är alltför riskfyllt att utmana ramarna och vara kreativ.

Det riktiga livet bör stå i fokus

Rätt utformade arbetsprocesser kan skapa förutsättningar som gör det möjligt för eleverna att frigöra sig från de institutionella ramarna och engagera sig på riktigt i ett problem, säger Eklöf. Ibland lämnade eleverna rollen som så kallad traditionell elev och blev till personer som ville dela med sig viktiga iakttagelser i sitt arbete.

– Lyckas vi få eleverna att genuint engagera sig i ett problem och i sitt eget lärande, då har vi lyckats väl med vårt läraruppdrag. Några elever som ingår i studien sade: ”Idag, när vi satt på bussen, så kom två tjejer som går i ettan fram till oss och de visste vad vi höll på med och ställde frågor om vaccination och livmoderscancer, och då blev det på riktigt”. Det tjejerna gör blir något som handlar om det riktiga livet och som de kan förmedla till andra som vill veta. Denna form av kunskapsinhämtning och lärandeprocess borde genomsyra hela skolan. I självständiga arbeten bör vi fokusera på det innehållsmässiga och kommunikativa och inte på betyget och möjligheten att söka vidare till universitetet.

Text: Vanja Lozic

Referens:
Eklöf, Anders (2014) Project work, independence and critical thinking. Göteborg: Acta universitatis Gothoburgensis.

Senast granskad: 2014-10-16